Lördagen började med regn. Att campa i regn är begränsat roligt, att bestiga berg i regn är ännu värre så därför åkte vi till turistfällan Icefields Centre för att begrunda våra aktivitetsalternativ över en kopp blaskigt tre-dollars kaffe. Vi bestämde oss för att vandra Wilcox-leden, vars början lämpligt nog sammanfaller med anmarschen till Mount Wilcox, 2884 m. När vi väl närmat oss berget hade regnet upphört och även om vi allt som oftast var insvepta i dis så tog vi sikte på Mt Wilcox. Vandringen upp till kammen på Mt Wilcox erbjöd inga större svårigheter, ingen elak scree och inga problem att hitta.
Kamvandringen till toppen var också ganska lätt med lite "hands on" på något ställe och lite, lite exponering. Utsikten från toppen var trevlig och diset som kom och gick gjorde vyerna mer dramatiska. Vi njöt av den skiftande utsikten ganska länge och larvade ned så småningom. Eftersom vi stannade länge på toppen och släpade på sydafrikanen George i början så tog hela turen på 900 höjdmeter dryga fem timmar.
2007/09/05
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment