Det är nu ca ett halvår sedan jag lämnade Calgary och min vetenskapliga "karriär" för att söka mig ett fast jobb inom industrin. Det har varit lite av en berg-och-dal-bana (mer Cirkusexpressen än Balder men ändå). Just som jag skaffat en bekantskapskrets i Kanada och fått smak på den otroliga naturen lämnar jag landet för ett liv i arbetslöshet. Jag tror ändå att beslutet att lämna University of Calgary var riktigt, trots erbjudande om tjänst ytterligare ett år med högre lön (okänt hur mycket högre). Arbetsmarknaden i Sverige är idag förhållandevis god och om jag någonsin skall lyckas slå mig in på densamma trots min diffusa bakgrund så är det nu. Fram tills nu har jag försörjt mig på a-kassa och projektarbeten som programmerare och labslav. Att vara arbetslös suger, även om man lyckas få a-kassa (vilket inte alltid är helt lätt). Flera gånger har man funderat på om man ändå inte borde hoppat på det där erbjudandet om en post doc-tjänst i Skottland... Nu står jag i begrepp att starta min första tillsvidareanställning någonsin vilket givetvis känns bra men istället för att fokusera på det lägger jag min energi på det faktum att det är inom en bransch jag inte känner mig hemma i, att jag inte vet vad som kommer krävas av mig och om jag kommer klara av det.
Jag kommer sakna forskningsvärlden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Håller med dig. Som jag ser det är förutsättningarna för en fortsättning inom det akademiska sådana att jag inte ser det som en möjlighet.
Sätter mitt hopp till ett positivt samtal med ett företag i Mölndal nästa vecka. Har dålig koll på vad det gäller bara, om det nu finns något jobb där öht.
Lycka till! Men vad har hant med din cykel?
Biggus P
Hojen är (förhoppningsvis) i goda händer. Den behöver ett nytt vevlager samt har ett skevt bakhjul som behöver riktas. Eftersom jag är tämligen ohändig har jag lämnat in den till fackfolk. Problemet är bara att alla svennar nu på vårkanten också lämnat in sina cyklar som stått och rostat hela vintern så det är en ganska lång väntetid för att få tillbaka mitt huvudsakliga transportmedel.
Intressant att läsa vad du skriver. För mig känns det lite otäckt eftersom jag inte kan lita på att jag får Akassa när jag kommer "hem" till Sverige utan det kanske blir helt utanför systemet... Jag får hoppas att marknaden blivit lite bättre och att jag snart får ngn typ av anställning inom ngt.
Det där med att säga nej till post doc (för min del nummer två) är jag inte helt säker på. Samtidigt känns det lite som att skjuta upp det oundvikliga (läs; lämna Akademien)?!?
Post a Comment