ångestgrottan

Alpinism 4000 m

2011-11-06T21:04:00.001+01:00

En jättesen reseberättelse.

Alpinism 4000 m kallade MwS Guide den kurs som han höll för mig och kurskamrat P i augusti med utgångspunkt i Argentière. Förhoppningen var att få lära sig lite glaciärteknik, löpande säkring, vanligt bergsvett samt att få bestiga en 4000 m-topp i Alperna. Kursen krävde grunddläggande klippklättringskunskaper samt att man inte hade urusel kondis.

Första dagen (söndag) var förhållandevis lugn även om jag svettades duktigt och pustade mer än vanligt under anmarschen upp den klippa strax norr om Argentière där vi skulle putsa på klippklättring samt lära oss reptekniker. Vi körde enkel topprepsklättring för att guide Martin skulle kunna kolla våra kunskaper och avslutade med multipitch på en bultad 4:a. En led av grad 4 skulle aldrig vara bultad i Sverige men i Alperna verkar bultning vara mer regel än undantag. Vi fick lära oss att som försteman sätta upp ett ankare i bultarna och sedan säkra upp två efterföljande klättrare samtidigt. Att hålla koll på två säkringsrep med klättrare i var inte helt enkelt första gången. Vi fick också lära oss hur man lindar (coilar) rep runt överkroppen och knyter av det i selen för att få rätt längd mellan sig själv och övriga medlemmar i ett replag. Efter en ganska kort dag begav vi oss i lätt duggregn tillbaks till Argientière. P gav sig ut på en löprunda och jag lade mig på sofflocket. Denna kväll befolkades alpbyn inte bara av lokala fransmän med cigarett i mungipan och baguette i armhålan utan även av Chamonix's franska bergsguider som hade fest iklädda sina traditionella uniformer i ull. Luktade säkert gott i regnet... Det bjöds på mat och musik och en viss DJ Jimbo som höll undertecknad vaken till 02:00.

Dagen efter tog vi kabinbana upp till Glacier des Grands Montets på ca 3100 meters höjd. I regn och snålblåst så fick vi där för första gången spänna på oss stegjärn och öva på att gå uppför, nerför, åt sidan o.s.v. Grundregeln är: alla taggar i isen och böj på knäna.Vi övade också löpande säkring bland klipporna, d.v.s. "klättring" där man inte säkrar på traditionellt vis med en försteman och en säkringsman utan där båda klättrarna oftast rör sig samtidigt inknutna i samma rep och den som går först kan sätta säkringar längs vägen, använda spetsiga klippformationer (spikes) att säkra repet runt eller båda klättrarna går helt enkelt på var sin sida av en klipprygg. Allt för att klättringen skall gå snabbare, att röra sig snabbt är essentiellt i bergen. När vädret blivit mindre tjurigt så dök det upp allt fler grupper på glaciären som var där för att öva glaciärteknik. Bl.a. var där ett stort gäng från UCPA som testade self arrest inknutna två och två med stegjärn på. Vår guide sa genast att det första man skall göra när man tränar self arrest är att ta av sig stegjärnen och vi fick senare lära oss varför. Vi höll på med att göra snöankare genom att gräva ner isyxan och fästa repet i den samt försökte få till alla knutar, karbiner och slingor som man använder för att få upp någon ur en glaciärspricka när vi hörde ett snäppande ljud. "Jag tror han bröt foten" sa guide Martin. En man i UCPA-gänget hade försökt göra self arrest, glidit ner på magen, satt stegjärnens taggar i isen och dämed brutit foten eller slitit sönder ett ledband. Håll upp fötterna när du gör self arrest...

På tisdagen gav vi oss iväg till Moiry-dalen i Schweiz för mera glaciärträning och vår första topptur. Vi körde enkel isklättring, testade isskruvar, Abalakov etc. innan vi nådde hyttan Cabane de Moiry. Hyttan var helt nyrenoverad och därmed också populär inte bara bland blivande alpinister som drack dyr öl i solgasset på terassen utan även barnfamiljer. Natten tillbringades i ett rum med 8 gäster. Vår guide hamnade i ett rum med en schweizare som bestämt sig för att snarka ljudligt natten igenom. Det blängdes en del vid frukosten dagen efter.

Själva bestigningen av Pigne de la Lé har beskrivits under Veckans berg så den lämnas därhän. På vägen ner övade vi sprickräddning på ett snöfält. Snöfältet avslutades med en brant kant som lämpligt nog hade en hylla ca två meter under kanten. Den person som låtsades ha trillat ner i en spricka hoppade (nåja, hasade) över kanten medan den i andra änden av repet fick försöka få stopp på honom genom att slänga sig på marken och borra ner isyxan i snön. Sedan var det bara att börja hacka upp en skåra djup nog att begrava yxan i (laggandes på mage) för att kunna använda den som ankare att fästa repet i. Därefter sätter man upp ett 3:1 system (tänk block och taljor) för att fira upp personen i sprickan. Det är en hel del moment att tänka på och det känns som att man aldrig har tillräckligt många karbiner och slingor med sig. Skulle inte vilja vara tvingad till att göra en dylik operation i verkligheten. Efter att ha gått ned till hyttan och ätit lunch återvände vi till Argentière under eftermiddagen. På kvällen lade vi upp planerna för den avslutande 4000 m toppen. Efter att ha studerat väderprognoserna gav Martin oss två alternativ; antingen en topp i Chamonix-området eller Gran Paradiso i Italien. Toppen i Chamonix (vars namn jag glömt) bestiger man genom att åka kabinbana väldigt högt upp och sedan är det bara glaciär hela vägen till toppen. Detta skulle göra att vi kunde använda sista kursdagen till klättring. Gran Paradiso å andra sidan erbjuder både glaciär och klipprygg men tar två dagar i anspråk. Jag som aldrig varit i Italien och hellre går uppför berget än betalar ca 700 spänn för att åka lift röstade på Gran Paradiso och fick min vilja igenom.

Någon gång efter åtta på torsdag morgon begav vi oss av till Aostadalen genom Mont Blanc-tunneln. Vi stannade i en liten stad för att handla lunch och dricka riktig italiensk espresso. När vi efter ca två timmars vandring inrättat oss i hyttan och spanat i in de övriga två gästerna i vårt rum (två italienska gubbar som såg ut att kunna snarka riktigt ordentligt) gav vi oss ut för att hitta en klippvägg med klätterturer som Martin lyckats få tag på förare till. Efter en dryg halvtimmes vandring över blockterräng nådde vi en vägg som visade sig vara alldeles superb, fast och sträv granit, bättre än finaste Bohusgranit. Tyvärr så hade jag som vanligt lyckats dra på mig en förkylning/infektion/allmän klenhet som gjorde att jag var ganska ur gängorna. Tillbaka i hyttan så var det bara en gubbe kvar i vårt rum. Han förklarade meddelst teckenspråk att hans kompis glömt sin hjärtmedicin och åkt hem. Gubben ville istället följa med i vårt replag. Det fick han inte.

04:00 serverades frukosten som jag kompletterade med den största värktabletten jag hade (vilket verkade funka för jag kände inte av infektionen sedan). Även denna topptur har beskrivits tidigare under rubriken Veckans berg. Något som inte togs upp i den beskrivningen var att vi blev stoppade av en italiensk gubbe (mycket gubbar på detta berget) på vägen ner. Han förklarade på knackig engelska att han ingått i ett replag med sin son och några till men att han blivit trött och bestämt sig för att vänta en bit ifrån toppen medan de övriga gick vidare. Nu tyckte han dock att sonen dröjt väldigt länge och trodde att sonen förmodligen tagit en annan(!) väg ned. Han ville därför följa med oss ned. Efter mycket tjat så gav Martin med sig och knöt in gubben. Som auktoriserad bergsguide är han ansvarig för alla som ingår i hans replag så därför var han mycket motvillig till att ta in främmande personer även om man bortser från det faktum att jag och P betalat honom för hans tjänster till skillnad från den italienska farbrorn. När vi passerat den sektion som kunde innehålla sprickor blev gubben utkastad från repet och i samma veva kom sonens replag ned från toppen. Givetvis hade de inte tagit en annan väg och lämnat farsan i en snödriva på berget. På vägen hem till Argentière kunde vi konstatera att det var 30 grader varmt i dalen när vi stannade för kaffe och gelato. Martin propsade på att få en glass i snajdig glasbägare vilket också innebar att han fick sätta i sig sex kulor glass.

För att summera kan man säga att det var en mycket givande semestervecka och jag har nu kunskaper som skulle göra det möjligt att ge mig ut i bergen med ett eget replag. Jag känner dock att jag skulle behöva repetera flera moment och kanske få ytterligare lite erfarenhet innan jag faktiskt gör det. Att uppleva Alperna med bergsguide är något som kan rekommenderas.

Fler bilder finns hos Picasa.

Veckans berg: Gran Paradiso

2011-08-22T21:34:00.011+02:00

Berg nummer två under alpinistkursen var Gran Paradiso som ligger i en utlöpare (Valsavarenche) till Aostadalen i Italien. Vandringen från parkeringen till hyttan Vittorio Emanuele II som ligger på 2732 m.ö.h. tar ca 2 h och spänner över ca 900 höjdmeter på en väl underhållen stig (skön lutning och nästan stensatt). Frukost serveras 04:00 och därefter är det bara att ge sig ut i blockterrängen bakom hyttan för att försöka hitta rätt anmarsch i mörkret. Trots att vi rekat lite dagen innan lyckades vi hamna fel och fick klänga uppför en jobbig morän. Det finns två huvudvägar upp till Gran Paradiso från Vittorio Emanuele II; den gamla där glaciären dragit sig tillbaka en del så att den nu erbjuder mer sten och scree samt den nyare rutten som vi tog som har mer glaciär men också fler sprickor. Ungefär samtidigt med soluppgången nådde vi glaciären och kunde konstatera att snön var tämligen mjuk (vilket gör snöbryggor o.dyl. ännu lömskare än vad de normalt är). Kurskamrat Peter gjorde ett bra jobb som försteman i replaget med att upptäcka alla sprickor och ta oss runt/över dem. Efter ett tag upphörde sprickorna och man kunde koncentrera sig på att slugga uppför snön. Man når till slut en rygg där de två alternativa vägarna möts och då återstår ytterligare några hundra höjdmeter med brant snö innan en kortare ganska exponerad klipprygg tar vid. Klippryggen är som sagt delvis exponerad men det största problemet var trängseln med osäkra klättrare på ryggen. Efter 4,5 h nådde vi toppen på 4061 m.ö.h.

Den sista klippryggen sedd från toppen.

Gänget på toppen med madonnan.

På vägen ner tog vi den äldre vägen eftersom vi inte var sugna på att gå ned för den sprickiga glaciären i ännu mjukare snö. När vi till slut kunde ta en kall öl på hyttan så hade vi hållit på i 7,5 h.

Veckans berg: Pigne de la Lé

2011-08-21T19:23:00.005+02:00

Veckans berg är två till antalet och ingick i en alpin kursvecka i Argentière med MwS Guide. Kursen kommer kanske att behandlas i en egen bloggpost men vis av tidigare brutna blogglöften lämnas inga garantier.

Pigne de la Lé ligger i Moiry-dalen i Schweiz och lämpar sig väl som acklimatiseringstur och objekt för att träna löpande säkring och glaciärtekniker. Från parkeringen vid Lac de Moiry (dit man faktiskt kan åka buss) så tar man sig till den nyrenoverade hyttan Cabane de Moiry som ligger på 2825 m.ö.h. Vi vek tidigt av från vandringsstigen och gav oss ut på glaciären för att öva isklättring och glaciärfärd. Via glaciären tog vi oss sedan till hyttan.

Cabane de Moiry med Pigne de la Lé i bakgrunden.

I god alpin hytt-anda fick vi en trerätters middag. Den något mer sparsmakade frukosten serverades 5:30 så att anmarschen till berget kunde börja ungefär när solen gick upp. Till en början följer man en rösad stig upp till ett pass där vi knöt in oss för att sedan avancera upp längs en klipprygg med löpande säkring. Klättringen var inte särskilt svår (jag har gjort liknande saker som osäkrad scrambling) men tanken var att testa säkringsteknikerna på riktigt. När man når toppen på 3396 m.ö.h. har man en fantastisk vy över bl.a. Ober Gabelhorn, Matterhorn och Dent Blanche.

Ober Gabelhorn, Matterhorn och Dent Blanche sedda från Pigne de la Lé.

Efter att ha gått ner från toppen och övat lite sprickräddning tog vi en annan väg ner till hyttan över en glaciär. Glaciären hade några sprickor, brantade till lite grand (man går vid sidan av isfallet) samt hade ett område med lite rasrisk som man måste skynda sig förbi.

För att summera; en mycket trevlig topp med finfin utsikt som kan göras med eller utan glaciär.

Fotbolls-VM

2011-07-17T09:25:00.003+02:00

Fotbolls-VM för damer tar slut idag. Sverige gjorde en god insats och knep bronset genom gott spel och en del tur (USA-matchen). I semifinalen blev man utspelade av Japan.

Det går inte att läsa om fotbolls-VM:et utan att man får sig en dos av diskussioner kring huruvida damerna borde spela på en mindre plan eller ha en mindre boll samt en del förvirrade kvasi-feministiska argument kring vad expertkommentatorer egentligen får tycka om spelet. Tidigare har jag tyckt att i och med att dam-fotboll går långsammare än herrvarianten och att spelarna därmed får mer tid och yta på sig så borde de kunna göra mer saker med bollen och få till ett roligt spel. Tyvärr har det inte varit så eftersom att kvaliteten i utförandet har varit alldeles för dåligt. Till detta VM:et tycker jag dock att det har ändrats, spelarna har överlag blivit mycket bättre och de enkla misstagen är betydligt färre. Tyvärr så har domarna uppenbarligen inte följt samma utvecklingskurva.

Josefine Öqvist må inte direkt kunna kandidera till ordförandeposten i Mensa (minns hennes horribla försök till bloggande hos Expressen) men hon skall åtminstone ha cred för att hon vägrar delta svenskornas pajiga måldans. Koreograferade målgester är ett ofog som skall bekämpas!

Orientering

2011-06-15T20:17:00.006+02:00

Testade motionorientering i Skatås idag. Det var säkert 20 år sedan jag orienterade senast men det var roligt. Man blir kanske inte supersnabb på milen av att springa orientering men det är omväxlande och rolig löpning. Banan jag valde (gul medel 5,2 km) var inte dödssvår men heller inte helt trivial för mig. Bl.a. var de ofina nog att lägga en kontroll högst uppe på Getryggen. Jag var aldrig helt lost även om jag fick leta lite extra efter någon kontroll. Det märks dock att jag inte är van vid att springa utanför spåren, särskilt som jag stod på öronen efter den sjunde kontrollen och fick gå större delen av den återstående banan. Resultatet blev en lätt stukad fot, en rejäl bula på ena skenbenet och stukad stolthet.

Det stackars skenbenet efter att bulan lagt sig något. Ett paket djupfrysta ärter fungerar som ispåse.

Kommer nog testa motionsorienteringen igen, dock utan markkänning nästa gång.

Göteborgsvarvet

2011-05-22T10:58:00.003+02:00

1:56:27 är en besvikelse. Det gick ganska bra fram till den 13:e kilometern ungefär, jag låg lite bättre till än min tänkta kilometertid på 5:20 vilket skulle lämna utrymme för långsammare kilometrar uppför Göta älvbron, Avenyn och Vasagatan. Helt plötsligt blev då kilometertiden 5:35 trots att jag fortfarande befann mig på flacka Norra Älvstranden. Sedan blev det bara tyngre och tyngre och fokus fick läggas på att inte börja gå samt att komma under skamgränsen två timmar. Nedan följer några tips som kan göra nästa års Göteborgsvarv till en trevligare upplevelse:

Bli inte sjuk dagarna innan varvet. När jag vaknade på tävlingsdagen var jag fortfarande osäker på om jag skulle ställa upp. Den största orsaken till det tidsmässiga debaclet var förmodligen att jag fortfarande hade en förkylning i kroppen.
Gå inte ut för hårt. Vid halva loppet trodde jag inte att jag gått ut för hårt men hade uppenbarligen fel.
Träna mer på asfalt. Benen stummande mer än vad de brukar göra på mina långpass i motsvarande tempo, kan kanske skyllas på underlaget?
Använd inte vätskebälte från SOC. Jag var för mager för vätskebältet vilket gjorde att det inte kunde spännas åt tillräckligt. Det vattenfyllda flaskorna skvimpade runt så mycket att jag tappade två av dem under loppet. Nästa år får det bli bättre bälte eller till att dricka vid vätskestationerna, man förlorar nog inte så mycket tempo vid dem som befarat.
Upplev loppet från sidan. De som satt vid sidan banan och hejade på med en kall öl i hande verkade ha mycket trevligt.

När gnäll och bortförklaringar är avklarade så skall det ändå erkännas att vädret och och arrangemanget var perfekt och att stämningen längs banan var suverän (så länge man var fysiskt kapabel att njuta av den).

Utförsåkning

2011-02-16T18:40:00.003+01:00

Har varit i Norge en långhelg och åkt utför i 15 minusgrader och solsken. Skidåkning är något jag ägnar mig åt ungefär en gång vart fjärde år vilket innebär att jag inte är särskilt duktig och t.ex. inte riktigt har fattat hur man ska utnyttja de där nya carvingskidorna. Förmodligen är det också min bristande skicklighet som gör att jag tröttnar på skidåkning efter en dag eller två. En annan bidragande orsak kan också vara fenomenet som sådant, med monstruösa liftar, after ski och hippa(?) brädåkare som ligger utströdda i backarna. Det hela känns lite som att det inte är på naturens villkor. (De riktigt duktiga skidåkare som bestiger avlägsna toppar och sedan skidar ner kan dock få lite cred.) Med detta i åtanke kan verka ganska naturligt att helgen avslutades med en längdtur i solskenet. Det kändes dock allt annat än naturligt eftersom det säkert var 20 år sedan sist och tekniken lämnade en hel del att önska. Icke desto mindre blev det en fin tur.

Summering efter helgen: träningsvärk i lår, ljumskar och sätesmuskler, ömma knän och vänster handled samt frostnupna kinder.

Kall fusion, wohoo!

2011-01-23T09:17:00.002+01:00

Alla som tror att detta är båg räcker upp en hand. Det skall sägas att jag inte sett hela presskonferensen eller läst deras "artiklar" men presskonferens och kall fusion i samma mening inger inte direkt förtroende. Undrar vad som skulle krävas för att bli accepterad om man faktiskt fått det att funka...

Omstart

2011-01-02T11:44:00.003+01:00

Var ute och testade en av årets julklappar idag; broddar till joggingskorna. Broddarna funkade alldeles utmärkt på den isiga cykelvägen längs Delsjövägen (man vill dock undvika att springa på ren asfalt med dem, is eller hård snö ska det vara).

Något som däremot inte funkade särskilt bra var själva löpningen. Titta-på-sport-på-TV-taktiken som bara resulterat i två löprundor den senaste månaden har i kombination med julmat inte haft en positiv inverkan på konditionen. Dessutom verkar jag ha tappat fartkänsla eftersom det som var tänkt att bli en lugn komma-igång-tur råkade inledas i 5 min/km-tempo vilket bidrog till att rundan blev kortare än planerat. Är det månne dags att överge TV-soffan?

Rötmånad?

2010-12-29T13:53:00.004+01:00

Det har gått hål i mina favoritjeans, ett spänne på axelremsväskan har gått av, det har blivit stopp i avloppet i köket, digitalboxen synkar inte ljud med bild, jag har fått ett hål i min överanvända fleecetröja och det har flyttat in plattbaggar i skafferiet. Har december blivit någon ny slags rötmånad?

PS. Detta ovanligt torftiga inlägg har publicerats efter att läsekretsen uppmanat: "men blogga nån gång då!!!!"

Vinterträning?

2010-11-27T17:57:00.005+01:00

Eftersom det inte publiceras så himla mycket här kanske detta kan bli en i raden av alla träningsbloggar? Jag har ju trots allt anmält mig till den där alldeles för långa löptävlingen i maj...

Träningen har gått lite sisådär på sistone och fimbulvinterns ankomst har inte underlättat det hela. Hur ska man då klara vintern utan att dega ner sig totalt eller frysa öronen av sig och bryta lårbenshalsen? Min naturliga instinkt är att stanna inomhus och titta på sport på TV men det är kanske inte den bästa taktiken. Att helt sonika fortsätta träna som om inget hade hänt är svårt.

I söndags lufsade jag runt 8:an i Skatås i snöslask och mörker, förutom att man blir lätt mörkrädd så har snöslasket numera frusit till is och gjort alternativet än mindre tilltalande.

Alternativ två är att krypa in i ett svettigt gym vilket testades i tisdags. Eftersom alla löpband var upptagna (plus att jag inte riktigt säker på hur jag ska hantera ett löpband) blev det en timme på motionscykel. Visserligen får man lite puls men det är inte samma sak som löpning. Bör man kanske lägga sig i bakhåll och lägga rabarber på ett band när ett blir ledigt och sen inte släppa det ifrån sig?

Idag försökte jag att leta upp den mest lättsprungna utomhussträcka jag kunde hitta vilket fick bli cykelvägen längs Delsjövägen. Underlaget var klart löpbart och det funkade tämligen bra förutom att mina en-kilometersintervaller gick alldeles för fort i början och jag blev jättetrött. Nackdelen är att det nog blir tråkigt att köra långpass längs Delsjövägen plus att man måste hålla utkik för bilar.

Det hela kommer nog sluta med att vinterträningen blir en mix av ovan nämnda alternativ. Med fokus på TV-soffan.

Eye openers

2010-11-03T20:30:00.005+01:00

Jag gillar oftast inte bloggar som bara länkar vidare till andra ställen på nätet men det kanske är bättre än ingenting alls så här kommer några länkar från Dark Roasted Blend.

Ryssar är hårda. En av Rysslands mest skräckinjagande städer måste vara Norilsk. En gruvstad byggd av straffångar i norra Sibiren, på evig permafrost. Världens nordligaste stad med invånarantal över 100000 och tyvärr en av världens tio mest förorenade städer. Kolla in var den ligger på kartan och kolla samtidigt bilderna på Panoramio och DRB. I all sin misär finns det ändå något vackert med staden. Är det något ryssar kan så är det att lida.

Via Panoramio.

Något det inte finns något vackert i är kartan över Irak där Irak-krigets alla dokumenterade dödsoffer är markerade. Icke desto mindre är den viktig som en "eye opener".

Bjällerklang

2010-10-24T19:51:00.004+02:00

Jaha, då har man satt glögg då. Jag testar GP:s Dunderglögg, och halva Göteborg verkar göra samma sak med tanke på hur svårt det var att få tag ingredienserna. Nejlikor hittades i affär nummer två, kanelstång i affär nummer tre och svagdricka i affär nummer fem. Ska resten av glöggprocessen vara lika krånglig så kommer det här bli en rätt miserabel dryck. Förhoppningsvis handlar det dock bara om att vänta de närmaste sex veckorna. Det tror jag att jag skall klara av...

Veckans berg: Jbel Toubkal

2010-10-03T16:39:00.010+02:00

Veckans berg, månadens berg, ja, förmodligen årets enda berg, är Jbel Toubkal. Toubkal ligger i Höga Atlas i Marocko och är norra Afrikas högsta berg med sina 4167 meter över havet. Toppturen var en del i en vandringsresa i Marocko som förhoppningsvis kommer behandlas i en separat bloggpost.

Vi utgick 06:00 från refugen (Toubkal basecamp) på 3200 m.ö.h. Vägen upp är förhållandevis enkel med konstant stigning och efter två timmar och 45 min stod vid (och många andra) på toppen och kunde blicka ut över Atlasbergen.

Toppmarkeringen sedd från den södra kammen.

Vi tog en alternativ väg ned på toppens norra sida. Där passerar man vrakrester från ett flygplan som kraschade 1973 och där 7 portugisiska affärsmän omkom. En bit längre ned på berget passerade vi också den plats där de är begravda (en helt omarkerad stenhög där man kan se ben inne bland stenarna om man vill kika efter det). Nedstigningen tog ca 2 timmar och en kvart.

Jbel Toubkal i moln sett från passet i Aguelzim.

Vill man bestiga Toubkal fort och lätt så tar man sig till byn Imlil och därifrån vandrar man 1500 höjdmeter till refugen där man kan tälta eller bo i ett kallt rum. Dagen efter kan man sedan ta toppen och vandra tillbaka till Imlil på eftermiddagen (som vi gjorde). Man är ganska trött när man kommer till Imlil och eventuellt kan man känna av höjden om man tar den så snabbt. Vi hade spenderat fyra dagar på 1500 till 3200 meter och det var bara två personer som kände av en lättare yrsel.

Fler foton kommer dyka på Picasa.

Oj då

2010-09-24T21:01:00.003+02:00

Jag råkade visst anmäla mig till Göteborgsvarvet 2011 idag. 21 km känns rätt långt...

Efter att ha sett detta TED-föredraget tänker jag inte avslöja vilken tid jag siktar på.

Å. Fy. Fan.

2010-09-19T10:24:00.005+02:00

Jag är en motståndare till ofoget frukt-i-mat (tänk Fläskfilé Africana, Flygande Jacob och Tropisk Fläskpannkaka*). Efter en diskussion under fikarasten på jobbet så blev jag tvungen att kolla upp 70-talsrätten Flygande Jacob lite närmare och då får man en aning om vilken gastronomisk golgatavandring 70-talet förmodligen var. Enligt Wikipedia så dök rätten upp för första gången i Allt om Mat 1976 och innehåller kyckling, bacon, chilisås, vispad grädde, italiensk salladskrydda, banan och salta jordnötter. Till detta rekommenderas man tydligen att dricka det finska(!) rosévinet Perlerose. Drycken existerar fortfarande och recenserades av GP i somras:

Uselt vin som trots allt smakar himmelskt vid en jämförelse med Gredos. Men inte räcker det till att tända första fyren.

Såsom tillhörande den ironiska generationen är det inte utan att man funderar på att bjuda in till 70-talsfest där vi kalasar på Flygande Jacob och avnjuter några ironiska glas Perlerose.

*Fläskpannkaka med ananas. Har enligt Berglins serverats på en skola i Gävle.

Samhällsinformation

2010-09-04T09:49:00.003+02:00

I veckan damp det ner ett nytt nummer av Amos (som finansieras av Svenska Kyrkan) på min hallmatta. Varför får jag den? Jag har en "Ingen reklam, tack"-lapp på brevlådan. Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Den är inte direktadresserad utan är en gruppförsändelse. Efter lite googlande så verkar det som om Amos räknas som samhällsinformation. Hur tusan kan den göra det? Såvitt jag vet så är kyrkan numera skild från staten. Om den lokala muslimska församlingen skulle vilja prångla på de som bor i deras distrikt en tidskrift, skulle den också räknas som samhällsinformation? Hur är det med Church of the flying spaghetti monster's publikationer?

På Amos websida får man reda på hur man skall göra om man vill ha ett ex. Tala istället om för mig hur man skall gå till väga om man inte vill ha det.

Fina-frickin-lly

2010-08-21T18:03:00.003+02:00

Äntligen lyckades jag ta mig under 23 minuter på fem-kilometersslingan i Skatås (med ett tillägg på 150 m för att den verkligen ska bli 5 km, thank you very much). Under två tidigare löprundor har jag börjat fila på formuleringar för en sådan här bloggpost bara för att få se stoppuret stanna på en tid strax över 23 min vid målgång.

Vad är det som är speciellt med 23 min kan man fråga sig, och svaret är: ingenting. 22,5 min är såklart en större grej eftersom det innebär en kilometertid på 4,5 min. Det känns så jäkla långt bort bara. Sen har vi ju det där med milen under 50 minuter kvar också...

Lite grand om ett svunnet fotbolls-VM

2010-07-11T11:40:00.008+02:00

Största stjärnorna var enligt min mening Diego Forlan och bläckfisken Paul. Vuvuzelan fick också ett stort genombrott och gjorde mycket väsen av sig men jag tycker ändå inte att det räcker för att räknas som stjärna.

Tyskarna spelade inte bara bra fotboll, de hade tuffast namn också i form av Schweinsteiger, Mertesacker och Badstuber. Hedersomnämnande till Stekelenburg och Tshabalala.

Den korta hörnan verkar ha fått stryka på foten till förmån för den halvkorta (halvlånga?). Ett steg i rätt riktning.

Förhoppningsvis var detta det sista VM där vi fick se den multipla överdrivna överstegsfinten, dvs den som ser ut som Ravellis silly walk från VM 94 kombinerad med ett vaggande i sidled. I 95% av fallen slutar den med att anfallaren tappar fart, att bollen tappar ännu mera fart och att anfallaren i fråga till slut trampar på bollen och blir av med den.

Sjukfrånvaro

2010-07-11T11:40:00.005+02:00

Har varit hemma från jobbet i veckan på grund av en synnerligen ihärdig och ilsken förkylning, tänk rekordelig baksmälla med halsont istället för ångest. Att vara hemma på vardagar och inte orka göra mycket mer än att titta på TV leder till att man blir lite dum i huvet. Till exempel blir man lite glad när det visas gamla Beverly Hills-avsnitt i sörjan av Spin City, En plats på landet, Scrubs, 2 1/2 män, Simpsons, Pimp my ride etc. Något annat som visas som faktiskt är bra på riktigt är Mauro och Pluras kök. Den lakoniske Mauro Scocco är ju skitrolig, kolla in klippet där han tycker att elitrökare som Plura (60-80 cigaretter om dagen) borde fridlysas.

Dikt och verklighet

2010-07-03T11:09:00.001+02:00

Dikt. Medicinteknikföretaget Eizo plojar i reklamsyfte.

Verklighet.

Min akademiska briljans har nått Moldavien!

2010-06-05T12:32:00.003+02:00

...men är det inte lite konstigt att de internationella förläggarna kontaktar mig via Facebook? Hmmm...

"I am writing on behalf of an international publishing house, Lambert Academic Publishing. In the course of a research on Gothenburg University I came across a reference to your thesis on "Optical Excitation and Decay Dynamics of Fullerenes".

As we are planning publications in this subject area, I would like to get in touch with you and I am wondering if you may be interested in publishing your work.

Your reply including an e-mail address to which I can send an e-mail with further information in an attachment will be greatly appreciated.

I am looking forward to hearing from you.

Natalia Surdu
Acquisition Editor
Permanent Establishment: Chisinau, Moldova

LAP LAMBERT Academic Publishing AG & Co. KG
Saarbrücken
Dudweiler Landstraße 99, 66123 Saarbrücken Germany

Fon +49 681 3720-310
Fax +49 681 3720-3109

n.surdu@lappublishing.com / http://www.facebook.com/l/aa459;www.lappublishing.com"

Hej Arla

2010-05-10T21:47:00.002+02:00

Förra gången jag gnällde på ett stort företag här så resulterade det i viss respons så jag försöker igen.

Arla, ge mig den gamla mjölpaketet tillbaka! Den gamla tegelstenen är resor bättre än den där höga varianten. Den nya passar inte alls i mitt kylskåp (pga höjden) och den är besvärligare att dricka direkt ur.

Gör om, gör rätt!

Grönt och skönt

2010-04-30T18:46:00.003+02:00

Löp- och promenadstråken i Skatåsterrängen brukar vara fullkomligt nedlusade med hurtiga motionärer och flanörer. Ger man sig dock ut i området för att springa en fredagkväll i lätt regn är trängseln mera lagom...

Vid löpturen kunde jag också konstatera att träden börjat bli gröna och att marken blivit helt täckt med vitsippor. Allt detta måste hänt i går.

Baske mig.

Boing, boing, boing...

2010-04-14T19:02:00.003+02:00

Grillröken ligger tung kring eternitvillorna i Kålltorp, otaliga ungar hoppar på enorma studsmattor och uteserveringen på den lokala syltan är full med "stora stark"-konsumenter. Vårsolen har nått Medel-Svensson.

Bebben

2010-03-23T20:30:00.004+01:00

Bertil "Bebben" Johansson fyllde 75 år igår och han fick ett grattis på Gamla Ullevi. Laglund återberättar ett samtal de hade precis innan Bertil gick in på planen.

Sen blir det tyst en stund, vilket förvånar mig när det gäller Bebben.

Efter en evighet som säkert varar i 30 sekunder fortsätter han.

- Kommer du ihåg förra året? frågar han.
- Med hörnflaggan menar du? frågar jag tillbaka.
- Ja, jag stod och grät där borta vid flaggan, säger Bebben.
- Det var mäktigt, säger jag.
- Och när vi gick ut, fortsätter han, så såg jag att den lille pojken som bar på flaggan skakade i kroppen, är du nervös frågade jag honom och han svarade ja, då sa jag till honom att hålla i mig så vi kunde skaka tillsammans.
- Det var mäktigt, säger jag.

Sen gick vi ut på planen och det var det.

Träning och den flygande holländaren

2010-02-16T18:01:00.003+01:00

När jag skall träna efter jobbet brukar jag sikta på att ta buss 16 mot Björkekärr som lämnar Regnbågsgatan 17:02. Den har dock visat sig vara lurig att ta eftersom det uppenbarligen är en spökbuss. Varje gång jag har försökt har informationstavlan vid hållplatsen räknat ned:

16 Björkekärr 2 min
16 Björkekärr 1 min
16 Björkekärr nu
16 Björkekärr 9 min

Ingen buss har någonsin* dykt upp... Notera att den inte står "ca 1 min" som det brukar göra när spårsystemet tappat bort ett fordon. Nåja, spökbussar kanske är det minst surrealistiska man har att vänta sig när man börjat träna på Active Wellness.

Apropå träning så insåg jag i söndags att OS står ivägen för min träning. Mången intressant OS-sändning börjar vid 19:00 och slutar man jobbet vid fem så blir det svårt att hinna med träning, stretching och tvagning och vara hemma till sju. Idag börjar dock skidskyttet först 19:30 och jag tänkte att om man slutar lite tidigare så skall det nog gå att klämma in lite träning. Min kropp verkar däremot vara listig och kände på sig att det här fanns risk för att missa sportsändningar på TV och satte därmed stopp för all eventuell träning genom att att dra i gång diverse förkylningssymptom. Jag får hela enkelt försöka kurera mig med whisky och chips i TV-soffan istället.

* Jag har iofs bara två mätpunkter men den här gången får vetenskaplig stringens stå tillbaka för litterär kreativitet

Saker man kan få reda på om sina grannar utan att behöva prata med dem

2010-01-24T18:46:00.002+01:00

Jag är introvert svensk och socialiserar således inte med mina grannar. Ändock känner jag till ett och annat om dem.

De som bor ovanpå gillar att spela musik, inte så mycket stereo utan snarare live-musik. Hittills har jag kunnat identifiera piano, cello(?) och sång. Jag är ändå glad att det inte är techno och afrikansk dans som gäller.

Grannen som har sitt kök bredvid mitt sovrum verkar jobba skift. Vissa veckor äter hon (tror att det är en hon) frukost mellan 05:15 och 05:30 och andra veckor så kommer hon hem vid 23:45. Hon lider dessutom av en synnerligen efterhängsen rethosta alternativt ett nästintill maniskt behov av att harkla sig.

Om grannarna som har sitt kök bredvid mitt vardagsrum vet jag inte så mycket trots att jag fakiskt pratat med en av dem. Jag kan dock fastslå att de gillar popcorn.

Så blir det om man bor i ett trähus från 1937.

Dagens I-landsproblem

2010-01-04T14:47:00.003+01:00

Jag har varit bortskämd. Jag har tidigare haft ett helt OK Konsum 200 m från min lägenhet.

Efter flytt har jag nu både Konsum och ICA Kvantum inom promenadavstånd, dvs 10-20 min promenad. Här dyker problemen upp. Den aktuella Konsumbutiken är nämligen mycket mindre och sunkigare än den i Gamlestan vilket var en besvikelse. ICA Kvantum är däremot stort och fint. Och fullständigt blockerat av kundvagnar. Stora affärer lockar till sig barnfamiljer. Barnfamiljer handlar samtidigt allihop, kryssar omkring med överlastade kundvagnar som om de vore hangarfartyg och jagar samtidigt sina ungar över halva butiken. Av någon anledning så handlar även Munkebäcks alla sinnesslöa pensionärer på ICA Kvantum också. Tanter i gigantisk päls står och hänger på sin kundvagn som bara innehåller en burk med syltlök samtidigt som de försöker lista ut hur självscanning funkar och blockerar hela gången. Jag antar att det finns två möjliga lösningar, antingen tar jag seden dit man kommer och börjar själv köra kundvagn, blockera gångar och trängas eller också så ger jag Konsum en chans till. Ett tredje alternativ vore kanske att börja handla på lilla närbutiken Tempo.

Kanske var det ett misstag att gå och handla på nyårsafton...

Summering och utsikter

2010-01-01T18:35:00.002+01:00

När jag läser förra årets nyårsdagspostning så verkar jag där främst lova att jag skulle vara en mer initiativrik människa under 2009. När man nu kan summera 2009 kan man väl säga att det gick sådär på den fronten. Året bjöd inte på några större äventyr, varken amorösa eller i form klättring och vandring. Några dagar i Jotunheimen stillade den värsta hikingabsitensen. Det enda området som åtnjöt någon särskild ökning i initiativtagande var boendesituationen som resulterade i att det nu bloggas från en belånad bostadsrätt i Kålltorp istället för en hyresrätt i Gamlestan.

I år har det också varit populärt att i media försöka summera 00-talet, något som blivit ganska tröttsamt i längden, men när man funderar på var man själv befann sig för tio år sedan och var man är idag blir tanken något mera hisnande. Det känns både nära och väldigt långt borta på samma gång. Prova själv.

När det gäller löften och förhoppningar inför det nya året så ligger jag lågt. Man kan ju alltid hoppas på intressanta arbetsuppgifter, träffa trevlig flicka samt SM-guld för Blåvitt.

Peace out.

Hej Telia

2009-11-27T23:02:00.003+01:00

Skall flytta till bostadsrättsförening som har fiber från Telia. Jag tänkte då i förväg ringa Telia och kolla vad det innebär, vad som ingår i avgiften och vad jag måste betala extra för etc. Ringer Telia gör man inte i första taget.

Försök 1:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: cmh väljer knapparna och försöker hitta de minst dåliga av de alternativ han erbjuds för att få prata med en riktig människa; övrig information -> bredband.
Telia: ange det telefonnummer tjänsten gäller.
[cmh]: Vaffan, det gäller inget telefonnummer, dessutom ringer jag inte med Telia. Lägger på.

Försök 2:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: TV!
Telia: Telefon!
[cmh]: Fuck off!

Försök 3:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: Knappar loss och anger sitt telefonnummer och hoppas på det bästa.
Telia: Du är placerad i kö. Beräknad kötid är 30 min.
[cmh]: Fuck off!

Slutsats: Telia vill göra det så svårt som möjligt för mig att göra affärer med dem.

Fler fysiker åt folket

2009-11-24T20:38:00.001+01:00

Fysiker, ett framtidsyrke. Jag tror det när jag ser det.

Gissa tunnelbanestationen

2009-11-16T22:02:00.004+01:00

Tips: alla ligger i Stockholm...

Ateljé AW

2009-11-07T11:15:00.004+01:00

Bjöd in mig själv till after work i fredags kväll och hamnade i en konstateljé i Majorna. Auto Ateljé ligger i en gammal fabrikslokal och huserar diverse konstnärer som verkar syssla med allt från textilkonst till musik. Jag som i normala fall i stort sett bara umgås med fysiker eller på sin höjd ingenjörer kände mig något malplacerad i min vita smårutiga skjorta. Hornbågade glasögon och ett glest skägg hade varit mer på sin plats. Lite trygghet gav dock det faktum att det såldes öl, dåligt vin och varma mackor till självkostnadspris. Det, tillsammans med den slitna inredningen, gav en stark känsla av studentpub och i sådana har jag ju spenderat ansenlig tid så där känner jag mig hemma. Bandet som spelade verkade vara influerade av Björk och Dolores O'Riordan, uppbackade med saxofon. Räkna inte med att de får ett lukurativt skivkontrakt inom den närmaste framtiden.

Förövrigt började jag, tillsammans med Don Fanucci med flickvän smida planer på en gemensam framtida ateljé/fysiklab. Någonstans måste jag ju ställa vakuumkammaren och lasern när jag köpt dem...

Alla helgons natt

2009-10-31T22:07:00.003+01:00

Det är det här halloween borde handla om, inte amerikansk plast.

Picasa

Champagne eller cyankalium?

2009-10-31T12:35:00.003+01:00

I morgon vet vi.

I ett kombinerat försök att ta vara på det krispiga vädret och dämpa ångesten inför söndagen så besökte jag Blåvitts sista träning innan match. Jag var inte ensam.

Fler bilder här. Titeln på bloggposten är stulen från Anjo.

Tredje gången gillt...

2009-10-25T09:58:00.004+01:00

...som jag ser Mustasch spela i Göteborg. Denna gången i Liserbergshallen. Kvalitet och energi som alltid men jag får nog säga att detta var den svagaste av de spelningar jag sett. Förmodligen beror det till stor del på mig själv, det var otroligt varmt i lokalen, jag hade träsmak från stolen och var lätt kissnödig. Inte i rock n' roll-stämning helt enkelt. Basen var dessutom så kraftfull att man skulle behövt njurbälte. De gamla låtarna är riktigt bra och Ralf lyckas faktiskt hålla sig ifrån att nästan tjöta sönder konserten som han annars har en tendens att göra. Han vet dessutom hur man utför en bredbent rockpose med en foten högtalaren. Ett blåvitt hjärta blir förstås lite extra varmt när Ralf genomför extranumren iförd sin matchtröja med 666 på ryggen och får publiken att skandera "Heja Blåvitt".

Taskig mobil(?)-film av extranumret Black City.

Oh. My. God.

2009-09-27T17:03:00.002+02:00

Skam går på torra land, himlen kommer falla ned över våra huvuden och grisen gal i granens topp. Eder bloggare, prokrastinationsprinsen, har förbundit sig att köpa en lägenhet i Kålltorp och därmed lämna hemtama Gamlestan. Hur detta kommer att rubba världsordningen är ännu oklart.

Personligen hoppas jag att närhet till Skatås och större lägenhetsyta uppväger skuldsättande och avstånd till civilisation.

Att göra sig till allmänt åtlöje

2009-09-20T09:20:00.004+02:00

Försökte ta vara på de senaste dagarnas vackra väder genom att tjata mig till att få testa Don Fanuccis senaste leksak, en slackline. Att försöka gå på lina mitt i Slottskogen en solig lördag när man är utrustad med tämligen medioker balans känns till stor del som att göra sig till allmänt åtlöje. Dock så imponerar man lätt på småungar och alkisar. Småungarna kan vara lite jobbiga eftersom de gärna förmanar om att man inte bör använda de kraftuttryck som man ofta nyttjar när man trillar av linan.

Insane in the brain

2009-09-17T19:30:00.004+02:00

Jo, jag har ju som tidigare nämnts börjat kika lite på att köpa mig en lägenhet. Av diverse anledningar går det inte så bra. Jag tror att bristen på framgång beror på en mix av följande faktorer; jag är kräsen, snål, singel och inte desperat. Anledningen till att jag letar ny lägenhet är helt enkelt att jag vill ha något som är bättre än det jag har idag, vilket främst innebär större och bättre läge. Däremot vill jag inte byta ner mig när det gäller andra aspekter. Min lya är trots allt förhållandevis fräsch (även om den behöver tapetseras om) och den har ett någorlunda rymligt kök för att vara en etta. På just dessa punkter brukar lägenheter byggda fram till 1960-talet komma till korta. Jag vill heller inte gärna bo längre från centrum än jag gör idag. Faktor två, tre och fyra hänger alla ihop med hur mycket pengar jag är beredd att hosta upp. Jag har en okej lön och små utgifter men ändå är jag inte i närheten av att vinna några budgivningar. När man går på visningar kollar man de andra spekulanterna för att bedöma konkurrensen. Det finns tre kategorier som är värre än de andra:

Paren. Det säger sig självt, i princip kan de jävlarna skaka fram dubbelt så mycket stålar som jag kan. Par borde enligt min mening köpa treor, inte tvåor som jag är intresserad av.
20-åringar med täta curlingföräldrar. När det dyker upp pojkar och töser som knappt ser ut att ha slutat gymnasiet då vet man att någonstans i närheten står står det en pappa i klubblazer och gråsprängd kotlettfrilla som ska betala kalaset. Pappa har garanterat mer pengar än undertecknad. Ungjävlar borde bo i studenthem, ettor eller i kollektiv.
De som har noll koll. Folk som räknat ut månadskostnaden på lånet med hjälp av lathundarna som finns på mäklarnas hemsidor, dvs amorteringsfritt lån till dagens rörliga ränta. De hamnar i klistret om några år när räntan helt plötsligt ligger på 5% istället för 1,6%. Det hjälper dock inte mig att få en lägenhet idag. Folk utan ekonomiskt vett borde bo på ställen de har råd med, typ Biskopsgården eller Lilla Edet.

De flesta har dock inte den lyxen att kunna välja när de skall byta boende. Oftast blir man av olika omständigheter tvingad till att skaffa sig något nytt och det är då desperationen träder fram frammanar beslutsamhet, man lägger höga vinnande bud trots att man kanske egentligen inte vill men man måste ju ha någonstans att bo. Den desperationen och beslutsamheten saknar jag* och därför postas det bloginlägg du nu läser från en halvhyfsad etta i Gamlestan.

För övrigt så är vissa folk tokigare än andra. Vid en visning av en tvåa på 55 m² på Spaldingsgatan i Johanneberg så var det lång kö för att få komma in. Lägenheten var trevlig, låg högt och hade balkong men var något sliten och föreningen verkade helt sakna underhållsplan för fastigheten. Utgångspriset var 1195000 och idag, innan andra visningen, låg högsta bud 1720000 kr. Insane in the brain...

*mjn föreslog att jag skulle säga upp min nuvarande lägenhet omedelbums och därmed sakta bygga upp en välgörande desperation

Gratis är gott

2009-09-13T10:10:00.002+02:00

I serien [cmh] på exkursion i nöjesvärlden har vi idag nått fram till delen som behandlar "stå-upp-komiker som passerat sitt bäst-före-datum uppträder inför en 50+ publik". Genom mina kontakter i restaurangbranchen fick jag i fredags utan att betala en spänn möjlighet att se Lennie Norman, Babben Larsson och Adde Malmberg uppträda under parollen "Gammal är äldst". Det bjöds inte på några överraskningar över huvud taget, man fick precis det man förväntade sig av deras deras soloakter. Vid de två tillfällen när alla tre stod på scenen samtidigt och uppträdadet blev lite mer improviserat sjönk kvalitén. Visst skrattade man på sina ställen men bra stand up idag kräver lite mer. Mest underhållande var nästan de två vänninor i 40-årsåldern som satt bredvid mig där den ena fick ständigt förklara skämten för den andra. Betyget blir två kolbollar.

Jag och min dator

2009-09-02T19:39:00.003+02:00

[Infoga valfri ursäkt för katastrofal blogguppdateringsfrekvens här]

Jag och min laptop har haft ett något ansträngt förhållande på sistone. Inte nog med att den blivit väldigt seg (XP vill nog ha mer RAM) men USB-portarna har börjat jäklas. Det började med att jag inte kunde installera nya plug and play prylar (tråddlöst tangentbord, extern hårddisk etc). Datorn upptäckte de nya prylarna men kunde inte installera dem utan frågade efter drivrutiner. Mina gamla USB-minnen och hårddiskar funkade dock fortfarande. Efter diverse googlande fann jag rådet att avinstallera USB-portarna och installera om dem. Jag testade lite försiktigt att avinstallera ett USB-rotnav. Givetvis gick det inte att installera om det igen, inte ens med de av laptop-tillverkaren rekommenderade drivrutinerna. Resultatet blev att jag inte kunde använda mina gamla USB-manicker längre, inklusive min gamla USB-hårddisk.

Efter att ha ignorerat det hela under ett bra tag (inget problem är så stort att det inte kan ignoreras) så bestämde jag mig av ren nyfikenhet för att testa det Linux-baserade operativsystemet Ubuntu. Ubuntu går att installera parallellt med Windows så att man vid uppstart kan välja vilket operativsystem man vill köra och det går även att köra det från en CD-skiva i utvärderingssyfte vilket jag gjorde. Under Ubuntu fungerar alla USB-portar fläckfritt. Som en tillfälligt work around för USB-problematiken beslutar jag att installera Ubuntu parallellt med min Windows-installation. Folk står ju i kö för att hylla Linux så det måste ju finnas en massa fördelar. En nackdel är dock att det inte gick att installera skiten! Förmodligen berodde på problemet på att jag har FAT-formatterade hårddiskar som inte klarar filer större än 4 GB, men även när jag valde en Ubuntu-partionering på 3 GB så kunde Ubuntu inte installeras. Ytterligare googlande föreslog att den äldre versionen 8.10 kanske skulle klara det den senaste 9.04 inte mäktade med och så visade sig vara fallet. Så med hjälp av Ubuntu 8.10 och många timmars svärande kan jag komma åt min gamla hårddisk igen. Nu ska jag bara lära mig hur fanken Ubuntu funkar...

Boll

2009-08-10T10:02:00.002+02:00

* Efter Blåvitts knackiga resultat på sistone bestämde jag mig för att tvätta matchtröjan i ett försök att påverka deras insats i positiv riktning. Igår var spelet fortfarande knackigt men resultatet var bättre...

* Enligt bild hos Bara Ben så var varken Hysén eller Stiller offside vid 1-1 målet, så Allbäck, Bengan och GP kan sluta gaffla om det. Däremot så håller jag med puckeyskribenten Leman om att regeln om att spelare som inte deltar i spelet inte kan vara offside är fånig. Jag har skrivit det förr; deltar man inte i spelet har man inte på planen att göra. Nu spelar det ju ingen roll eftersom Stiller inte var offside hur man än tolkar reglerna.

* 17-åringen Dyrestam fortsätter att imponera trots viss valpighet. Mustafa visar också potential och Bärkroth är en favorit sedan förr. Nye islänningen Bjarnasson har dock en hel del kvar att bevisa även om han blev bättre sedan han slapp vänsterkanten (som han ju ändå aldrig lyckades hålla mot Hapoel).

* Leman noterar dessutom att ofoget med att folk inte kan använda de och dem korrekt sprider sig. När skall omvärlden vakna?

Veckans berg - Fannaråki

2009-08-07T18:34:00.004+02:00

Som en del av årets fjällvandring bestegs Fannaråki, 2068 m.ö.h. Fannaråki måste vara en av Norges absolut lättaste 2000 m toppar då det går en väl etablerad vandringsled hela vägen till toppen. På toppen finns dessutom en gammal väderstation som numera är omgjord till fjällstuga med bäddplatser och matservering. Vi tältade vid foten av berget på ungefär 1200 m höjd vilket gjorde att vi behövde övervinna ca. 850 höjdmeter över ca. 4 km. Trots Fannaråkis tillgänglighet erbjuder den en ganska imponerande utsikt över bl.a. Styggedalsbreen, Jerrvassbreen, Fannaråkibreen och området norr därom. Om det är klart väder vill säga.

När vi nådde toppen var den tyvärr inlindad i moln men det lättade något medan vi drack kaffe i stugan. Den som tycker att det är för lätt att bara traska uppför berget kan mäta sin styrka med andra i motbakkelöpet Fannaråken Opp.

Times are a changin...

2009-07-11T17:33:00.002+02:00

mymarkup skriver med sorg om något café i Stockholm som slår igen. Så är det ofta, man hör om något kämpande danshak som måste stänga på grund av för få besökare, lanthandlare går back och smultronstället runt hörnet går i konkurs. Själv blev jag orolig i vintras när anrika handbollsklubben Redbergslid IK stod på ruinens brant och nästan tvingades lägga ned verksamheten p.g.a. ekonomiska trångmål. Dock så måste jag ställa mig själv frågan, när stödde jag senast RIK genom att gå och se en match? Svaret är förmodligen en SM-final 2003 och där ligger en del av problemet. Lanthandeln, cafét, danshaket etc. måste slå igen p.g.a. av för litet kundunderlag, om de nu var så bra och charmiga varför har vi då inte stött dem förrän de hotas av konkurs? Sent skall syndaren vakna...

Gutes neues Photoblog aus Berlin

2009-06-29T21:42:00.003+02:00

Ja, ny för mig alltså. Hildis privates Photoblog, verkar vara kompis med graph.

Förresten så är receptet på Bakad Copywriter inte helt olikt det på Ångkokt Fysiker...

Let there be rock

2009-06-22T19:56:00.002+02:00

Recensionen av gårdagens AC/DC-konsert hade jag förmodligen kunnat skriva redan i lördags. Rockbandet från Australien är ju inte kända för att leverera några överraskningar direkt. De levererar dock högoktanig rock n'roll precis som vanligt. De spelar hela fem låtar från den senaste plattan vilket får anses vara extremt mycket. Det är Angus Young och Brian Johnson som står för energin. Malcolm Young håller sig inom sin ca 2 m² stora plätt till vänster om trumsetet och Cliff Williams står till höger. Precis som de alltid gjort. Phil Rudd har fulländat tekniken när det gäller att spela trummor och röka cigarett samtidigt.

Jag tycker nog ändå att förra Ullevi-konserten (för åtta år sedan) var strået vassare. Kanske beror det på att jag hade bättre plats den gången och såg bättre men förmodligen har jag helt enkelt blivit för gammal för att stå på planen och trängas med ungjävlar och fulla raggare. Man märker också att det är Youtube-generationen som tagit över eftersom det vid varje ny låt sträcks upp en skog av mobiltelefoner och digitalkameror för att filma och fota. Betyget blir fyra kolbollar.

Jag hade gärna sett AC/DC ta ett litet annorlunda grepp t.ex. ge sig ut på en turné där de spelar flera gamla, mer okända låtar som Big Balls, Gone Shootin, Baby, Please Don't Go och Dog Eat Dog (som faktiskt spelades igår) varvat med några hits. Nu håller förmodligen inte så många av de övriga 55000 konsertbesökarna med mig om detta så det kommer nog inte att hända och jag kommer att gå på nästa konsert i alla fall. Om det blir någon.

Jag mötte Lassie

2009-06-13T14:43:00.001+02:00

Delade omklädningsrum med Tobias Hysén på det lokala gymmet idag. Kändes stort.

Ditt och datt

2009-06-08T19:01:00.004+02:00

Långhelgen i slutet på maj i Calgary är känd för att bjuda på vädermässiga överraskningar. 2009 var inget undantag.

Berg-och-dalbanevagn hamnar i jämviktsläge på toppen av 24 meter hög puckel och kommer ingenstans. Brandmän får får klättra upp och putta ned vagnen. Är det bara för att jag är fysiker som jag detta är lite coolt?

Chefen har hittat bloggen. Dags för censur?

Mera Kitas

2009-06-04T21:25:00.001+02:00

Jonns korståg börjar bära frukt.

Homestyling

2009-06-02T19:38:00.003+02:00

Jo, jag har ju börjat kika på lägenheter med intentionen att kanske, möjligen, någon gång i framtiden köpa mig en lya. Något som chockerat vissa delar av bekantskapskretsen men jag kan lugna er med att jag just nu mest vänjer mig vid tanken och sonderar marknaden genom att gå på några visningar. Undertecknad kommer således inte flytta från Gamlestan i brådrasket och himlen kommer inte falla ned över våra huvuden. När man besöker lägenhetsvisningar så noterar man ganska snabbt att flera av dem uppvisar liknande egenheter som man vanligtvis inte ser i mina kompisars lägenheter; färska snittblommor, levande ljus och frukt som varken är skrumpen eller kantstött. Detta är naturligtvis ett resultat av homestyling. Man har betalt några lirare för att pimpa lägenheten inför försäljningen och en fräsch lägenhet renderar ett högre pris än en sunkig. En del av mig tycker att det hela är ganska fånigt* (särskilt när en av bilderna från lägenheten på mäklarens hemsida är en närbild på en blomma med bildtexten Detaljbild) och därför blir man lite glad när man stöter på en uppenbarligen opimpad lägenhet. Dock så tror jag att ägaren till tvåan vid Redbergsplatsen hade tjänat på att tvätta fönstren, damma bokhyllan, göra rent luftventilen i badrummet och se till att det inte luktade rök i hallen. En vecka efter visningen ligger prospektet fortfarande ute till försäljning...

Man kan också återigen konstatera att den dåliga smaken lever och frodas. Förvånansvärt många nyrenoverade vardagsrum och kök ser för jäkliga ut.

*Jag går givetvis på knepet, tro inget annat

Varför diskrimineras Helnöten?

2009-05-23T15:37:00.002+02:00

Konsums chokladhylla svämmar över av Schweizernöt, Frukt och Mandel, Mörk Choklad, Amigo (krossade nachos i choklad, wtf) och andra mer eller mindre mediokra produkter men Helnöt lyser med sin frånvaro. Vadan denna diskriminering? Vad har Helnöten gjort för ont? Den ingår ju fortfarande i sortimentet och är dessutom godast av dem alla. Inte kan det väl vara så illa att svensken i gemen föredrar de andra varianterna..?

Friskola

2009-05-21T18:21:00.001+02:00

Jonn är på krigsstigen.

Nämen...

2009-05-10T16:58:00.004+02:00

Kolla här, en blogg, som verkar vara min. Med tanke på uppdateringsfrekvensen så känner den sig nog lite åsidosatt men jag skyller som vanligt på mitt händelselösa liv.

Köpte nytt klätterrep i helgen eftersom det gamla varit med i uppemot sju år nu. Lyckades hitta ett billigt på High Sport. Klätterfabriken/High Sport må ha den skönaste musiken* och vara mest "livsstilsklättring" i Göteborg men kundservice är de inte bäst på. Jag fick tala om för expediten hur deras rabattsystem funkar (medlemmar i GBGKK har rabatt på prylar och inte på klätterkort).

Däremot köpte jag inte de begagnade stegjärnen på Fjällsports garagesale eftersom de inte passade mina kängor. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha ett par stegjärn till men det är coolt med stegjärn så jag vill ha ett par i alla fall.

Jag har också köpt första säsongen av utmärkta TV-serien The Wire som jag lyckades missa när den gick på TV. Bra serie som sagt men översättningen på DVD-utgåvan är inte hundraprocentig. Do a jewellery store (i meningen att råna den) översätts med öppna en juvelerarbutik, midget som används nedsättande om en något kort basketspelare översätts med fi**a och scavenger hunt blir gatsoparjakt. Nog för att det är svårt att hitta ett bra svenskt ord för scavenger hunt men vaffan. Det känns som om jag gnällt om detta tidigare.

Helgen bjöd också på årets andra löprunda. Träningsvärken blev inte riktigt lika stygg som förra gången och denna gången hade polisen inte spärrat av delar av rundan p.g.a. en Hells Angels-fest men jag borde ändå löpträna oftare än en gång varannan vecka.

*Även om jag uppskattar det faktum att Domen spear Queens of the Stone Age och Audioslave.

Pensionärerna häckar i Botaniska trädgården

2009-04-25T16:03:00.003+02:00

Våren har kommit och kolgrillsröken ligger tung över svenska radhusområden. I botaniska trädgården blommar rodedendronbuskarna så mycket de orkar och stället svämmar över av pensionärer.

Fler bilder här.

Hittade dem

2009-04-23T21:57:00.000+02:00

Lederna på Ramberget, alltså.

Cardiac arrest...

2009-04-13T19:35:00.004+02:00

...heter ett album av funkbandet Cameo men det är också någonting som förmodligen kommer som ett brev på posten efter att ha mumsat i sig Carl’s Jr. Double Six Dollar Burger with Medium Natural Cut Fries and a 32 oz Coke (2618 kcal). Jag trodde att KFC serverade den kolesteroltätaste, mest blodådreigenkloggande snabbmaten efter att ha hört talas om deras cardiac arrest bowl men de finns inte ens med på listan^* över The Worst Drive-Thru Foods in America. Arby's bör nog inte vara bantarens förstahandsval när det gäller skräpmat...

Hittat via Allans delade objekt.

^*Skälet till att KFC inte finns med på listan kan vara att de endast listar "mat" som kan köpas i en drive-thru.

Fiasko

2009-04-12T20:15:00.003+02:00

En av årets första lediga riktigt fina vårdagar lämpar sig naturligtvis utmärkt för utomhusklättring. Dock så är jag ju en feg sportklättrare utan bil vilket begränsar utbudet av klätterbara leder. Jag och kompanjon Don Fanucci tänkte utforska möjligheterna till topprepsklättring på lederna på Ramberget. Topprepsklättring är för fegisar men det kräver ändå vissa saker, som att man t.ex. kan ta sig till toppen av leden och där bygga ett ankare. En annan essentiell sak är att man faktiskt hittar leden till att börja med. Redan här sket sig dagens övningar. Vi följde klätterförarens begränsade anvisningar och hamnade på toppen av Ramberget och letade oss nerför ett brant parti som såg ut att lämpa sig för klättring. Vi lyckades dock aldrig hitta en vägg som liknade den som var beskriven i guiden. Till slut var vi tillbaka på toppen av berget efter att ha varit ända nere vid dess fot. Det närmaste vi kommit några leder var ett kvarglömt prussiksnöre samt två gamla skruvar som en gång i tiden förmodligen utgjort ett toppankare.

Vad man kan säga om dagen var iaf att det verkar finnas potential för en massa leder på Ramberget samt folk tydligen inte alls drar sig för att slänga skräp i naturen. Så fort en plats är någorlunda naturskön och har utsikt kan man ge sig den på att den är nedlusad med tomburkar, krossat glas och gamla engångsgrillar. Måtte sotar'n ta alla nedskräpare!

En fotbollsplan i Göteborg i april

2009-04-12T19:12:00.004+02:00

Ja, det är ju svårt att använda några andra ord än succé. Strålande solsken, helgdag, fullsatt, ny arena samt det bästa av allt; total förnedring av Djurgården genom vinst med 6-0, bl.a. tack vare mål från egen planhalva. Då gör det inte så mycket att kölogistiken kring toaletter och kiosker behöver förbättras, att den folköl som serveras på arenan är Åbro samt att nämnda blasköl tog slut i början av andra halvlek.

Den som vill se fler bilder vet förmodligen var de står att finna.

Det stora smolket i glädjebägaren är givetvis att lågpannade individer fortsätter att använda fotbollsmatcher som arena för att få sina våldsrelaterade adrenalinkickar.

Vem stjäl tryckluftsmojänger?

2009-04-01T20:13:00.002+02:00

Undertecknad äger ingen bil och är synnerligen ointresserad av bilar. Dock så äger han en cykel som är utrustad med bildäcksventiler. I helgen byttes det innerslang på bakdäcket och då inser man att man ju behöver en sån där tryckluftsmojäng för bildäck som de har på bensinstationer för att kunna pumpa det nya däcket. Eftersom bensinstationen runt knuten har blivit obemannad och helautomatisk finns där inte längre någon luftstation så man får bege sig lite längre bort (ca 900 m). Väl framme inser man att den tryckluftsmojäng som de normalt sett har där inte finns på plats. Förmodligen plockas den undan när butiken på bensinstationen är stängd. Bara att vända på klacken och bege sig till nästa bensinstation som ligger rakt åt motsatt håll. Såg ni en pajsare som irrade runt i Gamlestan i söndags med ett cykelhjul i handen så var det alltså jag. Lyckligtvis hade nästa bensinstation öppet en söndageftermiddag och däcket blev pumpat.

På väg hem från jobbet idag konstaterade jag att i stort sett alla bensinstationer tydligen plockar in sina tryckluftsmojänger när de stängt. Jag stannade vid tre olika stationer för att fylla cykeldäcket med lite extra luft men bet i gräset på alla tre. Vem vill egentligen stjäla tryckluftsmojänger? Vart är vårt samhälle på väg?

En fotbollsplan i Backa i mars

2009-03-28T19:55:00.002+01:00

Kvibergs marknad

2009-03-22T15:44:00.004+01:00

Tog idag en tripp till Kvibergs loppmarknad, som är inrymd i de gamla stallarna på regementsområdet. Stallarna är fyllda till bredden med krimskrams, skumma DVD-filmer, gamla mobiltelefoner, bakverk, tyger, mattor, begagnad hifi-utrustning, frisörer(!), grönsaker, kläder, folk och en hiskelig massa skräp. Kunderna och knallarna är en skön blandning av det lite luggslitna slaget och svenska är inte det språk man hör oftast. Stället är fascinerande och borde erbjuda en massa schyssta fototillfällen av både intressanta människor och varor. Tyvärr får jag konstatera att jag är lite för blyg för att bli en bra fotograf, jag tycker att det känns pinsamt att helt ogenerat plåta folk och deras affärsrörelser.

Några foton kan i alla fall hittas hos Picasa och kanske återvänder jag en dag med med kamera och färre sociala spärrar...

Hörru du Gud

2009-03-12T20:58:00.001+01:00

Ymnigt snöfall räknas INTE som ett vårtecken! Bara så att du vet.

Inga morrhår kvar

2009-03-11T20:20:00.002+01:00

En gång i tiden var sfäriska koordinater det naturliga sättet för mig att beskriva rummet. En gång i tiden hade jag koll på vektoralgebra, mappningar och konform avbildning. Idag när jag behöver kunskaperna är de som bortblåsta. Puts väck. Finns det någom lämplig ABF-kurs i elementär matematik för senila doktorer som man kan anmäla sig till?

Veckan som gått

2009-02-28T23:09:00.005+01:00

Tips och reflektioner från veckan:

När du reser med X2000 till Malmö (eller någon annanstans) å jobbets vägnar glöm inte att boka plats i en tyst avdelning.

Intressant att taxiresan från Malmö central till Jägersro-området var dyrare än tågbiljetten. Kanske ingick risktillägg för att köra genom Rosengård?

Båttester av den berömda autopiloten återupptogs i veckan, denna gången i ett flytande vardagsrum. 6,5-miljonersbåten lyckades dock inte förhindra att två man i teamet blev tämligen gröna i ansiktet när det började gå lite vågor. Undertecknad tappade matlusten men har tydligen inte tillräckligt bra balanssinne för att bli rejält sjösjuk (under torsdagens förhållanden kanske är säkrast att tillägga).

Uppenbarligen så får nästan vilken pajsare som helt publicera på Scientific Blogging. Skönt då att någon förklarar hur saker faktiskt ligger till utan att bli alltför nedlåtande eller mästrande (som jag förmodligen skulle blivit). Att författaren dessutom citerar Jackson ger plus i kanten.

Nu är det mars. Kan vi få ett litet vårtecken? Jag nöjer mig med ett jättelitet bara det kommer.

Veckans vaggvisetips

2009-02-21T11:35:00.003+01:00

P3 Live sänder premiärkonserten från At the Gates temporära återföreningsturné i somras. Sweden Rock i Sölvesborg.

Beep

2009-02-16T18:15:00.004+01:00

BBC Entertainment (som visar en hel del skräp) visar repriser av den lysande serien Coupling. Dock så verkar britter ha känsliga öron för vid sändningen 20:10 känner de sig nödgade att censurera vissa ord (inte med det klassiska pipet utan med ren tystnad).

Exempel på ord som tillåts: ass.
Ord som inte tillåts: penis och något förvånande: bastard.

Det sistnämnda trodde jag efter Eddie Izzards förklarande utläggning numera var allmänt accepterat...

...å andra sidan tror jag inte the dog's bollocks hade sluppit undan censuren.

Några intryck...

2009-02-14T10:28:00.003+01:00

...från gårdagens fotbollsmatch, dvs Blåvitts träningmatchpremiär på hemmaplan mot FC Trollhättan.

Det var kallt.
Erik Lund har äntligen klippt sig. Visserligen ser han numera ut som en rysk straffånge men det är ändå en förbättring.
Pretty boy Karl Svensson har även han låtit lockarna falla. I hans fall är det mer tveksamt om det är en förbättring. Hoppas att hans styrka inte satt i håret.
Blåvitt visade direkt var skåpet skall stå genom att mönstra fler män än FCT som spelade utan långkalsonger. Att likt bl.a. Kalle och Bärkroth spela utan vantar verkar dock mest korkat.
Det var kallt.
Fjunis-målvakt Sandberg inledde lite darrigt men spelade upp sig. Detsamma gällde fjunis-mittback Dyrestam.
En annan fjunis som tog för sig ordentligt var Bärkroth. Starkt att vinna nickdueller trots att han bara är tre äpplen hög.
Rehab-comebackande Söder och Alexandersson var tämligen bleka.
Nämnde jag att det var kallt?

Äntligen!

2009-02-07T13:51:00.002+01:00

Melodifestivalen drar igång igen och vi kan se fram emot månader av härlig totalbevakning. Hurra, hurra.

News travel slow

2009-01-31T10:42:00.004+01:00

Tydligen tar det ca två månader för vissa nyheter att nå över Atlanten för det var först i veckan som jag fattade att Calgary Stampeders vunnit the Grey Cup, dvs Canadian Football League. Nu väntar vi bara på att Calgary Flames vinner hockeyn, Calgary Vipers baseballen och att Calgary Roughnecks tar hem lacrosse-mästerskapet.

Go Stamps!

Ha en trevlig dag

2009-01-27T21:54:00.002+01:00

Försenad spårvagn, försenad knökfull buss, finkaffet slut så det får bli fulkaffe, dll:en som funkade i går funkar av någon anledning inte idag, soppa till lunch, fet bug upptäckt i min gamla spaghettikod och hemgång 20:00 med missad träning som följd. Hur var din dag?

Göteborgssyndromet

2009-01-19T20:09:00.002+01:00

Det har länge varit känt att göteborgare inte kan bete sig ordentligt när de skall kliva på en buss eller spårvagn. Istället för att vänta och släppa av de som skall kliva av fordonet försöker de istället knö sig på så fort som möjligt samtidigt som annat folk försöker knö sig ut. På sistone har jag observerat ytterligare ett fenomen, och det är att de minsann inte kan bete sig när de skall kliva av heller. I en knökfull buss eller spårvagn, där folk får stå upp i gångarna så skall de prompt resa sig upp från sin sittplats och börja knö mot utgången 200 m innan bussen/spårvagnen nått hållplatsen. Förmodligen är de rädda att inte hinna ut i tid men de lyckas inte räkna ut att om man låter de som står närmast dörren gå ut först så bildas ett naturligt flöde och alla som vill kan gå ut förhållandevis smidigt. Att alla samtidigt försöker ta sig mot dörren är inte riktigt lika smidigt. Vad är det för fel på folk som inte begriper detta (och vad är det för fel på mig som stör mig på det)?

Lika som bär?

2009-01-17T10:23:00.005+01:00

Efter att möjligen ha överkonsumerat Mythbusters under veckan slog det mig (igen) att Jamie Hyneman och Sven-Göran Eriksson har samma smak när det gäller glasögon.

Bästa Dustin...

2009-01-06T20:36:00.003+01:00

När man köper en extern hårddisk från ett svenskt näthandelsföretag och inget annat anges borde man då inte kunna utgå ifrån att man får en svensk nätkontakt och inte en för brittiska eluttag? Doh...

Företaget i fråga kommer givetvis få en chans att rätta till misstaget.

Nytt år igen

2009-01-01T11:52:00.003+01:00

Läge att skriva den numera mer eller mindre årliga nyårsfunderingen, med tillbakablickar och framtidsutsikter. Det gångna året har trots allt varit ganska bra för mig personligen, med den självklara höjdpunkten att jag lyckats landa ett jobb. Det är inget forskningsjobb och självklart oroar jag mig för att de skall komma på att jag alls inte duger till jobbet eller att den allerstädes närvarande krisen skall drabba företaget genom uppsägningar. Det sistnämnda har varit mycket nära då stora moderbolaget varslade ca 25% av sina anställda i Göteborg. Som tur var tillhör jag ett dotterbolag som inte drabbades av varslen, hade det inte varit så hade jag åkt ut med huvudet före p.g.a. turordningsregler. Sommaren bjöd också på en hel del roliga resor; bröllop i Warszawa och på Irland, fegklättring i Polen, fjällvandring i Sverige och weekend i Berlin. Ovanligt aktivt för en lat bloggare.

När det gäller 2009 så ligger som vanligt fokus på arbete; att försöka behålla och utveckla mig inom det jobb jag har eller möjligen hitta drömjobbet. Till detta läggs givetvis den obligatoriska visan om att bli en bättre människa, träna mer, gå på fler konserter, klättra mer, göra tuffare vandringar, odla min bekantskapskrets samt ta fler initiativ. Just min initiativlöshet är något som gjort sig extra påmind under det gångna året av någon anledning. Jag har en otrevlig tendens av att vara nöjd med saker som de är istället för att lyfta blicken, titta på andra och tänka "Åh, så bra de har det. Så vill jag också ha det. Det skall jag skaffa mig!" Skärpning på den fronten!

Peace out.

Det var jul

2008-12-28T10:01:00.005+01:00

Det har varit jul igen om nu någon missat det.

Det förundrar mig att att folk fortfarande törs spela in O helga natt. Efter Jussi Björlings version borde alla andra ha lagt ner. Vilka tror ni att ni är?

Längdskidor klår backhoppning med hästlängder. Tour de Ski är fanken så mycket mer underhållande än tysk-österrikiska backhopparveckan.

Ingen jul utan annandagsbandy. I år blev det hett derby i division ett (vilket helt logiskt är den tredje högsta divisionen). Mensåattjorå.

De visas film på TV under julen. Amerikanarna har filmatiserat Nick Hornbys Fever Pitch men eftersom amerikaner inte kan relatera till något europeiskt har man bytt ut Arsenal mot Boston Red Socks. Fotboll mot baseball. Fotboll mot en en brännbollsliknande lek som utövas av småfeta män i fåniga kläder som tuggar tobak. Dessutom är Drew Barrymore med. Brrr.

Bugs har flyttat ifrån Hemmet. Ur led är tiden...

Jag inte avundsjuk på K:s julaktiviteter. Nejdå, inte alls.

En, två eller åtta

2008-12-21T12:04:00.003+01:00

Besökte Bishops Arms på Västra Hamngatan med Don Fanucci igår för en hamburgare och två öl. Don Fanucci är en klok och sansad man så såg han till att vårt ölintag stannade vid just två öl eftersom han känner till att man antingen dricker en, två eller åtta öl på krogen*. Öl nummer tre har nämligen en synnerligen god övertalningsförmåga och är mycket bra på att snacka in öl nummer fyra. Efter fyra öl är det en självklarhet att man behöver några till och vips så har man druckit åtta öl och ångrar sig dagen efter, både när man vaknar med kopparslagare och när man ser kontouttdraget. Har man druckit sina åtta öl på Bishops Arms svider det lite extra i plånboken eftersom de gladeligen tar 63 kr för en öl. Trots priserna brukar undertecknad och hans entourage ändå hamna på Bishops Arms tack vare deras digra ölutbud samt det faktum att det faktiskt går att att sitta ner och föra en konversation utan behöva skrika för att överrösta musiken. Gårdagens sena eftermiddag/tidiga kväll var dock ett undantag eftersom källarlokalen på Västra Hamngatan var i det närmaste proppfull och den allmäna ljudnivån gjorde att man ändock fick höja rösten för att göra sig hörd. Det hela blev inte bättre av att käcka gänget något bord bort hade druckit någon öl för mycket och sjöng La Cucaracha. Överförfriskade människor har en tendens att bli pinsamma (cmh undantagen givetvis, han blir bara snyggare och trevligare). Vart skall man gå i Göteborg för att hitta god öl, bra stämmning och slippa fulla fjortisar och fulla 40:isar? Läsekretsen får gärna tipsa. Bishops Arms brukar funka hyfsat. Don Fanucci lanserade teorin om en svindyr pianobar, frågan är bara var man hittar en sådan. Heaven 23 borde vara en kandidat men drabbas ofta av konferensfylla, vilket är smått outhärdligt. The Rover funkar om man lyckas ta sig in. Delirium faller på eget grepp, de skryter om sin gigantiska öllista men jag tycker inte det är så imponerande om man inte också faktiskt kan servera den öl man har på listan. En ny favorit bland Göteborgs ölhak är Tre små rum. De erbjuder god öl, cool jazzmusik och Hilbert-känsla. Om de bara kunde lära sig att servera god mat också... Apropå mat så tycker jag att en pub som förmodligen delar kök med Svea Hof och tar 145:- för en hamburgare skulle kunna leverera lite mer.

*En öl är mycket ovanligt men det har förekommit, se http://anjocity.wordpress.com/2008/08/03/vi-gjorde-det-vi-gjorde-det/

Böljan den blå

2008-12-17T19:32:00.002+01:00

Konsultjobbet har sina stunder. Att under tidspress vara ute i en båt utan radar och testa egentillverkad autopilot i dimma och beckmörker är ganska underhållande...

Missade och kommande konserter

2008-12-13T12:13:00.003+01:00

Slog upp tidningen i måndags morse och fick se att Herbie Hancock spelade i Göteborg samma kväll. Givetvis var det helt utsålt. Hur hade jag kunnat missa det? Tydligen måste man börja hålla koll på vilka som spelar på konserthuset också.

En konsert som jag dock har koll på är AC/DC på Ullevi. Biljettsläpp nästa vecka. Vilken strategi är bäst måntro? Skall man köa i minusgrader utan för Scandinaviums biljettkassa eller skall man försöka köpa biljetter via nätet?

Idétorka

2008-12-01T21:04:00.003+01:00

Kommer man inte på något att blogga om så kan man ju alltid passa på att kommentera ett över tre år gammalt inlägg på Grogg där Dave Grohl beskrivs som en komplementspelare utifrån hans medverkan i Nirvana. Visserligen så är det enda han mig veterligen rejält frontar Foo Fighters, som kan beskrivas som bra men inte så mycket mer, men min helt omusikaliska ådra drar ändå slutsatsen att det inte är en slump att hans metal-projekt Probot* är lysande samt att det är han som spelar trummor på Queens of the Stone Age bästa skiva. Det mesta den mannen rör vid blir guld. Grogginlägget handlade för övrigt om Elfsborg.

Queens of the Stone Age - Millionare

Foo Fighters - All my life

Probot - Shake this blood

Nirvana - Smells like teen spirit

*Där han spelade alla instrument själv.

Guten heute alle leute

2008-11-16T17:12:00.002+01:00

Till slut är ny kompaktkamera införskaffad. Det blev en Panasonic Lumix DMC-TZ5. Det verkar smått omöjligt att hitta precis det man vill ha. Denna har fått toppbetyg i diverse recensioner, har 10x optisk zoom, hyfsat format och lite annat smått och gott. Vad den däremot inte har är optisk sökare samt vissa manuella inställningar. Kameran köptes via nätet från Supermix.se och ett sånt namn gör ju att man kollar upp företaget lite extra innan man ger dem några pengar. Recensioner på nätet avslöjade oftast bra betyg med undantag för att vissa personer klagade på att de inte fått svensk bruksanvisning till sina produkter. Haha, tänkte jag, jag kan minsann engelska så det kommer inte bli något problem för mig. Med min kamera fick jag bruksanvisning på sex språk varav det mest begripliga var tyska... Nåja, manualer kan man få tag i på nätet.

"Det saknas bara en sjömanskostym och en liten hatt så är jag Håkan Hellström"

2008-11-04T21:30:00.003+01:00

In Flames sångare Anders Fridén försöker sätta ord på de känslor han får av all den kärlek publiken ger honom och inser plötsligt att det får honom att låta som Håkan Hellström. Melodiska Göteborgsmetalbandet In Flames sålde ut Lisebergshallen två kvällar på raken i helgen och fick fem fyrar i GP. Visst är det riktigt bra, Anders kör bra mellansnack och det är bra blandning mellan gammalt och nytt låtmaterial plus att det är fullt ös, inte bara när det gäller musiken utan även pyroteknik och grafik. Den konsert jag såg var den sista spelningen på Europaturnén och bandet verkar extra spralliga vilket resulterar i att konserten ibland tappar fart när Anders improviserat lägger ut texten, ska få Björn att påa låtar, lånar Björns gitarr och bandet stör hans mellansnack med riff. Ändock en fett bra konsert som nästan når upp till GP:s toppbetyg.

Förbanden var sådär. Sonic Syndicate var ganska roliga, poserade och verkade ha kul. Fransoserna i Gojira var förmodligen bättre musiker än Sonic Syndicate men det hjälper inte om låtarna är kassa. Det var blytunga trummattor för hela slanten. Ganska tråkigt i längden.

Slutnumret: Take this life

Slutet av slutnumret. Notera trummisen Daniels Blåvitt-halsduk :)

Årsredovisning

2008-10-29T18:57:00.004+01:00

Idag är det ett år sedan jag återvände från mitt år i Calgary. Jag var erbjuden att stanna ytterligare ett år med (en för mig okänd) löneförhöjning. Min hyresvärd J såg inte fram emot att behöva skaffa en ny osnuten hyresgäst utan tjatade på mig att jag skulle söka jobb i Calgary. Trots den fantastiska naturen och människorna så valde jag att återvända till ett regnigt Göteborg utan att ha ett jobb som väntade på mig. Största anledningen till beslutet var just jobb. Under min tid i Kanada hade den svenska arbetsmarknaden vänt från jättetrött till riktigt bra. Om jag skulle ha en chans att slå mig in på en annan arbetsmarknad än den akademiska så borde detta vara rätt tillfälle. Med facit i hand så verkar det ha varit rätt beslut. Jag fick min första jobbintervju efter en knapp vecka och efter en månad hade jag min första anställning. Innan jag flyttade till Kanada hade jag varit på en intervju plus en telefonintervju för en post doc-tjänst i Tyskland. Visserligen var den anställning jag fick inte permanent utan man utnyttjade det faktum att jag var arbetssökande och anställde mig bara på projektbasis när man lyckats hitta jobb åt mig. Detta resulterade dock i att jag senare accepterade ett jobberbjudande från ett annat konsultbolag. Mitt största (enda) mål detta året har varit att skaffa mig en anställning och det verkar jag faktiskt ha lyckats med (trots att jag bara har en månads uppsägningstid och egentligen inte vet vad jag sysslar med). Om jag stannat ett andra år i Kanada så hade jag idag utan a-kassa kommit tillbaka till en arbetsmarknad som verkar befinna sig i brant utförsbacke. Å andra sidan kanske jag hittat ett kul arbete i Alberta och blivit kanadick på riktigt.

Hemkomsten har inte bara varit lattjo-lajban. Under de arbetslösa dagarna i vintras satt man inne och skrev jobbansökningar samtidigt som man tittade på regnet och undrade varför man inte stannat i staden där man hade 1,5 timmes bilfärd till skidanläggningen i Sunshine Village. Sen kom dock sommaren med ett nytt jobb, resor och nya vänner och plötsligt ser framtiden hyfsat kul ut.

Sista dagen jag spenderade i Kanada började f.ö. med att jag via web-radio hörde Blåvitt säkra SM-guldet, sedan packade jag mina sista pinaler, spelade tennis(!) med mina hus-kompisar innan det bar iväg till flygplatsen för ett sista adjö till landet och mäniskorna som varit så vänliga mot mig.

Vänsterytter

2008-10-26T11:15:00.003+01:00

IFK Göteborg har på sistone använt Adam Johansson som vänsterytter. Adam är en riktigt bra fotbollsspelare och löser därmed uppgiften tränarna ger honom. Dock så är Adam en av allsvenskan bästa högerbackar, inte vänsterytter. Blåvitt har under flera år saknat en gjuten vänsterytter. Man skulle kunna tro att problemet löstes i.o.m. köpet av Tobias Hysén men har har kommit mer till sin rätt som forward där han kan koncentrera sig mer på att springa sönder motståndarnas backlinje och lite mindre på defensivt ansvar. Att det ska vara så himla svårt att hitta en klockren vänsterytter...

TGIS

2008-10-19T18:24:00.002+02:00

Lite söndagsjazz med en av de största, Pops, Satchelmouth, Louis Armstrong.

När det gäller den andra videon kan man berätta att Hello Dolly är en av hans största hits men att ingen i bandet (inklusive Louis själv) tyckte att låten var något särskilt. Först när folk frågade efter sången under turnén tog de upp den på spellistan.

Louis Armstrong - C'est si bon

Louis Armstrong - Hello Dolly

Skomode

2008-10-18T10:32:00.003+02:00

Seglarskor.

Varför tillverkas fortfarande seglarskor? Och kanske ännu mer förbryllande; varför köper folk fortfarande seglarskor? Jag skulle kunna acceptera det bland seglare men söndagsflanörer i stan? Kom igen. Seglarskons funktionalitet i sig kan också i frågasättas. Jag har förstått att de har sulor som gör att man inte halkar på däcket och viktigast av allt; deras nästintill obefintliga mönstring gör att det inte fastnar grus i sulorna som kan repa däcket, men varför är de gjorda i läder och har lädersnören? För att inte tala om de små hålen på sidan med ett lädersnöre i, vad fyller de för funktion?

Vi har fått svaret...

2008-10-13T18:04:00.004+02:00

Undertecknad bevistade Leonard Cohens dryga 3 timmar långa konsert i Scandinavium i söndags. Låtlistan finns det inget att säga om, alla låtar man vill höra var med (möjligen med undantag av Alexandra Leaving). Rösten lika djup dom någonsin, han är lika poetisk och kan jävlarimig bära upp en hatt. Konserten börjar med att han och bandet river av ett gäng låtar helt utan mellansnack men precis innan pausen* börjar han prata lite grand. I andra delen verkar han ha riktigt roligt och får obegränsat med kärlek från publiken. Extranumren står spön i backen och vi får t.o.m. en låt till efter att de spelat Closing Time. Konserten får 4 stadiga kolbollar. Man kan ha lite invändningar mot tempot men det är ändå Leonard Cohen vi snackar om, det blir inte så mycket tempo då. Helst hade man ju velat se honom på en liten inrökt klubb, typ Nefertiti, men då hade man å andra sidan inte fått tag i biljetter.

Kan jag vara en tredjedel så cool som Cohen när jag är gammal så kommer jag vara nöjd.

*Gubben är ju trots allt 74 år.

...och just det, vi som var där fick svaret på gåtan kring åldrande, all världens lidande etc.

Trepassleden a.k.a. jojo-leden

2008-10-04T10:40:00.005+02:00

Bättre jättesent än aldrig?

Jag har ett svagt minne av att jag någon gång lovat att komma med en rapport från tre-pass-leden som avverkades i somras. Innan fjällvandringen försökte jag läsa på om den planerade rutten från Tarfala till Unna Räita och på internet snackade folk om svårforcerade bergspass, glaciärer och eventuellt behov av stegjärn. Jag såg framför mig hur man skulle vara tvungen att ta sig upp (och ned) för regnvåta klippbranter med hjälp av både händer och fötter och ta bökiga omvägar för att undvika glaciärer, allt med 20 kg packning på ryggen. Jag och kompanjon Don Fanucci hade förmodligen rejäl tur med vädret eftersom alla de farhågor jag hade innan turen kom på skam. Visst var det lite brant på sina ställen men glaciärerna visade sig vara snälla, sprickfria och snötäckta så uppför kunde man ofta "kick-steppa" uppför snön och nedför gick det ännu lättare (vågade dock inte testa "glissading", dvs åka stjärtlapp). Regnet höll sig undan tills dess att vi slagit upp vårt tält eller nått Unna Räita-stugan. Ett praktiskt tips till eventuella framtida vandrare kan vara att tälta i Kaskasavagge eftersom Goubirvagge inte erbjuder särskilt många tältplatser (det skall enligt uppgift finnas men man får gå en bit). Nedan följer ett antal foton från promenaden där undertecknad försökt rita in färdvägen.

Från Tarfala-sjön går man upp till höger om glaciären. Kommer man från andra hållet är det nog bra att hålla till höger när man kommer över kammen annars hamnar man lätt i ett väldigt brant parti.

När man traskat förbi Kasskasajaure(?) tar man sig ned för passet mellan Drakryggen och Kaskasatjåkka ner i Guobirvagge och runt sjön för att sedan ta sig an pass nummer två.

Tillbakablick från passet mellan Kaskasavagge och Guobirvagge...

...och en blick in i Kaskasavagge från samma pass. Vi tältade i Kaskasavagge.

Vy ner i Unna Räitavagge från passet mellan Knivkammen och Pyramiden.

Unna Räitastugan i förgrunden och vandringsvägen nedför glaciären från passet. Knivkammen till höger. Från stugan går man lämpligen ut längs dalen för att så småningom komma på leden som går mellan Sälka och Nallo. Med de fördelaktiga yttre förutsättningar vi hade gjorde vi turen från Tarfala till Sälka på drygt 1,5 dagar.

Fånigaste skadan någonsin?

2008-09-30T21:51:00.001+02:00

Tennisarmbåge och musarm har jag hört talas om men jag har fått ont i klick- och scrollfingret. Det är hårda bud i programmerarbranschen...

Vi har vunnit svenska cupen...

2008-09-21T18:29:00.003+02:00

Bra resultat efter en riktig nervpärs.

Angående Sobralenses straff:
Kan det vara så att eftersom Kim envisades med att göra handbollsräddningar så trodde Sobralense* att han fick lägga en handbollsstraff?

*och domaren också uppenbarligen

TGIS

2008-09-21T10:36:00.003+02:00

Lite soul så här på söndagsförmiddagen. Man ser inte backup-sångare som The Pips längre. Tyvärr.

Gladys Knight & The Pips - I heard it through the grapevine

Förutom att förstöra världen...

2008-09-15T20:13:00.002+02:00

Det har varit mycket snack om LHC hit och jordens undergång dit under förra veckan. Här är en bloggpost som faktiskt förklarar vad de galna forskarna på CERN egentligen hoppas få ut av sin maskin.

Smått och gott

2008-09-14T10:28:00.007+02:00

Svenska PostkodLotteriet spammar mig via direktadresserad snail-mail. Tämligen irriterande. Dock så var de vänliga och tillmötesgående när jag skrev till dem och bad att få slippa deras reklamutskick. Bra där. Hoppas bara de står vid sitt ord och har strukit mig ur rullorna.

Det finns indikationer på att Systembolaget kommer öppna butik i Nya Kulan i Gamlestan. Bra att få ett Systembolag inom gångavstånd kan man tycka. Mindre bra att de medlemmar av the A-team som bor i Gamlestan inte kommer behöva åka till Systemet i Olskroken längre utan kan hänga runt här hela dagarna istället. Fast Olskroks-folket blir väl glada...

Jag har börjat läsa en kvällskurs i C-programmering för att begripa åtminstone lite grann av vad mina kollegor snackar om. Att återigen kliva in i fysikhuset på Chalmers/GU var fullt av bisarra flashbacks, särkilt när jag träffade på den snacksalige studievägledaren.

Gammal 21-tums tjock-TV har blivit uppgraderad till 37-tums full-HD platt sak. TV-programmens kvalitet ökade dock inte märkvärt. Nu är frågan vad nästa kapitalinvestering bör bli (vi pojkar behöver alltid ha ett mer eller mindre onödigt prylprojekt att slänga bort pengar på). Jag kan gissa att Don Fanucci hävdar att jag nu måste ha en PS3:a så att jag kan spela Blue Ray-skivor. Ett helt logiskt argument men jag är lite osugen på ytterligare en box vid TV:n/stereon. Ett par bättre/snyggare högtalare vore kanske inte så dumt? En bättre kamera vore förstås kul men då måste jag först lära sådana där saker som slutartider, ISO-tal och skärpedjup. Resa är alltid trevligt men då bör man också ha tid till det. Smartare vore förstås att investera lite så att man har en buffert att leva på när man får foten efter att ens chef insett att man egentligen är en bluff. Det ultimata köpet är nog en lägenhet men det är så många vuxenpoäng att jag knappt törs tänka tanken.

Har jag sagt att jag gillar Berlin?

Välkommen till Gamlestan

2008-09-07T17:51:00.005+02:00

För er som inte ser vad den suddiga bilden föreställer så kan jag avslöja att det är en brinnande Saab som jag stötte på när jag promenerade hem genom Gamlestan i lördags natt. Det verkade som om någon slagit sönder en ruta och sedan tuttat eld på inredningen.

Inget nytt under solen

2008-08-30T12:18:00.002+02:00

Ny låt från ny platta. Låter exakt som vanligt. Precis som vi vill ha det.

AC/DC - Rock 'n roll train

TGIM

2008-08-25T20:33:00.003+02:00

Det är bara att inse att fredagsvideon är död. Det får bli video när jag kommer ihåg det helt enkelt.

Det vankas en bra höst för rock 'n' roll och metal i Göteborg. At the Gates, Mustasch, Hellacopters, Monster Magnet, In Flames m.fl. spelar alla i Göteborg. Veckans musikvideo-band spelar också men det gör de ju å andra sidan varje år. (Ja, inte Girlschool alltså utan de andra)

Motörhead & Girlschool - Please don't touch

Hej vit övre medelklass

2008-08-25T20:07:00.003+02:00

Hittade en underhållande "blogg" idag via DIego (som trillar in på jobbet). Stuff white people like beskriver saker som amerikansk vit övre medelklass diggar. Ibland blir det nästan lite pinsamt när man känner igen sin egen smak. Glöm dock inte att ta på de amerikanska glasögonen.
Några exempel:

#23 Microbreweries
#34 Architecture
#50 Irony
#73 Threatening to Move to Canada
#81 Graduate School
#87 Outdoor Performance Clothes
#99 Grammar

OS och annan sport

2008-08-15T23:22:00.003+02:00

Att Ullevis gräsmatta mest ser ut som en illa skött åker för andra året i rad är naturligtvis inget annat än skandal. Klagomål från de två största hyresgästerna ger ingen effekt men när SVFF vill spela en match byts gräsmattan ut i ett huj - och IFK Göteborgs planerade match ställs in. Humor eller självinsikt har de inte heller på GotEvent.

Brottning har blivit helt jävla obegripligt. Regler som ändras (till det sämre) från år till år och låst stillastående brottning har gjort brottning till en bedömningssport i klass med konståkning. Trots att jag har stor respekt för de fantastiska atleter brottare är så är det kanske dags att plocka bort (åtminstone den grekisk-romerska) brottningen från OS. Jag håller alltså med Mats Härd vilket gör mig smått illamående.

Phelps vinner guldmedaljer i parti och minut. Gött för honom att simning har fyra olika simsätt, massa distanser för varje simsätt plus lagkapper. Dags att lobba för att kortbana också ska in i OS-programmet? Phelps hade haft lite svårare att bli historisk på samma sätt om han varit en jävel på stavhopp t.ex.

OS i fjärran östern är värdelöst. Tävlingarna går astidigt på morgonen eller kring förmiddag/lunch dvs när man antingen sover eller är på jobbet. Jag hade behövt mer semester att ta ut...

Till sist vill jag återigen rikta er uppmärksamhet mot Grogg som har några bra postningar.

TGIF

2008-08-15T21:13:00.003+02:00

Oj, jag kan fortfarande logga in här... Få om vi kan få lite ordning på torpet. Eftersom den senaste veckan har dominerats av bröllop på Irland för undertecknads del så passar en irländsk visa som fredagsvideo. Vilken irländsk akt skall man då välja?
U2? - Ganska tråkiga.
The Corrs? - Snygga systrar men ganska tråkiga.
Johnny Logan? - zzzzzzzzzzz

Nä, det får bli:

The Cranberries - Zombie

Småplock från veckan

2008-08-03T22:38:00.002+02:00

En stor del av vissa fotbollssupportrar är rätt sinnesslöa. En alltför stor del är t.o.m. idioter rätt av vilket återigen bevisades i vid matchen mellan IFK Göteborg och Basel.

I ovan nämnda match såg jag Robin Söder i aktion för första gången (möjligen har jag sett ett inhopp av honom i en försäsongsmatch med U-laget). Trots att detta tydligen inte var en av hans bättre matcher blev jag imponerad av hans snabbhet, finurlighet och framför allt respektlöshet. Dessutom verkar han ha fötterna fast förankrade på jorden.

Inte nog med att jag tacklat av när det gäller veckans fredagsvideo, jag lyckades också med konststycket att helt missa att favoritbandet Nils Landgren Funk Unit spelade på Liseberg i torsdags. GP missade det tydligen också eller brydde sig åtminstone inte om att recensera det.

Tänk dig för innan du ger dig in i en duell med en isländsk mittback...