Oh. My. God.

Skam går på torra land, himlen kommer falla ned över våra huvuden och grisen gal i granens topp. Eder bloggare, prokrastinationsprinsen, har förbundit sig att köpa en lägenhet i Kålltorp och därmed lämna hemtama Gamlestan. Hur detta kommer att rubba världsordningen är ännu oklart.

Personligen hoppas jag att närhet till Skatås och större lägenhetsyta uppväger skuldsättande och avstånd till civilisation.

Att göra sig till allmänt åtlöje

Försökte ta vara på de senaste dagarnas vackra väder genom att tjata mig till att få testa Don Fanuccis senaste leksak, en slackline. Att försöka gå på lina mitt i Slottskogen en solig lördag när man är utrustad med tämligen medioker balans känns till stor del som att göra sig till allmänt åtlöje. Dock så imponerar man lätt på småungar och alkisar. Småungarna kan vara lite jobbiga eftersom de gärna förmanar om att man inte bör använda de kraftuttryck som man ofta nyttjar när man trillar av linan.

Insane in the brain

Jo, jag har ju som tidigare nämnts börjat kika lite på att köpa mig en lägenhet. Av diverse anledningar går det inte så bra. Jag tror att bristen på framgång beror på en mix av följande faktorer; jag är kräsen, snål, singel och inte desperat. Anledningen till att jag letar ny lägenhet är helt enkelt att jag vill ha något som är bättre än det jag har idag, vilket främst innebär större och bättre läge. Däremot vill jag inte byta ner mig när det gäller andra aspekter. Min lya är trots allt förhållandevis fräsch (även om den behöver tapetseras om) och den har ett någorlunda rymligt kök för att vara en etta. På just dessa punkter brukar lägenheter byggda fram till 1960-talet komma till korta. Jag vill heller inte gärna bo längre från centrum än jag gör idag. Faktor två, tre och fyra hänger alla ihop med hur mycket pengar jag är beredd att hosta upp. Jag har en okej lön och små utgifter men ändå är jag inte i närheten av att vinna några budgivningar. När man går på visningar kollar man de andra spekulanterna för att bedöma konkurrensen. Det finns tre kategorier som är värre än de andra:

• Paren. Det säger sig självt, i princip kan de jävlarna skaka fram dubbelt så mycket stålar som jag kan. Par borde enligt min mening köpa treor, inte tvåor som jag är intresserad av.
• 20-åringar med täta curlingföräldrar. När det dyker upp pojkar och töser som knappt ser ut att ha slutat gymnasiet då vet man att någonstans i närheten står står det en pappa i klubblazer och gråsprängd kotlettfrilla som ska betala kalaset. Pappa har garanterat mer pengar än undertecknad. Ungjävlar borde bo i studenthem, ettor eller i kollektiv.
  
• De som har noll koll. Folk som räknat ut månadskostnaden på lånet med hjälp av lathundarna som finns på mäklarnas hemsidor, dvs amorteringsfritt lån till dagens rörliga ränta. De hamnar i klistret om några år när räntan helt plötsligt ligger på 5% istället för 1,6%. Det hjälper dock inte mig att få en lägenhet idag. Folk utan ekonomiskt vett borde bo på ställen de har råd med, typ Biskopsgården eller Lilla Edet.
  

De flesta har dock inte den lyxen att kunna välja när de skall byta boende. Oftast blir man av olika omständigheter tvingad till att skaffa sig något nytt och det är då desperationen träder fram frammanar beslutsamhet, man lägger höga vinnande bud trots att man kanske egentligen inte vill men man måste ju ha någonstans att bo. Den desperationen och beslutsamheten saknar jag* och därför postas det bloginlägg du nu läser från en halvhyfsad etta i Gamlestan.

För övrigt så är vissa folk tokigare än andra. Vid en visning av en tvåa på 55 m² på Spaldingsgatan i Johanneberg så var det lång kö för att få komma in. Lägenheten var trevlig, låg högt och hade balkong men var något sliten och föreningen verkade helt sakna underhållsplan för fastigheten. Utgångspriset var 1195000 och idag, innan andra visningen, låg högsta bud 1720000 kr. Insane in the brain...

*mjn föreslog att jag skulle säga upp min nuvarande lägenhet omedelbums och därmed sakta bygga upp en välgörande desperation

Gratis är gott

I serien [cmh] på exkursion i nöjesvärlden har vi idag nått fram till delen som behandlar "stå-upp-komiker som passerat sitt bäst-före-datum uppträder inför en 50+ publik". Genom mina kontakter i restaurangbranchen fick jag i fredags utan att betala en spänn möjlighet att se Lennie Norman, Babben Larsson och Adde Malmberg uppträda under parollen "Gammal är äldst". Det bjöds inte på några överraskningar över huvud taget, man fick precis det man förväntade sig av deras deras soloakter. Vid de två tillfällen när alla tre stod på scenen samtidigt och uppträdadet blev lite mer improviserat sjönk kvalitén. Visst skrattade man på sina ställen men bra stand up idag kräver lite mer. Mest underhållande var nästan de två vänninor i 40-årsåldern som satt bredvid mig där den ena fick ständigt förklara skämten för den andra. Betyget blir två kolbollar.

Jag och min dator

[Infoga valfri ursäkt för katastrofal blogguppdateringsfrekvens här]

Jag och min laptop har haft ett något ansträngt förhållande på sistone. Inte nog med att den blivit väldigt seg (XP vill nog ha mer RAM) men USB-portarna har börjat jäklas. Det började med att jag inte kunde installera nya plug and play prylar (tråddlöst tangentbord, extern hårddisk etc). Datorn upptäckte de nya prylarna men kunde inte installera dem utan frågade efter drivrutiner. Mina gamla USB-minnen och hårddiskar funkade dock fortfarande. Efter diverse googlande fann jag rådet att avinstallera USB-portarna och installera om dem. Jag testade lite försiktigt att avinstallera ett USB-rotnav. Givetvis gick det inte att installera om det igen, inte ens med de av laptop-tillverkaren rekommenderade drivrutinerna. Resultatet blev att jag inte kunde använda mina gamla USB-manicker längre, inklusive min gamla USB-hårddisk.

Efter att ha ignorerat det hela under ett bra tag (inget problem är så stort att det inte kan ignoreras) så bestämde jag mig av ren nyfikenhet för att testa det Linux-baserade operativsystemet Ubuntu. Ubuntu går att installera parallellt med Windows så att man vid uppstart kan välja vilket operativsystem man vill köra och det går även att köra det från en CD-skiva i utvärderingssyfte vilket jag gjorde. Under Ubuntu fungerar alla USB-portar fläckfritt. Som en tillfälligt work around för USB-problematiken beslutar jag att installera Ubuntu parallellt med min Windows-installation. Folk står ju i kö för att hylla Linux så det måste ju finnas en massa fördelar. En nackdel är dock att det inte gick att installera skiten! Förmodligen berodde på problemet på att jag har FAT-formatterade hårddiskar som inte klarar filer större än 4 GB, men även när jag valde en Ubuntu-partionering på 3 GB så kunde Ubuntu inte installeras. Ytterligare googlande föreslog att den äldre versionen 8.10 kanske skulle klara det den senaste 9.04 inte mäktade med och så visade sig vara fallet. Så med hjälp av Ubuntu 8.10 och många timmars svärande kan jag komma åt min gamla hårddisk igen. Nu ska jag bara lära mig hur fanken Ubuntu funkar...