Idag är det ett år sedan jag återvände från mitt år i Calgary. Jag var erbjuden att stanna ytterligare ett år med (en för mig okänd) löneförhöjning. Min hyresvärd J såg inte fram emot att behöva skaffa en ny osnuten hyresgäst utan tjatade på mig att jag skulle söka jobb i Calgary. Trots den fantastiska naturen och människorna så valde jag att återvända till ett regnigt Göteborg utan att ha ett jobb som väntade på mig. Största anledningen till beslutet var just jobb. Under min tid i Kanada hade den svenska arbetsmarknaden vänt från jättetrött till riktigt bra. Om jag skulle ha en chans att slå mig in på en annan arbetsmarknad än den akademiska så borde detta vara rätt tillfälle. Med facit i hand så verkar det ha varit rätt beslut. Jag fick min första jobbintervju efter en knapp vecka och efter en månad hade jag min första anställning. Innan jag flyttade till Kanada hade jag varit på en intervju plus en telefonintervju för en post doc-tjänst i Tyskland. Visserligen var den anställning jag fick inte permanent utan man utnyttjade det faktum att jag var arbetssökande och anställde mig bara på projektbasis när man lyckats hitta jobb åt mig. Detta resulterade dock i att jag senare accepterade ett jobberbjudande från ett annat konsultbolag. Mitt största (enda) mål detta året har varit att skaffa mig en anställning och det verkar jag faktiskt ha lyckats med (trots att jag bara har en månads uppsägningstid och egentligen inte vet vad jag sysslar med). Om jag stannat ett andra år i Kanada så hade jag idag utan a-kassa kommit tillbaka till en arbetsmarknad som verkar befinna sig i brant utförsbacke. Å andra sidan kanske jag hittat ett kul arbete i Alberta och blivit kanadick på riktigt.
Hemkomsten har inte bara varit lattjo-lajban. Under de arbetslösa dagarna i vintras satt man inne och skrev jobbansökningar samtidigt som man tittade på regnet och undrade varför man inte stannat i staden där man hade 1,5 timmes bilfärd till skidanläggningen i Sunshine Village. Sen kom dock sommaren med ett nytt jobb, resor och nya vänner och plötsligt ser framtiden hyfsat kul ut.
Sista dagen jag spenderade i Kanada började f.ö. med att jag via web-radio hörde Blåvitt säkra SM-guldet, sedan packade jag mina sista pinaler, spelade tennis(!) med mina hus-kompisar innan det bar iväg till flygplatsen för ett sista adjö till landet och mäniskorna som varit så vänliga mot mig.
2008/10/29
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
du anar inte hur skönt det är för mig att läsa att det går att åka hem utan jobb och ngn bostad (?) och ändå löser det sig.
(Visst, jag håller med om att arbetsmarknaden idag inte ser så lysande ut... men jag åker inte hem nu heller...)
Tack för hoppet och vad skönt att det ordnade sig bra för dig. Kul att läsa! Lycka till i fortsättningen!
Post a Comment