Bästa Dustin...

När man köper en extern hårddisk från ett svenskt näthandelsföretag och inget annat anges borde man då inte kunna utgå ifrån att man får en svensk nätkontakt och inte en för brittiska eluttag? Doh...


Företaget i fråga kommer givetvis få en chans att rätta till misstaget.

Nytt år igen

Läge att skriva den numera mer eller mindre årliga nyårsfunderingen, med tillbakablickar och framtidsutsikter. Det gångna året har trots allt varit ganska bra för mig personligen, med den självklara höjdpunkten att jag lyckats landa ett jobb. Det är inget forskningsjobb och självklart oroar jag mig för att de skall komma på att jag alls inte duger till jobbet eller att den allerstädes närvarande krisen skall drabba företaget genom uppsägningar. Det sistnämnda har varit mycket nära då stora moderbolaget varslade ca 25% av sina anställda i Göteborg. Som tur var tillhör jag ett dotterbolag som inte drabbades av varslen, hade det inte varit så hade jag åkt ut med huvudet före p.g.a. turordningsregler. Sommaren bjöd också på en hel del roliga resor; bröllop i Warszawa och på Irland, fegklättring i Polen, fjällvandring i Sverige och weekend i Berlin. Ovanligt aktivt för en lat bloggare.

När det gäller 2009 så ligger som vanligt fokus på arbete; att försöka behålla och utveckla mig inom det jobb jag har eller möjligen hitta drömjobbet. Till detta läggs givetvis den obligatoriska visan om att bli en bättre människa, träna mer, gå på fler konserter, klättra mer, göra tuffare vandringar, odla min bekantskapskrets samt ta fler initiativ. Just min initiativlöshet är något som gjort sig extra påmind under det gångna året av någon anledning. Jag har en otrevlig tendens av att vara nöjd med saker som de är istället för att lyfta blicken, titta på andra och tänka "Åh, så bra de har det. Så vill jag också ha det. Det skall jag skaffa mig!" Skärpning på den fronten!

Peace out.

Det var jul

Det har varit jul igen om nu någon missat det.

Det förundrar mig att att folk fortfarande törs spela in O helga natt. Efter Jussi Björlings version borde alla andra ha lagt ner. Vilka tror ni att ni är?

Längdskidor klår backhoppning med hästlängder. Tour de Ski är fanken så mycket mer underhållande än tysk-österrikiska backhopparveckan.

Ingen jul utan annandagsbandy. I år blev det hett derby i division ett (vilket helt logiskt är den tredje högsta divisionen). Mensåattjorå.

De visas film på TV under julen. Amerikanarna har filmatiserat Nick Hornbys Fever Pitch men eftersom amerikaner inte kan relatera till något europeiskt har man bytt ut Arsenal mot Boston Red Socks. Fotboll mot baseball. Fotboll mot en en brännbollsliknande lek som utövas av småfeta män i fåniga kläder som tuggar tobak. Dessutom är Drew Barrymore med. Brrr.

Bugs har flyttat ifrån Hemmet. Ur led är tiden...

Jag inte avundsjuk på K:s julaktiviteter. Nejdå, inte alls.

En, två eller åtta

Besökte Bishops Arms på Västra Hamngatan med Don Fanucci igår för en hamburgare och två öl. Don Fanucci är en klok och sansad man så såg han till att vårt ölintag stannade vid just två öl eftersom han känner till att man antingen dricker en, två eller åtta öl på krogen*. Öl nummer tre har nämligen en synnerligen god övertalningsförmåga och är mycket bra på att snacka in öl nummer fyra. Efter fyra öl är det en självklarhet att man behöver några till och vips så har man druckit åtta öl och ångrar sig dagen efter, både när man vaknar med kopparslagare och när man ser kontouttdraget. Har man druckit sina åtta öl på Bishops Arms svider det lite extra i plånboken eftersom de gladeligen tar 63 kr för en öl. Trots priserna brukar undertecknad och hans entourage ändå hamna på Bishops Arms tack vare deras digra ölutbud samt det faktum att det faktiskt går att att sitta ner och föra en konversation utan behöva skrika för att överrösta musiken. Gårdagens sena eftermiddag/tidiga kväll var dock ett undantag eftersom källarlokalen på Västra Hamngatan var i det närmaste proppfull och den allmäna ljudnivån gjorde att man ändock fick höja rösten för att göra sig hörd. Det hela blev inte bättre av att käcka gänget något bord bort hade druckit någon öl för mycket och sjöng La Cucaracha. Överförfriskade människor har en tendens att bli pinsamma (cmh undantagen givetvis, han blir bara snyggare och trevligare). Vart skall man gå i Göteborg för att hitta god öl, bra stämmning och slippa fulla fjortisar och fulla 40:isar? Läsekretsen får gärna tipsa. Bishops Arms brukar funka hyfsat. Don Fanucci lanserade teorin om en svindyr pianobar, frågan är bara var man hittar en sådan. Heaven 23 borde vara en kandidat men drabbas ofta av konferensfylla, vilket är smått outhärdligt. The Rover funkar om man lyckas ta sig in. Delirium faller på eget grepp, de skryter om sin gigantiska öllista men jag tycker inte det är så imponerande om man inte också faktiskt kan servera den öl man har på listan. En ny favorit bland Göteborgs ölhak är Tre små rum. De erbjuder god öl, cool jazzmusik och Hilbert-känsla. Om de bara kunde lära sig att servera god mat också... Apropå mat så tycker jag att en pub som förmodligen delar kök med Svea Hof och tar 145:- för en hamburgare skulle kunna leverera lite mer.


*En öl är mycket ovanligt men det har förekommit, se http://anjocity.wordpress.com/2008/08/03/vi-gjorde-det-vi-gjorde-det/

Böljan den blå

Konsultjobbet har sina stunder. Att under tidspress vara ute i en båt utan radar och testa egentillverkad autopilot i dimma och beckmörker är ganska underhållande...

Missade och kommande konserter

Slog upp tidningen i måndags morse och fick se att Herbie Hancock spelade i Göteborg samma kväll. Givetvis var det helt utsålt. Hur hade jag kunnat missa det? Tydligen måste man börja hålla koll på vilka som spelar på konserthuset också.

En konsert som jag dock har koll på är AC/DC på Ullevi. Biljettsläpp nästa vecka. Vilken strategi är bäst måntro? Skall man köa i minusgrader utan för Scandinaviums biljettkassa eller skall man försöka köpa biljetter via nätet?

Idétorka

Kommer man inte på något att blogga om så kan man ju alltid passa på att kommentera ett över tre år gammalt inlägg på Grogg där Dave Grohl beskrivs som en komplementspelare utifrån hans medverkan i Nirvana. Visserligen så är det enda han mig veterligen rejält frontar Foo Fighters, som kan beskrivas som bra men inte så mycket mer, men min helt omusikaliska ådra drar ändå slutsatsen att det inte är en slump att hans metal-projekt Probot* är lysande samt att det är han som spelar trummor på Queens of the Stone Age bästa skiva. Det mesta den mannen rör vid blir guld. Grogginlägget handlade för övrigt om Elfsborg.


Queens of the Stone Age - Millionare


Foo Fighters - All my life


Probot - Shake this blood


Nirvana - Smells like teen spirit


*Där han spelade alla instrument själv.