Halvtid?

Sitter i ett hus i nordvästra Calgary i Kanada. Hur i hela friden hamnade västsveriges största trygghetsnarkoman här?

Få se, först blev han arbetslös. Sedan blev han bitter (eller, tja, bittrare kanske). Han tröttnade på att bara söka vettiga jobb som han aldrig fick och började söka låglönejobb utomlands. Han blev erbjuden ett av dem och accepterade med viss ambivalens. Utan att ha någonstans att bo hamnade han i Calgary och har alltså nu bott här i ett halvår. Den mesta oro som fanns innan avresan var givetvis obefogad och de flesta problem har löst sig hittills, t.ex. att killen som hyrde min etta i Göteborg i andra hand bestämde sig för att bara hyra ett halvår. Med lite hjälp av vänliga kompisar på hemmaplan går det att hyra ut en etta som befinner sig 7000 km bort. Forskningsjobbet har kanske inte varit vansinnigt framgångsrikt men så är det ju i den här branschen, jag kommer överens med min hyresvärd alldeles utmärkt och har råd med hyran. Det finns givetvis nya saker att oroa sig för. Skall jag satsa på att stanna här ett år till? Skall söka mig tillbaka till Sverige eller någonstans där de uppskattar högutbildade? Skall jag fortsätta vara science-bum eller verkligen bestämma var och hur jag vill leva?