Undertecknad bevistade Leonard Cohens dryga 3 timmar långa konsert i Scandinavium i söndags. Låtlistan finns det inget att säga om, alla låtar man vill höra var med (möjligen med undantag av Alexandra Leaving). Rösten lika djup dom någonsin, han är lika poetisk och kan jävlarimig bära upp en hatt. Konserten börjar med att han och bandet river av ett gäng låtar helt utan mellansnack men precis innan pausen* börjar han prata lite grand. I andra delen verkar han ha riktigt roligt och får obegränsat med kärlek från publiken. Extranumren står spön i backen och vi får t.o.m. en låt till efter att de spelat Closing Time. Konserten får 4 stadiga kolbollar. Man kan ha lite invändningar mot tempot men det är ändå Leonard Cohen vi snackar om, det blir inte så mycket tempo då. Helst hade man ju velat se honom på en liten inrökt klubb, typ Nefertiti, men då hade man å andra sidan inte fått tag i biljetter.
Kan jag vara en tredjedel så cool som Cohen när jag är gammal så kommer jag vara nöjd.
*Gubben är ju trots allt 74 år.
...och just det, vi som var där fick svaret på gåtan kring åldrande, all världens lidande etc.
2008/10/13
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Då har du väl fått revansch för Clinton-konserten då...
Fast, Cohen var visserligen i Warszawa också men jag tyckte att nästan 1000 spänn för en biljett var lite dyrt.
Post a Comment