Fiasko

En av årets första lediga riktigt fina vårdagar lämpar sig naturligtvis utmärkt för utomhusklättring. Dock så är jag ju en feg sportklättrare utan bil vilket begränsar utbudet av klätterbara leder. Jag och kompanjon Don Fanucci tänkte utforska möjligheterna till topprepsklättring på lederna på Ramberget. Topprepsklättring är för fegisar men det kräver ändå vissa saker, som att man t.ex. kan ta sig till toppen av leden och där bygga ett ankare. En annan essentiell sak är att man faktiskt hittar leden till att börja med. Redan här sket sig dagens övningar. Vi följde klätterförarens begränsade anvisningar och hamnade på toppen av Ramberget och letade oss nerför ett brant parti som såg ut att lämpa sig för klättring. Vi lyckades dock aldrig hitta en vägg som liknade den som var beskriven i guiden. Till slut var vi tillbaka på toppen av berget efter att ha varit ända nere vid dess fot. Det närmaste vi kommit några leder var ett kvarglömt prussiksnöre samt två gamla skruvar som en gång i tiden förmodligen utgjort ett toppankare.

Vad man kan säga om dagen var iaf att det verkar finnas potential för en massa leder på Ramberget samt folk tydligen inte alls drar sig för att slänga skräp i naturen. Så fort en plats är någorlunda naturskön och har utsikt kan man ge sig den på att den är nedlusad med tomburkar, krossat glas och gamla engångsgrillar. Måtte sotar'n ta alla nedskräpare!