tag:blogger.com,1999:blog-125279112024-03-14T04:37:23.736+01:00ångestgrottanVardagsångest, IFK Göteborg, vetenskap, musik, sport, berg och dumheter.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.comBlogger416125tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-57440071964842546242015-04-25T19:48:00.001+02:002015-04-25T19:48:25.342+02:00Förra årets berg, del 1Efter att ha varit skendöd i över två år ger bloggen ifrån sig ett livstecken igen i form av en jättesen reseberättelse från sommarens tripp till toppen av Mont Blanc.<br />
<br />
Guidade och färdigorganiserade bestigningar av Mont Blanc har många fördelar, bl.a. den att man slipper ragga ihop resesällskap själv. Det är bara att anmäla sig och hoppas på att de övriga resenärerna inte är alltför störiga. Mitt val föll på <a href="http://www.mont-blanc.se/">Mont Blanc Specialisten</a> under ledning av svenske bergsguiden Mike Wright. Allt praktiskt var ordnat, man behövde bara betala och infinna sig i Chamonix. Träna lite innan är en bra idé också.<br />
<br />
När jag kom in i mitt delade hotellrum i Chamonix fanns där redan två modstulna farbröder. De tillhörde en tidigare grupp som redan var halvvägs in i sin Mont Blanc-vecka och skulle enligt planen ge sig av till hyttan på Mont Blanc nästa dag för att dagen efter göra toppattacken. Väderprognosen för de två möjliga toppdagarna var dock inte alls bra och det var högst osäkert om de ens skulle få chansen att bestiga berget. Därav modstulenheten.<br />
<br />
På kvällen träffades hela gruppen för första gången och fick information kring veckans upplägg samt blev tilldelade utrustning om man inte hade egen. Guide Mike och aspirantguide <a href="http://www.tobiasgranath.com/">Tobias</a> (numera fullfjädrad guide) varnade för ful-stegjärn köpta på rea från Addnature. Just sådana stegjärn hade Erik köpt. I övrigt informerades vi om upplägget. Acklimatisering skulle göras genom en tur upp på Le Tour-glaciären med två nätter i bergshyttorna Albert och Trient, som högst upp på 3540 m. Sedan tillbaks till Chamonix och en natt på hotellet och därefter upp på Mont Blanc och hyttan Tête Rousse på 3167 m. Det finns en hytta högre upp på samma rutt (Goûter, 3817 m) men Mike föredrog att använda den lägre eftersom folk som har problem med höjden har större chans att klara bestigningen om de fått sova och må bra på den lite lägre höjden. Vi hade två nätter bokade i Tête Rousse och om allt gick enligt plan skulle vi bestiga berget efter den första natten, sova en natt till och sedan ta oss ner till Chamonix på förmiddagen dagen efter. Om det var dåligt väder första dagen fanns möjligheten att göra bestigningen efter andra natten men då får man ta sig ner till Chamonix samma dag. En snabb inspektion av de övriga resenärerna i gruppen gav vid hand att ålderspannet var ca 25 - 40 år och att alla verkade rimligt vettiga.<br />
<br />
Hotellet Langley Hotel Gustavia hade till största delen svensk personal och beboddes i huvudsak av svenskar och japaner. Japaner i bergsmiljö är roliga. De har alla splitternya kläder och hattar i grälla färger. Jag som pröjsat för att bo hotell åt den middag som ingick tillsammans med de två övriga resenärerna som bodde på hotellet, Martin och Peter. Två killar från Stockholm arbetandes inom finanssektorn. Peter hade för länge sedan påbörjat seven summits genom att bestiga Kilimanjaro, Elbrus och Aconcagua innan ett misslyckat fallskärmshopp krossat hans ena fot. En skada som resulterat i en stel fotled med ett antal skruvar i.<br />
<br />
Nästa dag påbörjades med ett stopp i ett bageri för att inhandla lunchmacka och därefter buss från Chamonix upp till Le Tour där vi tog liften upp till ca 2200 m till foten av Le Tour-glaciären. Därpå följde 1-2 timmars vandring till den nyrenoverade Albert-hyttan på 2702 m. Efter lite lunch och installation i vårt tiobäddsrum gav vi oss ut i lätt regn för att träna lite stegjärnsteknik på glaciären. Middag i hytta i alperna är traditionellt sett tre rätter, ofta soppa med ost till förrätt, någon slags gryta (dvs något som går lätt att laga till många) till huvudrätt och sedan en efterrätt t.ex. bestående av konserverad frukt. Tämligen lyxigt med tanke på att i stort sett all proviant måste fraktas dit med helikopter. Den relativa lättillgängligheten och det faktum att hyttan var nyrenoverad gjorde att den var i stort sett fullsatt. Det hindrade dock inte större delen av den unga personalen att sitta och dricka vin istället för att serva gästerna (förmodligen hade vindrickarna rast men det blir konstigt när någon gäst försöker få hjälp vid bardisken och blir ignorerad av fem pers, bättre då att de har sin rast utom synhåll). <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-athargVZ1n4/U-EBpVtkMlI/AAAAAAAAIUQ/NMs06x6gOpE/s1600/2014-07-28%2B12.11.57.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-athargVZ1n4/U-EBpVtkMlI/AAAAAAAAIUQ/NMs06x6gOpE/s320/2014-07-28%2B12.11.57.jpg" /></a></div><i>På väg upp bredvid början av Le Tour-galciären.</i><br />
<br />
Morgonen efter gav vi oss iväg med sikte på Trient-hyttan som ligger på den schweiziska sidan om gränsen. Guiderna hade pratat om att vi inte skulle stressa iväg men att vi skulle se till att vara effektiva och organiserade och inte strula med utrustningen i onödan. Jag var nog den som var först klar att ge mig iväg efter frukost och precis innan vi gav oss iväg fick vi höra att tidseffektiviteten hade varit <b>under all kritik</b>. Nästa morgon var jag nästan klar sist eftersom folk i princip sovit med selen på... Vi gav oss ut i lätt dimma men det otrevliga regnet som väderprognoserna hotat med höll sig borta. Någon gång strax efter 11 hade vi tagit oss upp på Petite Fourche, en synnerligen enkel topp på 3470 m precis på gränsen till Schweiz. På vägen ner så letade Mike upp ett fast ankare som vi skulle använda för att fira oss ned för en liten bergschrund. I väntan på att ett annat sällskap skulle ta sig ner fick vi också en förevisning om hur man bygger ett snöankare. Snöankaret höll och alla kom ner utan mankemang. Efter det följde ca 1,5 h promenad i dimma över Plateue du Trient innan vi nådde hyttan med samma namn på 3170 m. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-EDxj3n5IkfE/VPYLq-9Lu6I/AAAAAAAAM4I/jL-sS84T4XM/s1600/P1020376.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-EDxj3n5IkfE/VPYLq-9Lu6I/AAAAAAAAM4I/jL-sS84T4XM/s320/P1020376.JPG" /></a></div><i>På Petite Fourche. Övre raden: Undertecknad, Peter, Linda, Martin. Nedre raden: Cecilia, Jonas, Johan, Erik.</i><br />
<br />
Trient-hyttan var mycket trevlig och eftersom den inte är särskilt lättillgänglig var den inte knökfull. Någon ur personalstyrkan hade spänt upp ett spännband utomhus som han använde som slackline. Han hade också skottat ihop en snöhög under ena ändan av slacklinen som han använde för att dämpa eventuella fall när han försökte göra volter(!) på linan.<br />
<br />
Nästa morgon gav vi oss återigen ut i mörker och lätt dimma. Det är gött med guide, man behöver inte fundera på vart man ska ta vägen i dimman, det är bara att följa efter (man är ju till och med fastknuten i ett rep så man har inte så mycket val). Guiderna tog oss till foten av Aiguille Du Tour där vi lämnade ryggsäckarna och satte kurs mot toppen. Bestigningen av Aiguille Du Tour kan beskrivas som medelsvår till svår scrambling, man behöver inte säkra sig med rep (även om vi var inknutna i varandra) men det krävs mer användande av händer och fötter än vid vanlig brant vandring. Terrängen påminner om den som man stöter på på de 600 höjdmeterna mellan hyttorna Tête Rousse och Goûter på Mont Blanc. Efter ett kort besök på toppen krånglade vi oss ner igen och färden gick mot liften i Le Tour och bussresa tillbaka Chamonix. Fortfarande oduschade åt vi en sen lunch på delvis svenskägda Moö bredvid hotellet. Resterande eftermiddagen ägnades åt vila och shopping. Vid middagen på hotellet så stötte jag, Peter och Martin ihop med de modstulna farbröderna igen. På grund av vädret hade de inte kunnat göra ett bestigningsförsök men var ändå efter omständigheterna tämligen nöjda med alternativa topp de fått bestiga istället.<br />
<br />
<iframe src="https://docs.google.com/file/d/0BxUVQcdJm8DBdWlGZmZveF9TbFU/preview" width="400" height="300"></iframe><br />
<i>Jag i täten av mitt replag bestående av Linda, Martin, Peter och Mike på väg ner från Aiguille Du Tour (3542 m) medan Tobias placerar Jonas, Cecilia, Johan och Erik på toppen. Fin utsikt... Film av Erik Westberg.</i><br />
<br />
Tilläggas kan att jag som vanligt när jag är i Alperna blev sjuk och klen. Man skulle kunna skylla lite på höjden men i såfall så blev jag höjdsjuk redan på planet ner. Någon större fara var det dock aldrig, jag mådde sämre förra <a href="http://mheden.blogspot.com/2011/11/alpinism-4000-m.html">gången</a>.<br />
<br />
Några foton finns <a href="https://picasaweb.google.com/115147645093927316952/TheAlps2014?authuser=0&feat=directlink">här</a>.<br />
<br />
Själva bestigningen av Mont Blanc avhandlas i nästa post, som kommer vilken månad som helst. I väntan på den: Glöm aldrig att stretcha![cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-44807393888078506052012-07-22T17:04:00.001+02:002012-07-22T17:04:22.219+02:00Vart har gnället tagit vägen Blåvitt?När målchanserna missas och markeringsspel är bortglömt borde IFK Göteborg åtminstone kunna visa attityd, något som varken kräver självförtroende eller flyt men väl lite vilja. Guldåret 2007 uttryckte Kalmars lagkapten och tjötröv Henrik Rydström sin beundran för att "<a href="http://www.eurosport.se/fotboll/allsvenskan/2007/gnallapor-i-goteborg_sto1358724/story.shtml">Blåvitt har unga spelare som är idioter rakt av</a>". Genom att ständigt tjafsa om allting gav Blåvitt energi till det egna laget och visade att man ville något. Något som även det verkar bortblåst i dagens IFK. Har Selakovic tjatat till sig en enda varning i år? Har glöden falnat?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/image/11916088/480/normal/59c363399e246/ifk+g%C3%B6teborg" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="273" width="480" src="http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/image/11916088/480/normal/59c363399e246/ifk+g%C3%B6teborg" /></a></div><br />[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-75175752665954666252011-11-06T21:04:00.001+01:002011-11-06T21:09:01.253+01:00Alpinism 4000 mEn jättesen reseberättelse.<br />
<br />
Alpinism 4000 m kallade<a href="http://www.mwsguide.com"> MwS Guide</a> den kurs som han höll för mig och kurskamrat P i augusti med utgångspunkt i Argentière. Förhoppningen var att få lära sig lite glaciärteknik, löpande säkring, vanligt bergsvett samt att få bestiga en 4000 m-topp i Alperna. Kursen krävde grunddläggande klippklättringskunskaper samt att man inte hade urusel kondis.<br />
<br />
Första dagen (söndag) var förhållandevis lugn även om jag svettades duktigt och pustade mer än vanligt under anmarschen upp den klippa strax norr om Argentière där vi skulle putsa på klippklättring samt lära oss reptekniker. Vi körde enkel topprepsklättring för att guide Martin skulle kunna kolla våra kunskaper och avslutade med multipitch på en bultad 4:a. En led av grad 4 skulle aldrig vara bultad i Sverige men i Alperna verkar bultning vara mer regel än undantag. Vi fick lära oss att som försteman sätta upp ett ankare i bultarna och sedan säkra upp två efterföljande klättrare samtidigt. Att hålla koll på två säkringsrep med klättrare i var inte helt enkelt första gången. Vi fick också lära oss hur man lindar (coilar) rep runt överkroppen och knyter av det i selen för att få rätt längd mellan sig själv och övriga medlemmar i ett replag. Efter en ganska kort dag begav vi oss i lätt duggregn tillbaks till Argientière. P gav sig ut på en löprunda och jag lade mig på sofflocket. Denna kväll befolkades alpbyn inte bara av lokala fransmän med cigarett i mungipan och baguette i armhålan utan även av Chamonix's franska bergsguider som hade fest iklädda sina traditionella uniformer i ull. Luktade säkert gott i regnet... Det bjöds på mat och musik och en viss DJ Jimbo som höll undertecknad vaken till 02:00.<br />
<br />
Dagen efter tog vi kabinbana upp till Glacier des Grands Montets på ca 3100 meters höjd. I regn och snålblåst så fick vi där för första gången spänna på oss stegjärn och öva på att gå uppför, nerför, åt sidan o.s.v. Grundregeln är: alla taggar i isen och böj på knäna.Vi övade också löpande säkring bland klipporna, d.v.s. "klättring" där man inte säkrar på traditionellt vis med en försteman och en säkringsman utan där båda klättrarna oftast rör sig samtidigt inknutna i samma rep och den som går först kan sätta säkringar längs vägen, använda spetsiga klippformationer (spikes) att säkra repet runt eller båda klättrarna går helt enkelt på var sin sida av en klipprygg. Allt för att klättringen skall gå snabbare, att röra sig snabbt är essentiellt i bergen. När vädret blivit mindre tjurigt så dök det upp allt fler grupper på glaciären som var där för att öva glaciärteknik. Bl.a. var där ett stort gäng från UCPA som testade self arrest inknutna två och två med stegjärn på. Vår guide sa genast att det första man skall göra när man tränar self arrest är att ta av sig stegjärnen och vi fick senare lära oss varför. Vi höll på med att göra snöankare genom att gräva ner isyxan och fästa repet i den samt försökte få till alla knutar, karbiner och slingor som man använder för att få upp någon ur en glaciärspricka när vi hörde ett snäppande ljud. "Jag tror han bröt foten" sa guide Martin. En man i UCPA-gänget hade försökt göra self arrest, glidit ner på magen, satt stegjärnens taggar i isen och dämed brutit foten eller slitit sönder ett ledband. Håll upp fötterna när du gör self arrest...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-tE-xyiwIQmE/TrbAE_mbo1I/AAAAAAAAFok/tyF-ek5QfQg/s1600/P1010954.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="300" width="400" src="http://3.bp.blogspot.com/-tE-xyiwIQmE/TrbAE_mbo1I/AAAAAAAAFok/tyF-ek5QfQg/s400/P1010954.JPG" /></a></div><br />
På tisdagen gav vi oss iväg till Moiry-dalen i Schweiz för mera glaciärträning och vår första topptur. Vi körde enkel isklättring, testade isskruvar, Abalakov etc. innan vi nådde hyttan <a href="http://www.cabane-de-moiry.ch/home.php">Cabane de Moiry</a>. Hyttan var helt nyrenoverad och därmed också populär inte bara bland blivande alpinister som drack dyr öl i solgasset på terassen utan även barnfamiljer. Natten tillbringades i ett rum med 8 gäster. Vår guide hamnade i ett rum med en schweizare som bestämt sig för att snarka ljudligt natten igenom. Det blängdes en del vid frukosten dagen efter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-oY6ywot1AgI/TrbZnPtN6OI/AAAAAAAAFo8/mwOlgym5CdA/s1600/P1010984.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="225" width="400" src="http://2.bp.blogspot.com/-oY6ywot1AgI/TrbZnPtN6OI/AAAAAAAAFo8/mwOlgym5CdA/s400/P1010984.JPG" /></a></div><br />
Själva bestigningen av Pigne de la Lé har beskrivits under <a href="http://mheden.blogspot.com/2011/08/veckans-berg-pigne-de-la-le.html">Veckans berg</a> så den lämnas därhän. På vägen ner övade vi sprickräddning på ett snöfält. Snöfältet avslutades med en brant kant som lämpligt nog hade en hylla ca två meter under kanten. Den person som låtsades ha trillat ner i en spricka hoppade (nåja, hasade) över kanten medan den i andra änden av repet fick försöka få stopp på honom genom att slänga sig på marken och borra ner isyxan i snön. Sedan var det bara att börja hacka upp en skåra djup nog att begrava yxan i (laggandes på mage) för att kunna använda den som ankare att fästa repet i. Därefter sätter man upp ett 3:1 system (tänk block och taljor) för att fira upp personen i sprickan. Det är en hel del moment att tänka på och det känns som att man aldrig har tillräckligt många karbiner och slingor med sig. Skulle inte vilja vara tvingad till att göra en dylik operation i verkligheten. Efter att ha gått ned till hyttan och ätit lunch återvände vi till Argentière under eftermiddagen. På kvällen lade vi upp planerna för den avslutande 4000 m toppen. Efter att ha studerat väderprognoserna gav Martin oss två alternativ; antingen en topp i Chamonix-området eller Gran Paradiso i Italien. Toppen i Chamonix (vars namn jag glömt) bestiger man genom att åka kabinbana väldigt högt upp och sedan är det bara glaciär hela vägen till toppen. Detta skulle göra att vi kunde använda sista kursdagen till klättring. Gran Paradiso å andra sidan erbjuder både glaciär och klipprygg men tar två dagar i anspråk. Jag som aldrig varit i Italien och hellre går uppför berget än betalar ca 700 spänn för att åka lift röstade på Gran Paradiso och fick min vilja igenom.<br />
<br />
Någon gång efter åtta på torsdag morgon begav vi oss av till Aostadalen genom Mont Blanc-tunneln. Vi stannade i en liten stad för att handla lunch och dricka riktig italiensk espresso. När vi efter ca två timmars vandring inrättat oss i hyttan och spanat i in de övriga två gästerna i vårt rum (två italienska gubbar som såg ut att kunna snarka riktigt ordentligt) gav vi oss ut för att hitta en klippvägg med klätterturer som Martin lyckats få tag på förare till. Efter en dryg halvtimmes vandring över blockterräng nådde vi en vägg som visade sig vara alldeles superb, fast och sträv granit, bättre än finaste Bohusgranit. Tyvärr så hade jag som vanligt lyckats dra på mig en förkylning/infektion/allmän klenhet som gjorde att jag var ganska ur gängorna. Tillbaka i hyttan så var det bara en gubbe kvar i vårt rum. Han förklarade meddelst teckenspråk att hans kompis glömt sin hjärtmedicin och åkt hem. Gubben ville istället följa med i vårt replag. Det fick han inte.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-qJCSOR6MLMQ/TrbKgLRUaxI/AAAAAAAAFow/haA2i0soXY0/s1600/P1020007.JPG" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em"><img border="0" height="400" width="267" src="http://1.bp.blogspot.com/-qJCSOR6MLMQ/TrbKgLRUaxI/AAAAAAAAFow/haA2i0soXY0/s400/P1020007.JPG" /></a></div><br />
04:00 serverades frukosten som jag kompletterade med den största värktabletten jag hade (vilket verkade funka för jag kände inte av infektionen sedan). Även denna topptur har <a href="http://mheden.blogspot.com/2011/08/veckans-berg-gran-paradiso.html">beskrivits tidigare under rubriken Veckans berg</a>. Något som inte togs upp i den beskrivningen var att vi blev stoppade av en italiensk gubbe (mycket gubbar på detta berget) på vägen ner. Han förklarade på knackig engelska att han ingått i ett replag med sin son och några till men att han blivit trött och bestämt sig för att vänta en bit ifrån toppen medan de övriga gick vidare. Nu tyckte han dock att sonen dröjt väldigt länge och trodde att sonen förmodligen tagit en annan(!) väg ned. Han ville därför följa med oss ned. Efter mycket tjat så gav Martin med sig och knöt in gubben. Som auktoriserad bergsguide är han ansvarig för alla som ingår i hans replag så därför var han mycket motvillig till att ta in främmande personer även om man bortser från det faktum att jag och P betalat honom för hans tjänster till skillnad från den italienska farbrorn. När vi passerat den sektion som kunde innehålla sprickor blev gubben utkastad från repet och i samma veva kom sonens replag ned från toppen. Givetvis hade de inte tagit en annan väg och lämnat farsan i en snödriva på berget. På vägen hem till Argentière kunde vi konstatera att det var 30 grader varmt i dalen när vi stannade för kaffe och <i>gelato</i>. Martin propsade på att få en glass i snajdig glasbägare vilket också innebar att han fick sätta i sig sex kulor glass.<br />
<br />
För att summera kan man säga att det var en mycket givande semestervecka och jag har nu kunskaper som skulle göra det möjligt att ge mig ut i bergen med ett eget replag. Jag känner dock att jag skulle behöva repetera flera moment och kanske få ytterligare lite erfarenhet innan jag faktiskt gör det. Att uppleva Alperna med bergsguide är något som kan rekommenderas.<br />
<br />
Fler bilder finns hos Picasa.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-57835274597178519282011-08-22T21:34:00.011+02:002011-11-05T19:09:00.808+01:00Veckans berg: Gran ParadisoBerg nummer två under alpinistkursen var <a href="http://www.summitpost.org/gran-paradiso/150350">Gran Paradiso</a> som ligger i en utlöpare (Valsavarenche) till Aostadalen i Italien. Vandringen från parkeringen till hyttan Vittorio Emanuele II som ligger på 2732 m.ö.h. tar ca 2 h och spänner över ca 900 höjdmeter på en väl underhållen stig (skön lutning och nästan stensatt). Frukost serveras 04:00 och därefter är det bara att ge sig ut i blockterrängen bakom hyttan för att försöka hitta rätt anmarsch i mörkret. Trots att vi rekat lite dagen innan lyckades vi hamna fel och fick klänga uppför en jobbig morän. Det finns två huvudvägar upp till Gran Paradiso från Vittorio Emanuele II; den gamla där glaciären dragit sig tillbaka en del så att den nu erbjuder mer sten och scree samt den nyare rutten som vi tog som har mer glaciär men också fler sprickor. Ungefär samtidigt med soluppgången nådde vi glaciären och kunde konstatera att snön var tämligen mjuk (vilket gör snöbryggor o.dyl. ännu lömskare än vad de normalt är). Kurskamrat Peter gjorde ett bra jobb som försteman i replaget med att upptäcka alla sprickor och ta oss runt/över dem. Efter ett tag upphörde sprickorna och man kunde koncentrera sig på att slugga uppför snön. Man når till slut en rygg där de två alternativa vägarna möts och då återstår ytterligare några hundra höjdmeter med brant snö innan en kortare ganska exponerad klipprygg tar vid. Klippryggen är som sagt delvis exponerad men det största problemet var trängseln med osäkra klättrare på ryggen. Efter 4,5 h nådde vi toppen på 4061 m.ö.h.<div><br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-4b1u8v-QJus/TlP62QqjV9I/AAAAAAAAFoE/ZgdHNtnCoPI/s1600/P1020008.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-4b1u8v-QJus/TlP62QqjV9I/AAAAAAAAFoE/ZgdHNtnCoPI/s400/P1020008.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5644130568118687698" /></a><span class="Apple-style-span"><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span">Den sista klippryggen sedd från toppen.</span></div></span> <br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-nb7dbPMRGIE/TlP79JUIdII/AAAAAAAAFoM/MV7We5gSU8k/s1600/P1020009.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-nb7dbPMRGIE/TlP79JUIdII/AAAAAAAAFoM/MV7We5gSU8k/s400/P1020009.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5644131785916314754" /></a><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span">Gänget på toppen med madonnan.</span></div><div><br />
</div>På vägen ner tog vi den äldre vägen eftersom vi inte var sugna på att gå ned för den sprickiga glaciären i ännu mjukare snö. När vi till slut kunde ta en kall öl på hyttan så hade vi hållit på i 7,5 h.</div>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-65466062530194249542011-08-21T19:23:00.005+02:002011-08-21T21:35:55.591+02:00Veckans berg: Pigne de la LéVeckans berg är två till antalet och ingick i en alpin kursvecka i Argentière med <a href="http://www.mwsguide.com/">MwS Guide</a>. Kursen kommer kanske att behandlas i en egen bloggpost men vis av tidigare brutna blogglöften lämnas inga garantier.
<br />
<br />Pigne de la Lé ligger i Moiry-dalen i Schweiz och lämpar sig väl som acklimatiseringstur och objekt för att träna löpande säkring och glaciärtekniker. Från parkeringen vid Lac de Moiry (dit man faktiskt kan åka buss) så tar man sig till den nyrenoverade hyttan <a href="http://www.cabane-de-moiry.ch/">Cabane de Moiry</a> som ligger på 2825 m.ö.h. Vi vek tidigt av från vandringsstigen och gav oss ut på glaciären för att öva isklättring och glaciärfärd. Via glaciären tog vi oss sedan till hyttan.
<br />
<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/-CJsYgUQPRHA/TlFcIJ6pClI/AAAAAAAAFn0/7uY6uCLWBng/s1600/P1010980.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-CJsYgUQPRHA/TlFcIJ6pClI/AAAAAAAAFn0/7uY6uCLWBng/s400/P1010980.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5643393103242529362" /></a><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span">Cabane de Moiry med Pigne de la Lé i bakgrunden</span>.</span></div>
<br />I god alpin hytt-anda fick vi en trerätters middag. Den något mer sparsmakade frukosten serverades 5:30 så att anmarschen till berget kunde börja ungefär när solen gick upp. Till en början följer man en rösad stig upp till ett pass där vi knöt in oss för att sedan avancera upp längs en klipprygg med löpande säkring. Klättringen var inte särskilt svår (jag har gjort liknande saker som osäkrad scrambling) men tanken var att testa säkringsteknikerna på riktigt. När man når toppen på 3396 m.ö.h. har man en fantastisk vy över bl.a. Ober Gabelhorn, Matterhorn och Dent Blanche.
<br />
<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/-UKPklfv_YcI/TlFGoztinTI/AAAAAAAAFnk/fNlVbtriv1c/s1600/P1020003.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-UKPklfv_YcI/TlFGoztinTI/AAAAAAAAFnk/fNlVbtriv1c/s400/P1020003.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5643369474961874226" /></a><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" ><span class="Apple-style-span">Ober Gabelhorn, Matterhorn och Dent Blanche sedda från Pigne de la Lé</span>.</span></div>
<br />Efter att ha gått ner från toppen och övat lite sprickräddning tog vi en annan väg ner till hyttan över en glaciär. Glaciären hade några sprickor, brantade till lite grand (man går vid sidan av isfallet) samt hade ett område med lite rasrisk som man måste skynda sig förbi.
<br />
<br />För att summera; en mycket trevlig topp med finfin utsikt som kan göras med eller utan glaciär.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-28672052769818202942011-07-17T09:25:00.003+02:002011-07-17T09:47:14.943+02:00Fotbolls-VMFotbolls-VM för damer tar slut idag. Sverige gjorde en god insats och knep bronset genom gott spel och en del tur (USA-matchen). I semifinalen blev man utspelade av Japan.<br /><br />Det går inte att läsa om fotbolls-VM:et utan att man får sig en dos av diskussioner kring huruvida damerna borde spela på en mindre plan eller ha en mindre boll samt en del förvirrade kvasi-feministiska argument kring vad expertkommentatorer egentligen får tycka om spelet. Tidigare har jag tyckt att i och med att dam-fotboll går långsammare än herrvarianten och att spelarna därmed får mer tid och yta på sig så borde de kunna göra mer saker med bollen och få till ett roligt spel. Tyvärr har det inte varit så eftersom att kvaliteten i utförandet har varit alldeles för dåligt. Till detta VM:et tycker jag dock att det har ändrats, spelarna har överlag blivit mycket bättre och de enkla misstagen är betydligt färre. Tyvärr så har domarna uppenbarligen <a href="http://svt.se/2.21531/1.2470312/vm-back_holl_bollen_med_handerna&from=rss">inte följt samma utvecklingskurva</a>.<br /><br />Josefine Öqvist må inte direkt kunna kandidera till ordförandeposten i Mensa (minns hennes horribla försök till bloggande hos Expressen) men hon skall åtminstone ha cred för att hon vägrar delta svenskornas pajiga måldans. Koreograferade målgester är ett ofog som skall bekämpas![cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-62323906429713268402011-06-15T20:17:00.006+02:002011-06-15T20:37:12.684+02:00OrienteringTestade <a href="http://goteborg.motionsorientering.se/">motionorientering</a> i Skatås idag. Det var säkert 20 år sedan jag orienterade senast men det var roligt. Man blir kanske inte supersnabb på milen av att springa orientering men det är omväxlande och rolig löpning. Banan jag valde (gul medel 5,2 km) var inte dödssvår men heller inte helt trivial för mig. Bl.a. var de ofina nog att lägga en kontroll högst uppe på Getryggen. Jag var aldrig helt lost även om jag fick leta lite extra efter någon kontroll. Det märks dock att jag inte är van vid att springa utanför spåren, särskilt som jag stod på öronen efter den sjunde kontrollen och fick gå större delen av den återstående banan. Resultatet blev en lätt stukad fot, en rejäl bula på ena skenbenet och stukad stolthet.<br /><br /><a href="http://4.bp.blogspot.com/-iAY6tqTCuFs/Tfj5ZSAEyxI/AAAAAAAAFfg/bw0iW_JmjRQ/s1600/P1010944.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-iAY6tqTCuFs/Tfj5ZSAEyxI/AAAAAAAAFfg/bw0iW_JmjRQ/s400/P1010944.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5618514747868891922" /></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small; ">Det stackars skenbenet efter att bulan lagt sig något. Ett paket djupfrysta ärter fungerar som ispåse.</span><div><br />Kommer nog testa motionsorienteringen igen, dock utan markkänning nästa gång.<div style="text-align: left;"><iframe width="465" height="548" frameborder="0" src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/92609582"></iframe></div></div>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-72266298455937813892011-05-22T10:58:00.003+02:002011-05-22T11:26:10.347+02:00Göteborgsvarvet1:56:27 är en besvikelse. Det gick ganska bra fram till den 13:e kilometern ungefär, jag låg lite bättre till än min tänkta kilometertid på 5:20 vilket skulle lämna utrymme för långsammare kilometrar uppför Göta älvbron, Avenyn och Vasagatan. Helt plötsligt blev då kilometertiden 5:35 trots att jag fortfarande befann mig på flacka Norra Älvstranden. Sedan blev det bara tyngre och tyngre och fokus fick läggas på att inte börja gå samt att komma under skamgränsen två timmar. Nedan följer några tips som kan göra nästa års Göteborgsvarv till en trevligare upplevelse:<br /><div><ul><li>Bli inte sjuk dagarna innan varvet. När jag vaknade på tävlingsdagen var jag fortfarande osäker på om jag skulle ställa upp. Den största orsaken till det tidsmässiga debaclet var förmodligen att jag fortfarande hade en förkylning i kroppen.</li><li>Gå inte ut för hårt. Vid halva loppet trodde jag inte att jag gått ut för hårt men hade uppenbarligen fel.</li><li>Träna mer på asfalt. Benen stummande mer än vad de brukar göra på mina långpass i motsvarande tempo, kan kanske skyllas på underlaget?</li><li>Använd inte vätskebälte från SOC. Jag var för mager för vätskebältet vilket gjorde att det inte kunde spännas åt tillräckligt. Det vattenfyllda flaskorna skvimpade runt så mycket att jag tappade två av dem under loppet. Nästa år får det bli bättre bälte eller till att dricka vid vätskestationerna, man förlorar nog inte så mycket tempo vid dem som befarat.</li><li>Upplev loppet från sidan. De som satt vid sidan banan och hejade på med en kall öl i hande verkade ha mycket trevligt.</li></ul></div> När gnäll och bortförklaringar är avklarade så skall det ändå erkännas att vädret och och arrangemanget var perfekt och att stämningen längs banan var suverän (så länge man var fysiskt kapabel att njuta av den).[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-46924821939412845132011-02-16T18:40:00.003+01:002011-02-16T18:56:06.241+01:00UtförsåkningHar varit i Norge en långhelg och åkt utför i 15 minusgrader och solsken. Skidåkning är något jag ägnar mig åt ungefär en gång vart fjärde år vilket innebär att jag inte är särskilt duktig och t.ex. inte riktigt har fattat hur man ska utnyttja de där nya carvingskidorna. Förmodligen är det också min bristande skicklighet som gör att jag tröttnar på skidåkning efter en dag eller två. En annan bidragande orsak kan också vara fenomenet som sådant, med monstruösa liftar, after ski och hippa(?) brädåkare som ligger utströdda i backarna. Det hela känns lite som att det inte är på naturens villkor. (De riktigt duktiga skidåkare som bestiger avlägsna toppar och sedan skidar ner kan dock få lite cred.) Med detta i åtanke kan verka ganska naturligt att helgen avslutades med en längdtur i solskenet. Det kändes dock allt annat än naturligt eftersom det säkert var 20 år sedan sist och tekniken lämnade en hel del att önska. Icke desto mindre blev det en fin tur.<br /><br />Summering efter helgen: träningsvärk i lår, ljumskar och sätesmuskler, ömma knän och vänster handled samt frostnupna kinder.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-49014621030736222102011-01-23T09:17:00.002+01:002011-01-23T09:26:22.395+01:00Kall fusion, wohoo!Alla som tror att <a href="http://www.physorg.com/news/2011-01-italian-scientists-cold-fusion-video.html">detta</a> är båg räcker upp en hand. Det skall sägas att jag inte sett hela <a href="http://www.journal-of-nuclear-physics.com/?p=360">presskonferensen</a> eller läst deras "artiklar" men presskonferens och kall fusion i samma mening inger inte direkt förtroende. Undrar vad som skulle krävas för att bli accepterad om man faktiskt fått det att funka...[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-77061282489973215942011-01-02T11:44:00.003+01:002011-01-02T11:56:28.755+01:00OmstartVar ute och testade en av årets julklappar idag; broddar till joggingskorna. Broddarna funkade alldeles utmärkt på den isiga cykelvägen längs Delsjövägen (man vill dock undvika att springa på ren asfalt med dem, is eller hård snö ska det vara). <br /><br />Något som däremot inte funkade särskilt bra var själva löpningen. Titta-på-sport-på-TV-taktiken som bara resulterat i två löprundor den senaste månaden har i kombination med julmat inte haft en positiv inverkan på konditionen. Dessutom verkar jag ha tappat fartkänsla eftersom det som var tänkt att bli en lugn komma-igång-tur råkade inledas i 5 min/km-tempo vilket bidrog till att rundan blev kortare än planerat. Är det månne dags att överge TV-soffan?[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-36502724070046759732010-12-29T13:53:00.004+01:002010-12-29T15:35:26.965+01:00Rötmånad?Det har gått hål i mina favoritjeans, ett spänne på axelremsväskan har gått av, det har blivit stopp i avloppet i köket, digitalboxen synkar inte ljud med bild, jag har fått ett hål i min överanvända fleecetröja och det har flyttat in plattbaggar i skafferiet. Har december blivit någon ny slags rötmånad?<br /><br /><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">PS. Detta ovanligt torftiga inlägg har publicerats efter att läsekretsen uppmanat: "men blogga nån gång då!!!!"</span>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-83839158401307802212010-11-27T17:57:00.005+01:002010-11-28T15:28:28.250+01:00Vinterträning?Eftersom det inte publiceras så himla mycket här kanske detta kan bli en i raden av alla träningsbloggar? Jag har ju trots allt anmält mig till den där alldeles för långa löptävlingen i maj...<br /><br />Träningen har gått lite sisådär på sistone och fimbulvinterns ankomst har inte underlättat det hela. Hur ska man då klara vintern utan att dega ner sig totalt eller frysa öronen av sig och bryta lårbenshalsen? Min naturliga instinkt är att stanna inomhus och <i>titta</i> på sport på TV men det är kanske inte den bästa taktiken. Att helt sonika fortsätta träna som om inget hade hänt är svårt. <br /><br />I söndags lufsade jag runt 8:an i Skatås i snöslask och mörker, förutom att man blir lätt mörkrädd så har snöslasket numera frusit till is och gjort alternativet än mindre tilltalande. <br /><br />Alternativ två är att krypa in i ett svettigt gym vilket testades i tisdags. Eftersom alla löpband var upptagna (plus att jag inte riktigt säker på hur jag ska hantera ett löpband) blev det en timme på motionscykel. Visserligen får man lite puls men det är inte samma sak som löpning. Bör man kanske lägga sig i bakhåll och lägga rabarber på ett band när ett blir ledigt och sen inte släppa det ifrån sig?<br /><br />Idag försökte jag att leta upp den mest lättsprungna utomhussträcka jag kunde hitta vilket fick bli cykelvägen längs Delsjövägen. Underlaget var klart löpbart och det funkade tämligen bra förutom att mina en-kilometersintervaller gick alldeles för fort i början och jag blev jättetrött. Nackdelen är att det nog blir tråkigt att köra långpass längs Delsjövägen plus att man måste hålla utkik för bilar.<br /><br />Det hela kommer nog sluta med att vinterträningen blir en mix av ovan nämnda alternativ. Med fokus på TV-soffan.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-11576244770703351042010-11-03T20:30:00.005+01:002010-11-03T21:07:08.458+01:00Eye openersJag gillar oftast inte bloggar som bara länkar vidare till andra ställen på nätet men det kanske är bättre än ingenting alls så här kommer några länkar från <a href="http://www.darkroastedblend.com/">Dark Roasted Blend</a>.<br /><br /><a href="http://www.darkroastedblend.com/2010/10/siberian-ghost-cities-scare.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed:+TheThrillingWonderStory+(Dark+Roasted+Blend)">Ryssar är hårda</a>. En av Rysslands mest skräckinjagande städer måste vara Norilsk. En gruvstad byggd av straffångar i norra Sibiren, på evig permafrost. Världens nordligaste stad med invånarantal över 100000 och tyvärr en av världens tio mest förorenade städer. Kolla in var den ligger på kartan och kolla samtidigt bilderna på Panoramio och DRB. I all sin misär finns det ändå något vackert med staden. Är det något ryssar kan så är det att lida.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TNG9uyMkwUI/AAAAAAAAFaw/I1PpSNyd1Sk/s1600/norilsk.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TNG9uyMkwUI/AAAAAAAAFaw/I1PpSNyd1Sk/s400/norilsk.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5535414028461195586" /></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Via <a href="http://www.panoramio.com/photo/1323424">Panoramio</a>.</span><br /><br />Något det inte finns något vackert i är <a href="http://www.guardian.co.uk/world/datablog/interactive/2010/oct/23/wikileaks-iraq-deaths-map?">kartan över Irak där Irak-krigets alla dokumenterade dödsoffer är markerade</a>. Icke desto mindre är den viktig som en "eye opener".[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-25051179686499381682010-10-24T19:51:00.004+02:002010-10-24T20:06:41.520+02:00BjällerklangJaha, då har man satt glögg då. Jag testar GP:s <a href="http://www.gp.se/matdryck/dryck/1.220361-dags-for-dunderglogg-">Dunderglögg</a>, och halva Göteborg verkar göra samma sak med tanke på hur svårt det var att få tag ingredienserna. Nejlikor hittades i affär nummer två, kanelstång i affär nummer tre och svagdricka i affär nummer fem. Ska resten av glöggprocessen vara lika krånglig så kommer det här bli en rätt miserabel dryck. Förhoppningsvis handlar det dock bara om att vänta de närmaste sex veckorna. Det tror jag att jag skall klara av...<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TMR09pfs1KI/AAAAAAAAFaU/MdHKrvwthBk/s1600/P1010905.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TMR09pfs1KI/AAAAAAAAFaU/MdHKrvwthBk/s400/P1010905.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5531674844777469090" /></a>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-38388902191830583552010-10-03T16:39:00.010+02:002010-10-03T22:05:19.727+02:00Veckans berg: Jbel ToubkalVeckans berg, månadens berg, ja, förmodligen årets enda berg, är <a href="http://www.peakware.com/peaks.html?pk=253">Jbel Toubkal</a>. Toubkal ligger i Höga Atlas i Marocko och är norra Afrikas högsta berg med sina 4167 meter över havet. Toppturen var en del i en vandringsresa i Marocko som förhoppningsvis kommer behandlas i en separat bloggpost.<br /><br />Vi utgick 06:00 från refugen (Toubkal basecamp) på 3200 m.ö.h. Vägen upp är förhållandevis enkel med konstant stigning och efter två timmar och 45 min stod vid (och många andra) på toppen och kunde blicka ut över Atlasbergen.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TKiu7tRTGlI/AAAAAAAAFLk/W-N0Xhfr4zc/s1600/P1010788.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TKiu7tRTGlI/AAAAAAAAFLk/W-N0Xhfr4zc/s400/P1010788.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5523857283757578834" /></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><div style="text-align: center;">Toppmarkeringen sedd från den södra kammen. </div></span><br />Vi tog en alternativ väg ned på toppens norra sida. Där passerar man vrakrester från ett flygplan som kraschade 1973 och där 7 portugisiska affärsmän omkom. En bit längre ned på berget passerade vi också den plats där de är begravda (en helt omarkerad stenhög där man kan se ben inne bland stenarna om man vill kika efter det). Nedstigningen tog ca 2 timmar och en kvart.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TKiu7T_1NaI/AAAAAAAAFLc/k73Z5L0qIfQ/s1600/P1010774.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7s9cMryvSJE/TKiu7T_1NaI/AAAAAAAAFLc/k73Z5L0qIfQ/s400/P1010774.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5523857276973430178" /></a><div style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jbel Toubkal i moln sett från passet i Aguelzim</span>.</div><br />Vill man bestiga Toubkal fort och lätt så tar man sig till byn Imlil och därifrån vandrar man 1500 höjdmeter till refugen där man kan tälta eller bo i ett kallt rum. Dagen efter kan man sedan ta toppen och vandra tillbaka till Imlil på eftermiddagen (som vi gjorde). Man är ganska trött när man kommer till Imlil och eventuellt kan man känna av höjden om man tar den så snabbt. Vi hade spenderat fyra dagar på 1500 till 3200 meter och det var bara två personer som kände av en lättare yrsel.<br /><br /><div style="text-align: center;"><iframe width="465" height="548" frameborder="0" src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/51467727"></iframe></div>Fler foton kommer dyka på Picasa.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-75348976179112220742010-09-24T21:01:00.003+02:002010-09-24T21:05:05.426+02:00Oj dåJag råkade visst anmäla mig till Göteborgsvarvet 2011 idag. 21 km känns rätt långt...<br /><br />Efter att ha sett <a href="http://www.ted.com/talks/derek_sivers_keep_your_goals_to_yourself.html">detta TED-föredraget</a> tänker jag inte avslöja vilken tid jag siktar på.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-71559682902183018822010-09-19T10:24:00.005+02:002010-09-19T11:42:49.144+02:00Å. Fy. Fan.Jag är en motståndare till ofoget frukt-i-mat (tänk Fläskfilé Africana, Flygande Jacob och Tropisk Fläskpannkaka*). Efter en diskussion under fikarasten på jobbet så blev jag tvungen att kolla upp 70-talsrätten Flygande Jacob lite närmare och då får man en aning om vilken gastronomisk golgatavandring 70-talet förmodligen var. Enligt <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Flygande_Jacob">Wikipedia</a> så dök rätten upp för första gången i Allt om Mat 1976 och innehåller kyckling, bacon, chilisås, vispad grädde, italiensk salladskrydda, banan och salta jordnötter. Till detta rekommenderas man tydligen att dricka det finska(!) rosévinet <a href="http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=2975&Butik=0&SokStrangar=">Perlerose</a>. Drycken existerar fortfarande och <a href="http://www.gp.se/matdryck/dryck/1.409689-perlerose">recenserades av GP</a> i somras: <blockquote>Uselt vin som trots allt smakar himmelskt vid en jämförelse med Gredos. Men inte räcker det till att tända första fyren.</blockquote><br />Såsom tillhörande den ironiska generationen är det inte utan att man funderar på att bjuda in till 70-talsfest där vi kalasar på Flygande Jacob och avnjuter några ironiska glas Perlerose.<br /><br /><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">*Fläskpannkaka med ananas. Har enligt Berglins serverats på en skola i Gävle.</span>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-1901127378027595212010-09-04T09:49:00.003+02:002010-09-04T10:06:53.473+02:00SamhällsinformationI veckan damp det ner ett nytt nummer av <a href="http://www.amosmagasin.se">Amos</a> (som finansieras av Svenska Kyrkan) på min hallmatta. Varför får jag den? Jag har en "Ingen reklam, tack"-lapp på brevlådan. Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Den är inte direktadresserad utan är en gruppförsändelse. Efter lite googlande så verkar det som om Amos räknas som samhällsinformation. Hur tusan kan den göra det? Såvitt jag vet så är kyrkan numera skild från staten. Om den lokala muslimska församlingen skulle vilja prångla på de som bor i deras distrikt en tidskrift, skulle den också räknas som samhällsinformation? Hur är det med <a href="http://www.venganza.org/">Church of the flying spaghetti monster</a>'s publikationer?<br /><br />På Amos websida får man reda på hur man skall göra om man vill ha ett ex. Tala istället om för mig hur man skall gå till väga om man inte vill ha det.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-82189520505242511232010-08-21T18:03:00.003+02:002010-08-21T18:17:22.271+02:00Fina-frickin-llyÄntligen lyckades jag ta mig under 23 minuter på fem-kilometersslingan i Skatås (med ett tillägg på 150 m för att den verkligen ska bli 5 km, thank you very much). Under två tidigare löprundor har jag börjat fila på formuleringar för en sådan här bloggpost bara för att få se stoppuret stanna på en tid strax över 23 min vid målgång.<br /><br />Vad är det som är speciellt med 23 min kan man fråga sig, och svaret är: ingenting. 22,5 min är såklart en större grej eftersom det innebär en kilometertid på 4,5 min. Det känns så jäkla långt bort bara. Sen har vi ju det där med milen under 50 minuter kvar också...<br /><br /><iframe width='465' height='548' frameborder='0' src='http://connect.garmin.com:80/activity/embed/45471368'></iframe>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-32466683244161203162010-07-11T11:40:00.008+02:002010-07-15T18:29:22.675+02:00Lite grand om ett svunnet fotbolls-VMStörsta stjärnorna var enligt min mening Diego Forlan och bläckfisken Paul. Vuvuzelan fick också ett stort genombrott och gjorde mycket väsen av sig men jag tycker ändå inte att det räcker för att räknas som stjärna.<br /><br />Tyskarna spelade inte bara bra fotboll, de hade tuffast namn också i form av Schweinsteiger, Mertesacker och Badstuber. Hedersomnämnande till Stekelenburg och Tshabalala.<br /><br />Den korta hörnan verkar ha fått stryka på foten till förmån för den halvkorta (halvlånga?). Ett steg i rätt riktning.<br /><br />Förhoppningsvis var detta det sista VM där vi fick se den multipla överdrivna överstegsfinten, dvs den som ser ut som Ravellis silly walk från VM 94 kombinerad med ett vaggande i sidled. I 95% av fallen slutar den med att anfallaren tappar fart, att bollen tappar ännu mera fart och att anfallaren i fråga till slut trampar på bollen och blir av med den.<br /><div style="text-align: center;"><br /><object height="385" width="480"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/dA4TfH8Jl-A&hl=sv_SE&fs=1?rel=0&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowscriptaccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/dA4TfH8Jl-A&hl=sv_SE&fs=1?rel=0&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" height="385" width="480"></embed></object><br /></div>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-22120355206294503302010-07-11T11:40:00.005+02:002010-07-11T16:58:05.053+02:00SjukfrånvaroHar varit hemma från jobbet i veckan på grund av en synnerligen ihärdig och ilsken förkylning, tänk rekordelig baksmälla med halsont istället för ångest. Att vara hemma på vardagar och inte orka göra mycket mer än att titta på TV leder till att man blir lite dum i huvet. Till exempel blir man lite glad när det visas gamla Beverly Hills-avsnitt i sörjan av Spin City, En plats på landet, Scrubs, 2 1/2 män, Simpsons, Pimp my ride etc. Något annat som visas som faktiskt är bra på riktigt är <a href="http://www.tv8.se/mauro-pluras-koek">Mauro och Pluras kök</a>. Den lakoniske Mauro Scocco är ju skitrolig, kolla in klippet där han tycker att elitrökare som Plura (60-80 cigaretter om dagen) borde fridlysas.<br /><br /><div style="text-align: center;"><object height="137" width="200"><param name="movie" value="http://flvplayer.viastream.viasat.tv/flvplayer/play/swf/player100226.swf?rnd=1268065720&affiliate=4se&country=se&id=226897&playerVersion=embed&affiliate=4se&country=se&id=226897&playerVersion=embed"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowscriptaccess" value="always"><embed src="http://flvplayer.viastream.viasat.tv/flvplayer/play/swf/player100226.swf?rnd=1268065720&affiliate=4se&country=se&id=226897&playerVersion=embed&affiliate=4se&country=se&id=226897&playerVersion=embed" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" height="137" width="200"></embed></object><br /></div>[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-32905812128110616772010-07-03T11:09:00.001+02:002010-07-03T11:13:05.334+02:00Dikt och verklighet<a href="http://www.thecoolist.com/eizo-x-ray-pin-up-calendar/">Dikt</a>. Medicinteknikföretaget Eizo plojar i reklamsyfte.<br /><br /><a href="http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/monroes-rontgenbilder-for-360000-kronor-1.1129965">Verklighet</a>.[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-49269394299967521032010-06-05T12:32:00.003+02:002010-06-05T12:39:01.756+02:00Min akademiska briljans har nått Moldavien!...men är det inte lite konstigt att de internationella förläggarna kontaktar mig via Facebook? Hmmm...<br /><br />"I am writing on behalf of an international publishing house, Lambert Academic Publishing. In the course of a research on Gothenburg University I came across a reference to your thesis on "Optical Excitation and Decay Dynamics of Fullerenes".<br /><br />As we are planning publications in this subject area, I would like to get in touch with you and I am wondering if you may be interested in publishing your work.<br /><br />Your reply including an e-mail address to which I can send an e-mail with further information in an attachment will be greatly appreciated.<br /><br />I am looking forward to hearing from you.<br /><br />Natalia Surdu<br />Acquisition Editor<br />Permanent Establishment: Chisinau, Moldova<br /><br />LAP LAMBERT Academic Publishing AG & Co. KG<br />Saarbrücken<br />Dudweiler Landstraße 99, 66123 Saarbrücken Germany<br /><br />Fon +49 681 3720-310<br />Fax +49 681 3720-3109<br /><br />n.surdu@lappublishing.com / http://www.facebook.com/l/aa459;www.lappublishing.com"[cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-12527911.post-75726842413746143852010-05-10T21:47:00.002+02:002010-05-10T21:52:13.068+02:00Hej ArlaFörra gången jag gnällde på ett stort företag här så resulterade det i viss respons så jag försöker igen.<br /><br />Arla, ge mig den gamla mjölpaketet tillbaka! Den gamla tegelstenen är resor bättre än den där höga varianten. Den nya passar inte alls i mitt kylskåp (pga höjden) och den är besvärligare att dricka direkt ur. <br /><br />Gör om, gör rätt![cmh]http://www.blogger.com/profile/10281604177949208831noreply@blogger.com2