Vem postar egentligen sån't här?

Mensåattjorå...

US teacher fired for non-literal bible reading
Freedom of stupidity väger tyngst igen.

Hittat via Facebook Cause Evolution.

How to write consistently boring scientific literature

Så här gör du för att skriva riktigt tråkiga vetenskapliga artiklar. Länken funkar förmodligen bara för de som sitter på universitetsnätverk men å andra är det nog bara vetenskapsnördar som till fullo uppskattar artikeln.

Hittat via notis i Chemical & Engineering News.

Veckans berg - Mount Blakiston

Campingtrippen till Waterton Lakes, vid gränsen till USA, var tänkt att innebära fyra toppar. Lördagen var vikt åt Hawkins Horseshoe där man når Mt Blakiston, Mt Hawkins och Mt Lineham, en lång dag på ca 24 km och 1850 höjdmeter. På söndagen tänkte vi göra något snabbt och enkelt innan vi återvände till Calgary.


När vi vaknade på lördagen var det en ganska vacker dag, om än väldigt blåsig, men det var elaka moln över bergen. Vi började vid nio-tiden och efter ca två timmar stötte vi på den första snön och därefter blev det bara mer snö, is och kall, jäkligt stark vind. Det som från början varit en "moderate" scramble blev svår p.g.a. snö och is.


När vi nådde toppen av Mt Blakiston (2910 m) låg vi en timma efter tidsschemat och hade redan insett att det enda vettiga beslutet var att vända tillbaka. Om vi fortsatt hade vi förmodligen förlorat en timma på varje berg och fått göra nedstigningen i mörker vilket inte var lockande. Dessutom var ingen av oss road av att göra en (i normala fall ganska enkel) kamvandring på en kam täckt av is och snö. Vi återvände alltså campingen och grillning och öl istället, mycket bättre än att frysa i mörker på ett berg.


På söndag morgon vaknar man till ljudet av regn mot tältduken, kikar ut och inser att det är snöblandat regn, packar ihop allting, åker till Waterton för att äta frukost och återvänder till Calgary a.s.ap. Mission aborted.
Picasa.

Förra veckans berg - Mount Norquay

De senaste gångerna jag knallat uppför berg har det varit rätt kallt på toppen, jag har haft mössa på toppfotot och knappt druckit hälften av de 2,5 l vatten jag brukar ha med mig. Därför tog jag med mer kläder och mindre vatten till Mt Norquay förra veckan. Givetvis var det varmt och strålande sol...



Mount Norquay har en skidanläggning och man börjar med att vandra uppför slalombacken, därefter blir det roligare scrambling med en del klätterinslag. För en gångs skull var klippan ganska fast och det var inte så vanligt att man fick sitt handgrepp i handen. Mt Norquay är en hästsko-formad kam med två "falska" topppar innan man når den högsta punkten, 2522 m.ö.h.


Efter lunch och tupplur i solskenet på toppen vände vi hemåt med intentionen att undvika en av de falska topparna genom att traversera runt den. Vi blev dock för kaxiga och traverserade inte tillräckligt långt ned utan hamnade i en ravin som vi inte kunde passera. Det hela slutade med vi klättrade upp och över toppen i alla fall. Återfärden bjöd på en del delvis exponerad nedklättring men det var aldrig så att det kändes obehagligt. På det stora hela en av mina favoriter så här långt. Picasa.

Banff och Mount Rundle i bakgrunden.

Sly Stone!

Mats Nileskär intervjuar legenden Sly Stone i P3 Soul. Missa inte.



Hittat via mymarkup.

FC Gothia [uppdaterad]

Riktigt glad över att IFK Göteborg inte är inblandade i de här stolligheterna. Det är nästan (med betoning på nästan, skadeglädje är aldrig fel) så att jag lider med öisarna och gajsare-pajsarna när de ser sina styrelser säga att de inte pallar att driva elit-fotbollsföreningar utan vill ge upp 100-åriga traditioner för att bilda en plastklubb. Också roligt att se att de respektive ordföranden är förvånande över fansens starka reaktioner. Törs man hoppas på att förslaget går igenom, hela projektet kantrar och Öis, Gais och Häcken sedan får börja om i division sju? Underhållningen lär i alla fall fortsätta några dagar, dags att poppa lite popcorn och läsa diverse fotbollsforum och sportsidor?

[uppdatering]
Nu har de tydligen bestämt sig för att skita i alltihop. Jaja, det var kul så länge det varade. Att Öis är illa ute ekonomiskt är ju ingen nyhet men jag visste inte att Gais var så desperata. Häcken har pengar (även om en del av dem tydligen är lite skumma) men de såg väl en chans att få en ny arena och några supportrar.

Grogg har så klart skrivit ett antal underhållande artiklar i ämnet.

Veckans berg - Mt Storelk till Mt Tyrwhitt

Nej, jag har inte glömt bort veckans berg, bara varit lite upptagen. Veckans berg är två till antalet, en ny topp och en gammal bekanting. Möjligen kan man också hävda att vi gjorde en pionjärtur. Vi besteg nämligen Mt Storelk (2865 m) och gjorde en kamvandring till Mt Tyrwhitt och det går inte att hitta någon info på internet om någon som gjort det tidigare (finns det inte på internet så finns det inte i verkligheten).


Det börjar bli kallare nu och när vi satte av strax efter åtta på morgonen var det rimfrost överallt och på bergstopparna låg ett tunt lager nysnö. Vi tog inte normalturen upp till Storelk utan körde bushwacking den första kilometern, knallade över en kulle och sedan vidtog mera handgriplig scrambling. Vi tog fel väg några gånger och tvingades vända innan vi hittade ett framkomligt spår. Efter 3 km når vi kammen och vandrar ca 700 m längs den till Storelks topp. Det blåser och är kallt som stryk så fort man stannar och två personer såg inte fram emot flera timmars kamvandring i kall blåst och bestämde sig för att gå tillbaka samma väg som vi kom.


Resten av oss fortsatte längs kammen och bjöds på smala, exponerade sektioner och handgripligt klättrande. Oftast kunde man dock traversera runt alltför luriga passager. Det var en rolig vandring men lite väl lång. 6,5 km bergskam i kylig vind blir lite tröttsamt i längden. Vi nådde till slut Tyrwhitt och gjorde en snabb nedstigning därifrån. Den lite snabbare gruppen gjorde det hela på 10,7 h. Den långsammare gruppen gick vilse på vägen ned från Tyrwhitt och spenderade över 11,5 h på berget och samlade totalt på sig 2000 höjdmeter. En rolig men lång dag som kunde slutat i katastrof eftersom en av tjejerna halkade på kammen när lös sten gav vika. Hade hon inte lyckats hålla kvar armarna över kammen hade det slutat mycket, mycket illa.

Bilden ovan kommer från COC:s websida och är gjord av Mike W.

Fler bilder dyker snart upp på ett Picasa-konto nära dig.

Veckans berg - Tangle Ridge

Sista toppen innan hemresa förra helgen blev en lätt sak eftersom vi räknade med att det skulle ta ca 4 h att köra hem och vi ville vara hemma i vettig tid. Tangle Ridge, 3000 m, beskrivs ibland som en vandring men som sådan är den rätt brant och går över en hel del lös sten så det är nog en lätt scramble ändå. Sett till kvoten utsikt/sluggande så är Tangle Ridge betydligt bättre än Sunwapta. Från toppen kan man dessutom beskåda både lördagens och söndagens berg. 1000 höjdmeter, drygt 10 km, en nedstigning som tog endast en timma och en totaltid på under 4 h.

Så är det...

www.phdcomics.com

Veckans berg - Sunwapta Peak

Berg nummer två under den gånga veckoändan var Sunwapta Peak, 3315 m. Sunwapta betyder "turbulent flod" och berget ligger passande nog vid Sunvapta River. Bestigningen börjar på skogsstigar, hela tiden med en ihållande brant stigning. När man kommer ovanför trädgränsen har man besegrat ca 700 höjdmeter men det återstår dryga 1000 höjdmeter av oändlig scree slogging. Många var de förbannelser som yttrades när man kom över en liten kam bara för att upptäcka att det fanns ännu mer berg att bestiga.



Väl uppe på toppen ser man naturligtvis otaliga bergskedjor men moln i kombination med snö, minusgrader och en elak vind gjorde vi inte stannade särkilt länge utan sprang ned så fort vi kunde. Hela eländet tog 6 timmar och och gick loss på drygt 1700 höjdmeter och ca 12 km. Snabbt tillbaks till campingen för öl och grillning. Picasa.

Sunwapta sett från Tangle Ridge.

Wolverine...

...var på klättergymmet igår. Bara så att ni vet.

YAG-laser

Laserteknikern var och kikade på min trilskande Nd:YAG-laser idag. Det visade sig att ett fönster i Pockelscellen var kaputt. Pockelscellen sköter Q-switchningen och utan vettig Q-switch blir det ingen vidare laserpuls. Nu är Pockelscellen utbytt och lasern fungerar (sånär som på att blixtlamporna krånglar ibland). Fanken, det innebär nog att jag måste börja jobba igen...

Veckans berg - Mount Wilcox

Lördagen började med regn. Att campa i regn är begränsat roligt, att bestiga berg i regn är ännu värre så därför åkte vi till turistfällan Icefields Centre för att begrunda våra aktivitetsalternativ över en kopp blaskigt tre-dollars kaffe. Vi bestämde oss för att vandra Wilcox-leden, vars början lämpligt nog sammanfaller med anmarschen till Mount Wilcox, 2884 m. När vi väl närmat oss berget hade regnet upphört och även om vi allt som oftast var insvepta i dis så tog vi sikte på Mt Wilcox. Vandringen upp till kammen på Mt Wilcox erbjöd inga större svårigheter, ingen elak scree och inga problem att hitta.


Kamvandringen till toppen var också ganska lätt med lite "hands on" på något ställe och lite, lite exponering. Utsikten från toppen var trevlig och diset som kom och gick gjorde vyerna mer dramatiska. Vi njöt av den skiftande utsikten ganska länge och larvade ned så småningom. Eftersom vi stannade länge på toppen och släpade på sydafrikanen George i början så tog hela turen på 900 höjdmeter dryga fem timmar.

Camping

Det har varit lång weekend igen (Labour Day). Kanadensarna har en trevlig vana att lägga alla sina helgdagar på måndagar, möjligen med undantag för Remembrance Day och jul- och nyårsdag. Hur som helst spenderades helgen med camping och scrambling vid Columbia Icefields som ligger mellan Jasper och Lake Louise. Det tar drygt tre timmar att köra dit (inte helt lagligt) om trafiken är bra. Vi åkte redan på fredag eftermiddag/kväll och som tur var var vi nästan ensamma på Icefields Parkway, endast ackompanjerade av några andra campare och ett hejdundrande åskväder. Det regnade natten till lördag, lördag morgon och söndag kväll men i övrigt var vädret bra även om det blir ganska kallt på 2035 m (glaciärerna skapar till och med sina egna vädersystem). Vi hade campingplatsen som utgångspunkt för våra dagsturer och man kan konstatera att bilcamping är bra mycket bekvämare än backpacking eftersom man kan släpa med sig en hiskelig massa prylar. Vi besteg tre toppar under våra tre campingdagar och de kommer att avhandlas som veckans berg när författaren får tid och ork.

Mannen längst till höger tillhör egentligen inte vår grupp utan var en sydafrikan vi hittade. Han reste runt i Kanada för att kolla om han ville emigrera hit.