Insane in the brain

Jo, jag har ju som tidigare nämnts börjat kika lite på att köpa mig en lägenhet. Av diverse anledningar går det inte så bra. Jag tror att bristen på framgång beror på en mix av följande faktorer; jag är kräsen, snål, singel och inte desperat. Anledningen till att jag letar ny lägenhet är helt enkelt att jag vill ha något som är bättre än det jag har idag, vilket främst innebär större och bättre läge. Däremot vill jag inte byta ner mig när det gäller andra aspekter. Min lya är trots allt förhållandevis fräsch (även om den behöver tapetseras om) och den har ett någorlunda rymligt kök för att vara en etta. På just dessa punkter brukar lägenheter byggda fram till 1960-talet komma till korta. Jag vill heller inte gärna bo längre från centrum än jag gör idag. Faktor två, tre och fyra hänger alla ihop med hur mycket pengar jag är beredd att hosta upp. Jag har en okej lön och små utgifter men ändå är jag inte i närheten av att vinna några budgivningar. När man går på visningar kollar man de andra spekulanterna för att bedöma konkurrensen. Det finns tre kategorier som är värre än de andra:

• Paren. Det säger sig självt, i princip kan de jävlarna skaka fram dubbelt så mycket stålar som jag kan. Par borde enligt min mening köpa treor, inte tvåor som jag är intresserad av.
• 20-åringar med täta curlingföräldrar. När det dyker upp pojkar och töser som knappt ser ut att ha slutat gymnasiet då vet man att någonstans i närheten står står det en pappa i klubblazer och gråsprängd kotlettfrilla som ska betala kalaset. Pappa har garanterat mer pengar än undertecknad. Ungjävlar borde bo i studenthem, ettor eller i kollektiv.
  
• De som har noll koll. Folk som räknat ut månadskostnaden på lånet med hjälp av lathundarna som finns på mäklarnas hemsidor, dvs amorteringsfritt lån till dagens rörliga ränta. De hamnar i klistret om några år när räntan helt plötsligt ligger på 5% istället för 1,6%. Det hjälper dock inte mig att få en lägenhet idag. Folk utan ekonomiskt vett borde bo på ställen de har råd med, typ Biskopsgården eller Lilla Edet.
  

De flesta har dock inte den lyxen att kunna välja när de skall byta boende. Oftast blir man av olika omständigheter tvingad till att skaffa sig något nytt och det är då desperationen träder fram frammanar beslutsamhet, man lägger höga vinnande bud trots att man kanske egentligen inte vill men man måste ju ha någonstans att bo. Den desperationen och beslutsamheten saknar jag* och därför postas det bloginlägg du nu läser från en halvhyfsad etta i Gamlestan.

För övrigt så är vissa folk tokigare än andra. Vid en visning av en tvåa på 55 m² på Spaldingsgatan i Johanneberg så var det lång kö för att få komma in. Lägenheten var trevlig, låg högt och hade balkong men var något sliten och föreningen verkade helt sakna underhållsplan för fastigheten. Utgångspriset var 1195000 och idag, innan andra visningen, låg högsta bud 1720000 kr. Insane in the brain...

*mjn föreslog att jag skulle säga upp min nuvarande lägenhet omedelbums och därmed sakta bygga upp en välgörande desperation