Tredje gången gillt...

...som jag ser Mustasch spela i Göteborg. Denna gången i Liserbergshallen. Kvalitet och energi som alltid men jag får nog säga att detta var den svagaste av de spelningar jag sett. Förmodligen beror det till stor del på mig själv, det var otroligt varmt i lokalen, jag hade träsmak från stolen och var lätt kissnödig. Inte i rock n' roll-stämning helt enkelt. Basen var dessutom så kraftfull att man skulle behövt njurbälte. De gamla låtarna är riktigt bra och Ralf lyckas faktiskt hålla sig ifrån att nästan tjöta sönder konserten som han annars har en tendens att göra. Han vet dessutom hur man utför en bredbent rockpose med en foten högtalaren. Ett blåvitt hjärta blir förstås lite extra varmt när Ralf genomför extranumren iförd sin matchtröja med 666 på ryggen och får publiken att skandera "Heja Blåvitt".

Taskig mobil(?)-film av extranumret Black City.

Let there be rock

Recensionen av gårdagens AC/DC-konsert hade jag förmodligen kunnat skriva redan i lördags. Rockbandet från Australien är ju inte kända för att leverera några överraskningar direkt. De levererar dock högoktanig rock n'roll precis som vanligt. De spelar hela fem låtar från den senaste plattan vilket får anses vara extremt mycket. Det är Angus Young och Brian Johnson som står för energin. Malcolm Young håller sig inom sin ca 2 m² stora plätt till vänster om trumsetet och Cliff Williams står till höger. Precis som de alltid gjort. Phil Rudd har fulländat tekniken när det gäller att spela trummor och röka cigarett samtidigt.

Jag tycker nog ändå att förra Ullevi-konserten (för åtta år sedan) var strået vassare. Kanske beror det på att jag hade bättre plats den gången och såg bättre men förmodligen har jag helt enkelt blivit för gammal för att stå på planen och trängas med ungjävlar och fulla raggare. Man märker också att det är Youtube-generationen som tagit över eftersom det vid varje ny låt sträcks upp en skog av mobiltelefoner och digitalkameror för att filma och fota. Betyget blir fyra kolbollar.

Jag hade gärna sett AC/DC ta ett litet annorlunda grepp t.ex. ge sig ut på en turné där de spelar flera gamla, mer okända låtar som Big Balls, Gone Shootin, Baby, Please Don't Go och Dog Eat Dog (som faktiskt spelades igår) varvat med några hits. Nu håller förmodligen inte så många av de övriga 55000 konsertbesökarna med mig om detta så det kommer nog inte att hända och jag kommer att gå på nästa konsert i alla fall. Om det blir någon.

Veckans vaggvisetips

P3 Live sänder premiärkonserten från At the Gates temporära återföreningsturné i somras. Sweden Rock i Sölvesborg.

Äntligen!

Melodifestivalen drar igång igen och vi kan se fram emot månader av härlig totalbevakning. Hurra, hurra.

Det var jul

Det har varit jul igen om nu någon missat det.

Det förundrar mig att att folk fortfarande törs spela in O helga natt. Efter Jussi Björlings version borde alla andra ha lagt ner. Vilka tror ni att ni är?

Längdskidor klår backhoppning med hästlängder. Tour de Ski är fanken så mycket mer underhållande än tysk-österrikiska backhopparveckan.

Ingen jul utan annandagsbandy. I år blev det hett derby i division ett (vilket helt logiskt är den tredje högsta divisionen). Mensåattjorå.

De visas film på TV under julen. Amerikanarna har filmatiserat Nick Hornbys Fever Pitch men eftersom amerikaner inte kan relatera till något europeiskt har man bytt ut Arsenal mot Boston Red Socks. Fotboll mot baseball. Fotboll mot en en brännbollsliknande lek som utövas av småfeta män i fåniga kläder som tuggar tobak. Dessutom är Drew Barrymore med. Brrr.

Bugs har flyttat ifrån Hemmet. Ur led är tiden...

Jag inte avundsjuk på K:s julaktiviteter. Nejdå, inte alls.

Missade och kommande konserter

Slog upp tidningen i måndags morse och fick se att Herbie Hancock spelade i Göteborg samma kväll. Givetvis var det helt utsålt. Hur hade jag kunnat missa det? Tydligen måste man börja hålla koll på vilka som spelar på konserthuset också.

En konsert som jag dock har koll på är AC/DC på Ullevi. Biljettsläpp nästa vecka. Vilken strategi är bäst måntro? Skall man köa i minusgrader utan för Scandinaviums biljettkassa eller skall man försöka köpa biljetter via nätet?

Idétorka

Kommer man inte på något att blogga om så kan man ju alltid passa på att kommentera ett över tre år gammalt inlägg på Grogg där Dave Grohl beskrivs som en komplementspelare utifrån hans medverkan i Nirvana. Visserligen så är det enda han mig veterligen rejält frontar Foo Fighters, som kan beskrivas som bra men inte så mycket mer, men min helt omusikaliska ådra drar ändå slutsatsen att det inte är en slump att hans metal-projekt Probot* är lysande samt att det är han som spelar trummor på Queens of the Stone Age bästa skiva. Det mesta den mannen rör vid blir guld. Grogginlägget handlade för övrigt om Elfsborg.


Queens of the Stone Age - Millionare


Foo Fighters - All my life


Probot - Shake this blood


Nirvana - Smells like teen spirit


*Där han spelade alla instrument själv.

"Det saknas bara en sjömanskostym och en liten hatt så är jag Håkan Hellström"

In Flames sångare Anders Fridén försöker sätta ord på de känslor han får av all den kärlek publiken ger honom och inser plötsligt att det får honom att låta som Håkan Hellström. Melodiska Göteborgsmetalbandet In Flames sålde ut Lisebergshallen två kvällar på raken i helgen och fick fem fyrar i GP. Visst är det riktigt bra, Anders kör bra mellansnack och det är bra blandning mellan gammalt och nytt låtmaterial plus att det är fullt ös, inte bara när det gäller musiken utan även pyroteknik och grafik. Den konsert jag såg var den sista spelningen på Europaturnén och bandet verkar extra spralliga vilket resulterar i att konserten ibland tappar fart när Anders improviserat lägger ut texten, ska få Björn att påa låtar, lånar Björns gitarr och bandet stör hans mellansnack med riff. Ändock en fett bra konsert som nästan når upp till GP:s toppbetyg.

Förbanden var sådär. Sonic Syndicate var ganska roliga, poserade och verkade ha kul. Fransoserna i Gojira var förmodligen bättre musiker än Sonic Syndicate men det hjälper inte om låtarna är kassa. Det var blytunga trummattor för hela slanten. Ganska tråkigt i längden.


Slutnumret: Take this life


Slutet av slutnumret. Notera trummisen Daniels Blåvitt-halsduk :)

Vi har fått svaret...

Undertecknad bevistade Leonard Cohens dryga 3 timmar långa konsert i Scandinavium i söndags. Låtlistan finns det inget att säga om, alla låtar man vill höra var med (möjligen med undantag av Alexandra Leaving). Rösten lika djup dom någonsin, han är lika poetisk och kan jävlarimig bära upp en hatt. Konserten börjar med att han och bandet river av ett gäng låtar helt utan mellansnack men precis innan pausen* börjar han prata lite grand. I andra delen verkar han ha riktigt roligt och får obegränsat med kärlek från publiken. Extranumren står spön i backen och vi får t.o.m. en låt till efter att de spelat Closing Time. Konserten får 4 stadiga kolbollar. Man kan ha lite invändningar mot tempot men det är ändå Leonard Cohen vi snackar om, det blir inte så mycket tempo då. Helst hade man ju velat se honom på en liten inrökt klubb, typ Nefertiti, men då hade man å andra sidan inte fått tag i biljetter.

Kan jag vara en tredjedel så cool som Cohen när jag är gammal så kommer jag vara nöjd.

*Gubben är ju trots allt 74 år.



...och just det, vi som var där fick svaret på gåtan kring åldrande, all världens lidande etc.

Inget nytt under solen

Ny låt från ny platta. Låter exakt som vanligt. Precis som vi vill ha det.

AC/DC - Rock 'n roll train

Småplock från veckan

En stor del av vissa fotbollssupportrar är rätt sinnesslöa. En alltför stor del är t.o.m. idioter rätt av vilket återigen bevisades i vid matchen mellan IFK Göteborg och Basel.

I ovan nämnda match såg jag Robin Söder i aktion för första gången (möjligen har jag sett ett inhopp av honom i en försäsongsmatch med U-laget). Trots att detta tydligen inte var en av hans bättre matcher blev jag imponerad av hans snabbhet, finurlighet och framför allt respektlöshet. Dessutom verkar han ha fötterna fast förankrade på jorden.

Inte nog med att jag tacklat av när det gäller veckans fredagsvideo, jag lyckades också med konststycket att helt missa att favoritbandet Nils Landgren Funk Unit spelade på Liseberg i torsdags. GP missade det tydligen också eller brydde sig åtminstone inte om att recensera det.

Tänk dig för innan du ger dig in i en duell med en isländsk mittback...

TGIT

"Tunga riff, busgrogg och raggarbil! Det är grejer det!"


Mustasch - I hunt alone

Eftersom Mustasch gjorde sin sista spelning med Hannes Hansson i bandet i går blir det en torsdagsvideo denna veckan. Citatet ovan kommer givetvis från Ralf Gyllenhammar, en man som gillar att stå i centrum. Mustasch är ett lysande liveband men det är lite svårt att få till det på en scen som Liseberg och ibland blir Ralf lite väl tjötig. GP:s recension av konserten stämmer rätt väl. De tunga riffen sitter dock som en smäck.


Mustasch - Allsång

R.I.P.

Esbjörn Svensson, en utav Sveriges bästa jazzmusiker har avlidit alldeles för tidigt.

Film Noir

Favvoregissörerna Coen kommer med ny film som fått lysande kritik och vunnit Oscar. En återgång till Blood simple, Millers Crossing och Fargo sägs det. Lite skillnad mot deras senaste alster som varit något tama. Dags att pallra sig till biosalongen.

TGIF

Hej 80-tal!

Lånar tillfälligt ett koncept från A World of Abstinence och postar en fredagsvideo. Cameo var ett av de få funkband som lyckades ta sig in i det hiskeliga 80-talet. Word up!

Grammis

Favvobandet Mustasch fick en Grammis häromdagen. Bra givetvis, men flera år försent. Var Riff-Ralf tvungen att flytta till Stockholm och vara med i Sing-a-long för att de skulle få uppmärksamhet? Nä, snälla Ralf, flytta tillbaka till Göteborg och börja häng på Klaras och Ullevi igen.



Förövrigt undrar man var Bildt köpt kavajen.

The hardest working man in show business

Råkade ratta in P3 i går kväll. P3 Soul repriserade sitt program om James Brown. Om du missade det då eller första gången det sändes har du 30 dagar på dig att rätta till misstaget på P3 Souls hemsida.

Abbans!

Hellacopters lägger ned.

Blandad kompott

Saker som borde bloggats för länge sedan, saker som inte räcker till en egen bloggpost och sånt som kanske inte borde bloggas alls:

Det har varit filmfestival i Calgary, något som jag ägnade alldeles för lite tid åt. Brad och Angelina var tydligen här och promotade The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford som spelats in i området runt Calgary. För min egen del blev det bara två filmer en Humor me, som är en samling humoristiska kortfilmer och brasilianska Drained. Drained, eller O Cheiro do Ralo, handlar om en pantbanksinnehavare som har en förfärlig stank från avloppet på sitt kontor. Han blir alltmer besatt av att bli av med lukten samtidigt som han själv njuter allt mer av den makt han har över de olyckliga människor som kommer till hans pantbank. En något bisarr men bra film. Tre och en halv kolbollar i betyg. Stort extra plus för de coola sjuttiotalsinspirerade kläderna och musiken.

Kanada har en hel del soldater i Afganistan. I förra veckan omkom en reservist från The King's Own Calgary Regiment i närheten av Kandahar. KOCR är samma pansarregemente som min hyrevärd J tillhörde under 17 år. Media uppger att korpral Hornburg omkom i granatkastareld. Enligt de historier som berättades efter begravningen rörde det sig snarare om en attack med RPG. The Royal 22e Régiment, The Van Doos, skall tydligen ha gått "beyond the call of duty" för att rädda soldaten ur sin Leopard utan att lyckas. Talibanernas vapen är inte längre de gamla prylar som amerikanerna försåg dem med utan de är numera moderna ryskbyggda saker. Spekulationer förekommer om att talibanerna får sina vapen via Kina. En annan inte alltför vågad gissning är väl att det finns ett antal ryssar med kontakter som vi ge amerikanerna betalt för gammal ost.

Maria bloggar underhållande om kulturkrockar och högtider i USA. Jag bor ju i det förhållandevis vettiga Kanada och kan inte bidra med riktigt så mustiga historier. Diskussionerna på den Thanksgivingmiddag jag var inbjuden till begränsade sig till global warming och energipolitik. Jag försökte sjunga kärnkraftens lov samtidigt som jag försökte vara artig och inte gå alltför hårt åt calgarianernas(?) kära pick-uper.

Note to self: se till att ha pengar på kontantkortet när folk vill ringa för jobbintervju.

Sly Stone!

Mats Nileskär intervjuar legenden Sly Stone i P3 Soul. Missa inte.



Hittat via mymarkup.