TGIS

I samband med fjällvandring och semestrande hit och dit har fredagsvideon blivit lidande. Här kommer således en lördagsvisa med anknytning till fjäll och nationalromantik samt svenska jazzpianister som dör för tidigt.


Jan Johansson - Visa från Utanmyra

Veckans berg - Lulep Gierkav

Yes, veckans scramble är tillbaka om än i löjligt modest skala. Lulep Gierkav ligger i närheten av Saltoluokta fjällstation och en bestigning innebär lite brantare vandring. Toppen ligger på 1139 m.ö.h. och stigningen på ca 760 m. Tur och retur 3 h och 45 min utan packning. Inte mycket till scramble men man tager vad man haver. Lulep var en del i en fjällvandring där vädret förhindrade intressantare toppturer men som ändå bjöd på lite scramblinginslag i och med jojo-leden; en tur över tre bergspass kring Kebnekaise. Rapport därifrån följer.

TGIF

Alltid (nästan) läsvärda Grogg klagar på att Bruce Springsteen är tråkig och alldeles för down to earth. Bruce Banner anser att det borde vara mer glittriga overaller. Veckans fredagsvideos skulle kanske falla den gode Bruce i smaken.


Parliament - Mothership Connection


Parliament - Flashlight

Att flyga lågpris

Det har på senare år blivit löjligt billigt att flyga. I samma takt har det blivit löjligt obekvämt att flyga. Den tristess som uppstår vid längre flygningar kompletteras i lågprisflygandets värld med att flygplatserna ligger ute i obygden, de är underdimensionernade och passagerarna kommer i sista hand. Förra veckans flygande innebar incheckning vid sjusnåret på morgonen och take-off vid halv tolv. Som kompensation för förseningen fick vi en matkupong värd 35 kr som räckte till en macka från gårdagen samt en yoghurt i flygplatsens café. Vid hemresan från Warszawa (take-off 06:05) möts man av en kö till incheckningen som sträcker sig långt ut på gatan. Orsaken verkar vara att tre flyg har boarding time i princip samtidigt. De flesta passagerare köar snällt och duktigt medan vissa anser sig ha rätt att tränga sig. Inte kan väl de behöva vänta? Det hela slutar med att i princip alla får knö sig när det ropas ut i högtalarna att de som skall till Göteborg ombeds genast ta sig till check-in. Vid incehckningen får man sitt boarding card men det incheckade bagaget får man själv stressad bära med sig till säkerhetskontrollen samtidigt som man plöjer sig igenom alla människor i den fullproppade avgångshallen. Flyget avgår dock i tid och vi landar i Göteborg en kvart innan aviserat. Detta resulterar i givetvis i att vi får vänta i en halvtimma innan bagaget anländer. Allt gnäll till trots så kom jag från punkt A till punkt B och hem igen till en billig penning. I augusti blir det mer lågprisflygning och då med ett byte i Köpenhamn och förmodligen med mera gnäll.

För övrigt verkar polacker ha en förmåga att kunna sova var som helst. I Göteborg sov sig en grabb sittande igenom större delen av väntetiden. Trots en hel del dreglande blev det ingen större fläck på tröjan. På planet hem fanns en kille (som sovit redan i vänthallen) som blev påbackad av en flygvärdinna med vagn när han sovandes råkat luta sig ut i mittgången. Vid landning och inbromsning slog han huvudet i stolen framför utan att vakna. Hans kompis försökte utan framgång väcka honom genom att nypa honom i näsan. Ett rejält knytnävsslag på låret löste till slut situationen. God morgon.

Fegklättring i Jura, Polen

"Sicket värdelöst jävla berg"


En av anledningarna till undertecknad utbrast denna mindre välformulerade mening är att det är ganska annourlunda att klättra på polsk kalksten jämfört med gammal hederlig göteborgsk granit. Klättring i Jura-området i södra Polen sker på vita tornliknande kalkstensklippor som plötsligt reser upp i skogs/slättlandskapet. De tämligen släta klipporna är fulla med "hål" som erbjuder mer eller mindre bra grepp. Det finns också karaktäristiska "öron", håligheter som är som en liten rund tunnel i berget som man kan dra en slinga igenom och säkra i. Däremot är friktionen mot klippan i det närmaste obefintlig vilket kan vara en källa till frustration. Grepp på populära leder blir dessutom blankslitna efter ett tag.


Nu skall inte de uteblivna klätterstordåden skyllas enbart på klippornas beskaffenhet, en mycket stor anledning till de mediokra bedrifterna är att [cmh] förmodligen är södra Sveriges fegaste klättrare. Så fort jag klättrat förbi en säkring och därmed kan falla någon meter innan repet fångar mig blir jag nervös. Leder som är som en promenad i parken på topprep blir adrenalinstinna skräckleder när de ska ledas. Att leda på kil är det inte tal om för min del.


Bortsett från att jag är en sämre klättrare än jag skulle vilja vara kan jag rekommendera sport- och kilklättring i Jura. Vi hade byn Podlesice som bas (som kan nås med tåg och buss från Warszawa) och klättrade även i närliggande Rzedkowice. Väljer man att bila till Jura bör man veta att polacker kör som biltjuvar hela bunten. De klätterförare som finns över områdena är visserligen på polska men har engelsk introduktion och teckenförklaring och kan nog dechiffreras med lite god vilja. Man kan bo på hotell, campa eller hyra rum i Podlesice eller tälta vid klipporna. Jag hade fördelen att ha med mig den mer eller mindre polsktalande klättraren/bloggaren mj vilket underlättade vardagsbestyren en hel del eftersom polska är riktig rotvälska. Å andra sidan behöver man väl inte veta så mycket förutom att öl heter pivo och brukar gå loss på 5 zloty för en pint (ca 15 kr).

Fler foton finns här.

TGIF

Jazz från en konsert i Stockholm(?).


Miles Davis, Herbie Hancock, Wayne Shorter, Ron Carter, Tony Williams - Agitation