...som jag ser Mustasch spela i Göteborg. Denna gången i Liserbergshallen. Kvalitet och energi som alltid men jag får nog säga att detta var den svagaste av de spelningar jag sett. Förmodligen beror det till stor del på mig själv, det var otroligt varmt i lokalen, jag hade träsmak från stolen och var lätt kissnödig. Inte i rock n' roll-stämning helt enkelt. Basen var dessutom så kraftfull att man skulle behövt njurbälte. De gamla låtarna är riktigt bra och Ralf lyckas faktiskt hålla sig ifrån att nästan tjöta sönder konserten som han annars har en tendens att göra. Han vet dessutom hur man utför en bredbent rockpose med en foten högtalaren. Ett blåvitt hjärta blir förstås lite extra varmt när Ralf genomför extranumren iförd sin matchtröja med 666 på ryggen och får publiken att skandera "Heja Blåvitt".
Taskig mobil(?)-film av extranumret Black City.
2009/10/25
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment