Veckans berg - Mount Kidd North

No more tjejer med träben och 85-åriga gubbar! Mount Kidd bjöd på en riktig scramble; ca 11 km med 1350 höjdmeter och toppen ligger 2958 m.ö.h. Jag var trött när jag kom upp på toppen. Att traska upp i "scree", dvs en j***a massa lös sten, är ingen höjdare, det är två steg framåt och ett tillbaka. Då är det betydligt trevligare att gå nedför i scree, man glider nästan nedför berget och behöver bara hålla balansen. Ett ännu roligare sätt att ta sig ned från bergstoppen är s.k. glissading, vilket innebär att man hittar ett snöfält, sätter sig på rumpan och glider ner på snön.

Vädret var sådär under dagen. Det regnade under natten vilket innebar att jag oroade mig för att det skulle ligga ny snö på berget. Man vill att det ska finnas snö eftersom det är mycket lättare att gå uppför branta snöklädda sluttningar än branta "scree-klädda" sluttningar. Nysnö lägger sig dock som ett lager ovanpå den gamla snön och kan lätt orsaka små mini-laviner som i sin tur kan orsaka olyckor. Vi hade tur med snön och det började inte regna förrän vi kom tillbaka till parkeringen efter nio timmar. Dock så var vi för det mesta insvepta i lätt dimma vilket gjorde navigeringen lite lurig. Guideboken sa typ "after the ridge you will see an obvious gully to follow to the top". Vi såg inte ett skvatt, varken ravin eller topp, men våra "ledare" tog oss upp till toppen om än via en liten omväg.


Idag var som sagt inte 85-årige Ed med men istället hade vi en 66-årig tokig iranier. Han har bättre kondtion än de flesta av oss men problemet med honom är att han gärna drar iväg på egen hand och går vilse. En gång var de tvunga att kalla in Park Rangers (eller "Bush Police" som han kallade dem) för att leta rätt på honom. De hittade honom vid motorvägen där han försökte lifta in till Calgary.



Veckans björn befann vid vägen när vi åkte förbi i bil. Någon skrek "oh, en björn" och den här gången hann jag se något svart vid vägkanten.



Fler bilder från strapatsen finns på Picasa.