Orientering

Testade motionorientering i Skatås idag. Det var säkert 20 år sedan jag orienterade senast men det var roligt. Man blir kanske inte supersnabb på milen av att springa orientering men det är omväxlande och rolig löpning. Banan jag valde (gul medel 5,2 km) var inte dödssvår men heller inte helt trivial för mig. Bl.a. var de ofina nog att lägga en kontroll högst uppe på Getryggen. Jag var aldrig helt lost även om jag fick leta lite extra efter någon kontroll. Det märks dock att jag inte är van vid att springa utanför spåren, särskilt som jag stod på öronen efter den sjunde kontrollen och fick gå större delen av den återstående banan. Resultatet blev en lätt stukad fot, en rejäl bula på ena skenbenet och stukad stolthet.

Det stackars skenbenet efter att bulan lagt sig något. Ett paket djupfrysta ärter fungerar som ispåse.

Kommer nog testa motionsorienteringen igen, dock utan markkänning nästa gång.

Göteborgsvarvet

1:56:27 är en besvikelse. Det gick ganska bra fram till den 13:e kilometern ungefär, jag låg lite bättre till än min tänkta kilometertid på 5:20 vilket skulle lämna utrymme för långsammare kilometrar uppför Göta älvbron, Avenyn och Vasagatan. Helt plötsligt blev då kilometertiden 5:35 trots att jag fortfarande befann mig på flacka Norra Älvstranden. Sedan blev det bara tyngre och tyngre och fokus fick läggas på att inte börja gå samt att komma under skamgränsen två timmar. Nedan följer några tips som kan göra nästa års Göteborgsvarv till en trevligare upplevelse:

• Bli inte sjuk dagarna innan varvet. När jag vaknade på tävlingsdagen var jag fortfarande osäker på om jag skulle ställa upp. Den största orsaken till det tidsmässiga debaclet var förmodligen att jag fortfarande hade en förkylning i kroppen.
• Gå inte ut för hårt. Vid halva loppet trodde jag inte att jag gått ut för hårt men hade uppenbarligen fel.
• Träna mer på asfalt. Benen stummande mer än vad de brukar göra på mina långpass i motsvarande tempo, kan kanske skyllas på underlaget?
• Använd inte vätskebälte från SOC. Jag var för mager för vätskebältet vilket gjorde att det inte kunde spännas åt tillräckligt. Det vattenfyllda flaskorna skvimpade runt så mycket att jag tappade två av dem under loppet. Nästa år får det bli bättre bälte eller till att dricka vid vätskestationerna, man förlorar nog inte så mycket tempo vid dem som befarat.
• Upplev loppet från sidan. De som satt vid sidan banan och hejade på med en kall öl i hande verkade ha mycket trevligt.

När gnäll och bortförklaringar är avklarade så skall det ändå erkännas att vädret och och arrangemanget var perfekt och att stämningen längs banan var suverän (så länge man var fysiskt kapabel att njuta av den).

Omstart

Var ute och testade en av årets julklappar idag; broddar till joggingskorna. Broddarna funkade alldeles utmärkt på den isiga cykelvägen längs Delsjövägen (man vill dock undvika att springa på ren asfalt med dem, is eller hård snö ska det vara).

Något som däremot inte funkade särskilt bra var själva löpningen. Titta-på-sport-på-TV-taktiken som bara resulterat i två löprundor den senaste månaden har i kombination med julmat inte haft en positiv inverkan på konditionen. Dessutom verkar jag ha tappat fartkänsla eftersom det som var tänkt att bli en lugn komma-igång-tur råkade inledas i 5 min/km-tempo vilket bidrog till att rundan blev kortare än planerat. Är det månne dags att överge TV-soffan?

Vinterträning?

Eftersom det inte publiceras så himla mycket här kanske detta kan bli en i raden av alla träningsbloggar? Jag har ju trots allt anmält mig till den där alldeles för långa löptävlingen i maj...

Träningen har gått lite sisådär på sistone och fimbulvinterns ankomst har inte underlättat det hela. Hur ska man då klara vintern utan att dega ner sig totalt eller frysa öronen av sig och bryta lårbenshalsen? Min naturliga instinkt är att stanna inomhus och titta på sport på TV men det är kanske inte den bästa taktiken. Att helt sonika fortsätta träna som om inget hade hänt är svårt.

I söndags lufsade jag runt 8:an i Skatås i snöslask och mörker, förutom att man blir lätt mörkrädd så har snöslasket numera frusit till is och gjort alternativet än mindre tilltalande.

Alternativ två är att krypa in i ett svettigt gym vilket testades i tisdags. Eftersom alla löpband var upptagna (plus att jag inte riktigt säker på hur jag ska hantera ett löpband) blev det en timme på motionscykel. Visserligen får man lite puls men det är inte samma sak som löpning. Bör man kanske lägga sig i bakhåll och lägga rabarber på ett band när ett blir ledigt och sen inte släppa det ifrån sig?

Idag försökte jag att leta upp den mest lättsprungna utomhussträcka jag kunde hitta vilket fick bli cykelvägen längs Delsjövägen. Underlaget var klart löpbart och det funkade tämligen bra förutom att mina en-kilometersintervaller gick alldeles för fort i början och jag blev jättetrött. Nackdelen är att det nog blir tråkigt att köra långpass längs Delsjövägen plus att man måste hålla utkik för bilar.

Det hela kommer nog sluta med att vinterträningen blir en mix av ovan nämnda alternativ. Med fokus på TV-soffan.