Akademisk arbetsförmedling

En ny "arbetsförmedling" startas enlig en debattartikel i GP. Fackförbund, bemanningsföretag och försäkringsbolag försöker ge arbetslösa akademiker det stöd som arbetsförmedlingen inte kan ge. Jag hade gärna sett specialiserade handläggare inom AMS, dvs folk dom hade koll på en särskild sektor, bygg, ingenjörer, IT, sekreterare etc, och visste hur landet låg bland de lokala företagen. Nu har tydligen sådana specialförmedlingar nyss tagits bort. Bra då att initiativ tas från annat håll och framförallt hålls debatten om akademisk arbetslöshet vid liv.

Äntligen

Sverige: 7 guld.
Norge: 2 guld.

Det räcker så.

Utbildning igen

Ämnet för min förra post, att lång akademisk utbildning ofta slutar i arbetslöshet, diskuterades i radioprogrammet Karlavagnen igår. Nu pallar jag ju inte att lyssna på program där nationens stolpskott ringer in till riksradion och vädrar sina åsikter så jag vet inte vad som sades men det är väl bra att det blir en diskussion.

Utbildning - ett självändamål?

Ett inslag i Aktuellt 21:00 igår fick mig att lämna OS-hockeyn en stund efter en snabb-zappning. Inslaget handlar om att vi idag har en brist på hantverkare medan högutbildade har svårt att få jobb. Som exempel tas en disputerad mikrobiolog som hankat sig fram på tillfälliga jobb i tre år. Han identifierar IT-kraschen som ett av problemen eftersom forskningsbranschen är beroende av riskkapital, något som försvann i kraschen. Arbetslösheten hos disputerade biologer och miljövetare ligger på 14,9% medan motsvarande siffra för fysiker och kemister är 8,7%. Inslaget kritiserar givetvis "trögheten" i utbildningssystemet, det går för långsamt att anpassa antalet utbildningsplatser i gymnasiet till marknadens behov. En annan fråga värd att beakta är universitetens roll. Har de ett ansvar för vad som händer med studenterna efter examen eller behöver de enbart bry sig om att locka så många studenter som möjligt till sina utbildningar? Vid ett kort gästspel i en kommitté för grundutbildningen i fysik vid Göteborgs universitet försökte jag en gång hävda att man kanske borde tänka mer på att utbilda studenter som faktiskt får jobb och inte enbart utbilda fysiker. Reaktionerna var lite "asch, det är bara för att du söker jobb nu" samt "jag tror visst studenterna får jobb". Det var uppenbarligen ingen stor fråga. Jag var dessutom där för att informera om alumniuppföljning så jag var nog den som hade bäst koll på vad som händer med studenterna efter examen. Mina siffror var ca tre år gamla och inte särskilt betryggande. En annan frapperande sak var att av alla oss som satt med på mötet hade ingen haft ett "riktigt" jobb, alla var lektorer, professorer eller studenter. Skall man bli vetenskapsman inom akademin är utbildningen bra men är kommittén kompetent att bedöma vad som krävs av näringslivet? Vart hade näringslivsrepresentanten tagit vägen? Är det inte dags för universiteten att inte bara utbilda akademiker utan också personer som kan bidra till samhället?

No californication

"We have made a decision concerning our postdoctoral opening in laser photoionization mass spectroscopy. Unfortunately, we will be offering it to someone else, and it is our expectation that the offer will be accepted. Thank you very much for your interest in our position."

Varför...

...har de amerikanska damhockeyspelarna ansiktsgaller och tandskydd? Måste komma från samma personer som tyckte att nickskydden som figurerade under damfotbolls-VM i USA var en bra idé.

Dagens ord onsdag

Den alltid så haussade OS-hockeyn har börjat. Dagens ord är:
Ulf Samuelsson är amerikan.

Dagens ord måndag

Dagens OS-ord (verkar iofs mest Norge-relaterat i år):
Japansk skidlöparinfluensa

Dagens ord söndag

Svensk OS-deltagare som gafflat om medalj slutar tolva.
Dagens ord är:
fjärdeplats.

Dagens ord

OS har börjat och för att komma in i rätt stämning och få realistiska förväntningar så är dagens ord:
Soldier Hollow

Woha!

Bild från nyöppnade Vertikal. Stockholm kanske inte är så illa trots allt...

Filmfestival söndag

Min sista festivalfilm var Summer in Berlin, en historia om två kvinnor en sommar i östra Berlin. Katrin är en arbetslös, ensamstående mamma med begynnande alkoholproblem och Nike är en ung kvinna som jobbar i hemtjänsten. Män, chefer och vodka ställer till deras liv. Enligt presentationen skulle Nikes flirt Ronald (Roland?) vara filmhistoriens mest osympatiske älskare och visst, han är en självupptagen, lat mansgris med en fru och barn spridda över halva Tyskland, men mest osympatisk i historien? Knappast. Han verkar dock ha någon slags märklig mojo. Filmen var trevlig, med bra skådespeleri överlag och får tre stadiga kolbollar. Filmen avslutas inte med "The End" utan med "Und so weiter" vilket inte bara är lite orginellt utan också mycket passande för just den här filmen.

Filmfestival fredag

Gå och se! mardrömsskildring av nazisternas härjningar i Vitryssland. Stursk tonåring ansluter sig till partisanerna, får sin familj dödad, bevittnar hur tyskar bränner en hel by, med innevånare och allt, och deltar i dödandet av de skyldiga nazisterna. Inte en "må bra"-film.
Stadsbiblioteket är ingen suverän biolokal heller.

Porrfilm

Det blev ytterligare en film under torsdagen dock inte en festivalfilm. Climbing Crimea - 60 Years Later visades under ett slags releaseparty på Hard Rock Café. Delar av den svenska kättereliten, bl.a. Said Belhaj, Johan Luhr, Ingela Nilsson och några stehårda 8c-ryssar klättrar på Krim-halvön. Mats sa innan att klätterfilmer oftast innebär klätterbilder till tuff musik och lite bilkörning. Ungefär som porrfilm, inte särskilt mycket handling. Det stämde till 100%. Även om det var storslagna bilder och imponerande leder så är det svårt att få en känsla för hur svårt det egentligen är om man inte är på plats. Grader som 7b, 8a, 8b ger ju en ganska god fingervisning dock. Filmmakarna försökte också göra en väldigt krystad koppling till Jaltakonferensen som gick av stapeln 60 år tidigare. Funkade väl sådär...
Avslutningsvis så var det förvånande lite Helly-Hansen och fleecetröjor närvarande.

Filmfestival torsdag

Dagens historia utspelades i Sarajevo 1950. I filmen När pappa var borta får man genom 6-årige Maliks ögon följa hur hans, något otrogne, far haffas av hemliga polisen. Filmen skildrar familjens umbäranden och medan fadern är borta och Jugoslavien under 1950-talet med den tragikomik och stilsäkerhet som ofta utmärker Kusturica. Bra spel av grabben som spelar Malik. Filmen får fyra rekordeliga kolbollar. Lingsalen i kårhuset får dock bara en sketen kolboll som biograflokal. Salen har lite för mycket rymd för att visa film i och stolar vars sits lutar framåt är inte bekväma även om de är stoppade!