Utförsåkning

Har varit i Norge en långhelg och åkt utför i 15 minusgrader och solsken. Skidåkning är något jag ägnar mig åt ungefär en gång vart fjärde år vilket innebär att jag inte är särskilt duktig och t.ex. inte riktigt har fattat hur man ska utnyttja de där nya carvingskidorna. Förmodligen är det också min bristande skicklighet som gör att jag tröttnar på skidåkning efter en dag eller två. En annan bidragande orsak kan också vara fenomenet som sådant, med monstruösa liftar, after ski och hippa(?) brädåkare som ligger utströdda i backarna. Det hela känns lite som att det inte är på naturens villkor. (De riktigt duktiga skidåkare som bestiger avlägsna toppar och sedan skidar ner kan dock få lite cred.) Med detta i åtanke kan verka ganska naturligt att helgen avslutades med en längdtur i solskenet. Det kändes dock allt annat än naturligt eftersom det säkert var 20 år sedan sist och tekniken lämnade en hel del att önska. Icke desto mindre blev det en fin tur.

Summering efter helgen: träningsvärk i lår, ljumskar och sätesmuskler, ömma knän och vänster handled samt frostnupna kinder.