Vart har gnället tagit vägen Blåvitt?

När målchanserna missas och markeringsspel är bortglömt borde IFK Göteborg åtminstone kunna visa attityd, något som varken kräver självförtroende eller flyt men väl lite vilja. Guldåret 2007 uttryckte Kalmars lagkapten och tjötröv Henrik Rydström sin beundran för att "Blåvitt har unga spelare som är idioter rakt av". Genom att ständigt tjafsa om allting gav Blåvitt energi till det egna laget och visade att man ville något. Något som även det verkar bortblåst i dagens IFK. Har Selakovic tjatat till sig en enda varning i år? Har glöden falnat?

Göteborgsvarvet

1:56:27 är en besvikelse. Det gick ganska bra fram till den 13:e kilometern ungefär, jag låg lite bättre till än min tänkta kilometertid på 5:20 vilket skulle lämna utrymme för långsammare kilometrar uppför Göta älvbron, Avenyn och Vasagatan. Helt plötsligt blev då kilometertiden 5:35 trots att jag fortfarande befann mig på flacka Norra Älvstranden. Sedan blev det bara tyngre och tyngre och fokus fick läggas på att inte börja gå samt att komma under skamgränsen två timmar. Nedan följer några tips som kan göra nästa års Göteborgsvarv till en trevligare upplevelse:

• Bli inte sjuk dagarna innan varvet. När jag vaknade på tävlingsdagen var jag fortfarande osäker på om jag skulle ställa upp. Den största orsaken till det tidsmässiga debaclet var förmodligen att jag fortfarande hade en förkylning i kroppen.
• Gå inte ut för hårt. Vid halva loppet trodde jag inte att jag gått ut för hårt men hade uppenbarligen fel.
• Träna mer på asfalt. Benen stummande mer än vad de brukar göra på mina långpass i motsvarande tempo, kan kanske skyllas på underlaget?
• Använd inte vätskebälte från SOC. Jag var för mager för vätskebältet vilket gjorde att det inte kunde spännas åt tillräckligt. Det vattenfyllda flaskorna skvimpade runt så mycket att jag tappade två av dem under loppet. Nästa år får det bli bättre bälte eller till att dricka vid vätskestationerna, man förlorar nog inte så mycket tempo vid dem som befarat.
• Upplev loppet från sidan. De som satt vid sidan banan och hejade på med en kall öl i hande verkade ha mycket trevligt.

När gnäll och bortförklaringar är avklarade så skall det ändå erkännas att vädret och och arrangemanget var perfekt och att stämningen längs banan var suverän (så länge man var fysiskt kapabel att njuta av den).

Rötmånad?

Det har gått hål i mina favoritjeans, ett spänne på axelremsväskan har gått av, det har blivit stopp i avloppet i köket, digitalboxen synkar inte ljud med bild, jag har fått ett hål i min överanvända fleecetröja och det har flyttat in plattbaggar i skafferiet. Har december blivit någon ny slags rötmånad?

PS. Detta ovanligt torftiga inlägg har publicerats efter att läsekretsen uppmanat: "men blogga nån gång då!!!!"

Samhällsinformation

I veckan damp det ner ett nytt nummer av Amos (som finansieras av Svenska Kyrkan) på min hallmatta. Varför får jag den? Jag har en "Ingen reklam, tack"-lapp på brevlådan. Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Den är inte direktadresserad utan är en gruppförsändelse. Efter lite googlande så verkar det som om Amos räknas som samhällsinformation. Hur tusan kan den göra det? Såvitt jag vet så är kyrkan numera skild från staten. Om den lokala muslimska församlingen skulle vilja prångla på de som bor i deras distrikt en tidskrift, skulle den också räknas som samhällsinformation? Hur är det med Church of the flying spaghetti monster's publikationer?

På Amos websida får man reda på hur man skall göra om man vill ha ett ex. Tala istället om för mig hur man skall gå till väga om man inte vill ha det.

Hej Arla

Förra gången jag gnällde på ett stort företag här så resulterade det i viss respons så jag försöker igen.

Arla, ge mig den gamla mjölpaketet tillbaka! Den gamla tegelstenen är resor bättre än den där höga varianten. Den nya passar inte alls i mitt kylskåp (pga höjden) och den är besvärligare att dricka direkt ur.

Gör om, gör rätt!

Dagens I-landsproblem

Jag har varit bortskämd. Jag har tidigare haft ett helt OK Konsum 200 m från min lägenhet.

Efter flytt har jag nu både Konsum och ICA Kvantum inom promenadavstånd, dvs 10-20 min promenad. Här dyker problemen upp. Den aktuella Konsumbutiken är nämligen mycket mindre och sunkigare än den i Gamlestan vilket var en besvikelse. ICA Kvantum är däremot stort och fint. Och fullständigt blockerat av kundvagnar. Stora affärer lockar till sig barnfamiljer. Barnfamiljer handlar samtidigt allihop, kryssar omkring med överlastade kundvagnar som om de vore hangarfartyg och jagar samtidigt sina ungar över halva butiken. Av någon anledning så handlar även Munkebäcks alla sinnesslöa pensionärer på ICA Kvantum också. Tanter i gigantisk päls står och hänger på sin kundvagn som bara innehåller en burk med syltlök samtidigt som de försöker lista ut hur självscanning funkar och blockerar hela gången. Jag antar att det finns två möjliga lösningar, antingen tar jag seden dit man kommer och börjar själv köra kundvagn, blockera gångar och trängas eller också så ger jag Konsum en chans till. Ett tredje alternativ vore kanske att börja handla på lilla närbutiken Tempo.

Kanske var det ett misstag att gå och handla på nyårsafton...

Hej Telia

Skall flytta till bostadsrättsförening som har fiber från Telia. Jag tänkte då i förväg ringa Telia och kolla vad det innebär, vad som ingår i avgiften och vad jag måste betala extra för etc. Ringer Telia gör man inte i första taget.

Försök 1:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: cmh väljer knapparna och försöker hitta de minst dåliga av de alternativ han erbjuds för att få prata med en riktig människa; övrig information -> bredband.
Telia: ange det telefonnummer tjänsten gäller.
[cmh]: Vaffan, det gäller inget telefonnummer, dessutom ringer jag inte med Telia. Lägger på.

Försök 2:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: TV!
Telia: Telefon!
[cmh]: Fuck off!

Försök 3:
Telia: Du kan välja mellan att säga ditt ärende eller göra ditt val med knapparna.
[cmh]: Knappar loss och anger sitt telefonnummer och hoppas på det bästa.
Telia: Du är placerad i kö. Beräknad kötid är 30 min.
[cmh]: Fuck off!

Slutsats: Telia vill göra det så svårt som möjligt för mig att göra affärer med dem.

Insane in the brain

Jo, jag har ju som tidigare nämnts börjat kika lite på att köpa mig en lägenhet. Av diverse anledningar går det inte så bra. Jag tror att bristen på framgång beror på en mix av följande faktorer; jag är kräsen, snål, singel och inte desperat. Anledningen till att jag letar ny lägenhet är helt enkelt att jag vill ha något som är bättre än det jag har idag, vilket främst innebär större och bättre läge. Däremot vill jag inte byta ner mig när det gäller andra aspekter. Min lya är trots allt förhållandevis fräsch (även om den behöver tapetseras om) och den har ett någorlunda rymligt kök för att vara en etta. På just dessa punkter brukar lägenheter byggda fram till 1960-talet komma till korta. Jag vill heller inte gärna bo längre från centrum än jag gör idag. Faktor två, tre och fyra hänger alla ihop med hur mycket pengar jag är beredd att hosta upp. Jag har en okej lön och små utgifter men ändå är jag inte i närheten av att vinna några budgivningar. När man går på visningar kollar man de andra spekulanterna för att bedöma konkurrensen. Det finns tre kategorier som är värre än de andra:

• Paren. Det säger sig självt, i princip kan de jävlarna skaka fram dubbelt så mycket stålar som jag kan. Par borde enligt min mening köpa treor, inte tvåor som jag är intresserad av.
• 20-åringar med täta curlingföräldrar. När det dyker upp pojkar och töser som knappt ser ut att ha slutat gymnasiet då vet man att någonstans i närheten står står det en pappa i klubblazer och gråsprängd kotlettfrilla som ska betala kalaset. Pappa har garanterat mer pengar än undertecknad. Ungjävlar borde bo i studenthem, ettor eller i kollektiv.
  
• De som har noll koll. Folk som räknat ut månadskostnaden på lånet med hjälp av lathundarna som finns på mäklarnas hemsidor, dvs amorteringsfritt lån till dagens rörliga ränta. De hamnar i klistret om några år när räntan helt plötsligt ligger på 5% istället för 1,6%. Det hjälper dock inte mig att få en lägenhet idag. Folk utan ekonomiskt vett borde bo på ställen de har råd med, typ Biskopsgården eller Lilla Edet.
  

De flesta har dock inte den lyxen att kunna välja när de skall byta boende. Oftast blir man av olika omständigheter tvingad till att skaffa sig något nytt och det är då desperationen träder fram frammanar beslutsamhet, man lägger höga vinnande bud trots att man kanske egentligen inte vill men man måste ju ha någonstans att bo. Den desperationen och beslutsamheten saknar jag* och därför postas det bloginlägg du nu läser från en halvhyfsad etta i Gamlestan.

För övrigt så är vissa folk tokigare än andra. Vid en visning av en tvåa på 55 m² på Spaldingsgatan i Johanneberg så var det lång kö för att få komma in. Lägenheten var trevlig, låg högt och hade balkong men var något sliten och föreningen verkade helt sakna underhållsplan för fastigheten. Utgångspriset var 1195000 och idag, innan andra visningen, låg högsta bud 1720000 kr. Insane in the brain...

*mjn föreslog att jag skulle säga upp min nuvarande lägenhet omedelbums och därmed sakta bygga upp en välgörande desperation

Jag och min dator

[Infoga valfri ursäkt för katastrofal blogguppdateringsfrekvens här]

Jag och min laptop har haft ett något ansträngt förhållande på sistone. Inte nog med att den blivit väldigt seg (XP vill nog ha mer RAM) men USB-portarna har börjat jäklas. Det började med att jag inte kunde installera nya plug and play prylar (tråddlöst tangentbord, extern hårddisk etc). Datorn upptäckte de nya prylarna men kunde inte installera dem utan frågade efter drivrutiner. Mina gamla USB-minnen och hårddiskar funkade dock fortfarande. Efter diverse googlande fann jag rådet att avinstallera USB-portarna och installera om dem. Jag testade lite försiktigt att avinstallera ett USB-rotnav. Givetvis gick det inte att installera om det igen, inte ens med de av laptop-tillverkaren rekommenderade drivrutinerna. Resultatet blev att jag inte kunde använda mina gamla USB-manicker längre, inklusive min gamla USB-hårddisk.

Efter att ha ignorerat det hela under ett bra tag (inget problem är så stort att det inte kan ignoreras) så bestämde jag mig av ren nyfikenhet för att testa det Linux-baserade operativsystemet Ubuntu. Ubuntu går att installera parallellt med Windows så att man vid uppstart kan välja vilket operativsystem man vill köra och det går även att köra det från en CD-skiva i utvärderingssyfte vilket jag gjorde. Under Ubuntu fungerar alla USB-portar fläckfritt. Som en tillfälligt work around för USB-problematiken beslutar jag att installera Ubuntu parallellt med min Windows-installation. Folk står ju i kö för att hylla Linux så det måste ju finnas en massa fördelar. En nackdel är dock att det inte gick att installera skiten! Förmodligen berodde på problemet på att jag har FAT-formatterade hårddiskar som inte klarar filer större än 4 GB, men även när jag valde en Ubuntu-partionering på 3 GB så kunde Ubuntu inte installeras. Ytterligare googlande föreslog att den äldre versionen 8.10 kanske skulle klara det den senaste 9.04 inte mäktade med och så visade sig vara fallet. Så med hjälp av Ubuntu 8.10 och många timmars svärande kan jag komma åt min gamla hårddisk igen. Nu ska jag bara lära mig hur fanken Ubuntu funkar...

Homestyling

Jo, jag har ju börjat kika på lägenheter med intentionen att kanske, möjligen, någon gång i framtiden köpa mig en lya. Något som chockerat vissa delar av bekantskapskretsen men jag kan lugna er med att jag just nu mest vänjer mig vid tanken och sonderar marknaden genom att gå på några visningar. Undertecknad kommer således inte flytta från Gamlestan i brådrasket och himlen kommer inte falla ned över våra huvuden. När man besöker lägenhetsvisningar så noterar man ganska snabbt att flera av dem uppvisar liknande egenheter som man vanligtvis inte ser i mina kompisars lägenheter; färska snittblommor, levande ljus och frukt som varken är skrumpen eller kantstött. Detta är naturligtvis ett resultat av homestyling. Man har betalt några lirare för att pimpa lägenheten inför försäljningen och en fräsch lägenhet renderar ett högre pris än en sunkig. En del av mig tycker att det hela är ganska fånigt* (särskilt när en av bilderna från lägenheten på mäklarens hemsida är en närbild på en blomma med bildtexten Detaljbild) och därför blir man lite glad när man stöter på en uppenbarligen opimpad lägenhet. Dock så tror jag att ägaren till tvåan vid Redbergsplatsen hade tjänat på att tvätta fönstren, damma bokhyllan, göra rent luftventilen i badrummet och se till att det inte luktade rök i hallen. En vecka efter visningen ligger prospektet fortfarande ute till försäljning...

Man kan också återigen konstatera att den dåliga smaken lever och frodas. Förvånansvärt många nyrenoverade vardagsrum och kök ser för jäkliga ut.

*Jag går givetvis på knepet, tro inget annat

Varför diskrimineras Helnöten?

Konsums chokladhylla svämmar över av Schweizernöt, Frukt och Mandel, Mörk Choklad, Amigo (krossade nachos i choklad, wtf) och andra mer eller mindre mediokra produkter men Helnöt lyser med sin frånvaro. Vadan denna diskriminering? Vad har Helnöten gjort för ont? Den ingår ju fortfarande i sortimentet och är dessutom godast av dem alla. Inte kan det väl vara så illa att svensken i gemen föredrar de andra varianterna..?

Äntligen!

Melodifestivalen drar igång igen och vi kan se fram emot månader av härlig totalbevakning. Hurra, hurra.

Ha en trevlig dag

Försenad spårvagn, försenad knökfull buss, finkaffet slut så det får bli fulkaffe, dll:en som funkade i går funkar av någon anledning inte idag, soppa till lunch, fet bug upptäckt i min gamla spaghettikod och hemgång 20:00 med missad träning som följd. Hur var din dag?

Göteborgssyndromet

Det har länge varit känt att göteborgare inte kan bete sig ordentligt när de skall kliva på en buss eller spårvagn. Istället för att vänta och släppa av de som skall kliva av fordonet försöker de istället knö sig på så fort som möjligt samtidigt som annat folk försöker knö sig ut. På sistone har jag observerat ytterligare ett fenomen, och det är att de minsann inte kan bete sig när de skall kliva av heller. I en knökfull buss eller spårvagn, där folk får stå upp i gångarna så skall de prompt resa sig upp från sin sittplats och börja knö mot utgången 200 m innan bussen/spårvagnen nått hållplatsen. Förmodligen är de rädda att inte hinna ut i tid men de lyckas inte räkna ut att om man låter de som står närmast dörren gå ut först så bildas ett naturligt flöde och alla som vill kan gå ut förhållandevis smidigt. Att alla samtidigt försöker ta sig mot dörren är inte riktigt lika smidigt. Vad är det för fel på folk som inte begriper detta (och vad är det för fel på mig som stör mig på det)?

Att flyga lågpris

Det har på senare år blivit löjligt billigt att flyga. I samma takt har det blivit löjligt obekvämt att flyga. Den tristess som uppstår vid längre flygningar kompletteras i lågprisflygandets värld med att flygplatserna ligger ute i obygden, de är underdimensionernade och passagerarna kommer i sista hand. Förra veckans flygande innebar incheckning vid sjusnåret på morgonen och take-off vid halv tolv. Som kompensation för förseningen fick vi en matkupong värd 35 kr som räckte till en macka från gårdagen samt en yoghurt i flygplatsens café. Vid hemresan från Warszawa (take-off 06:05) möts man av en kö till incheckningen som sträcker sig långt ut på gatan. Orsaken verkar vara att tre flyg har boarding time i princip samtidigt. De flesta passagerare köar snällt och duktigt medan vissa anser sig ha rätt att tränga sig. Inte kan väl de behöva vänta? Det hela slutar med att i princip alla får knö sig när det ropas ut i högtalarna att de som skall till Göteborg ombeds genast ta sig till check-in. Vid incehckningen får man sitt boarding card men det incheckade bagaget får man själv stressad bära med sig till säkerhetskontrollen samtidigt som man plöjer sig igenom alla människor i den fullproppade avgångshallen. Flyget avgår dock i tid och vi landar i Göteborg en kvart innan aviserat. Detta resulterar i givetvis i att vi får vänta i en halvtimma innan bagaget anländer. Allt gnäll till trots så kom jag från punkt A till punkt B och hem igen till en billig penning. I augusti blir det mer lågprisflygning och då med ett byte i Köpenhamn och förmodligen med mera gnäll.

För övrigt verkar polacker ha en förmåga att kunna sova var som helst. I Göteborg sov sig en grabb sittande igenom större delen av väntetiden. Trots en hel del dreglande blev det ingen större fläck på tröjan. På planet hem fanns en kille (som sovit redan i vänthallen) som blev påbackad av en flygvärdinna med vagn när han sovandes råkat luta sig ut i mittgången. Vid landning och inbromsning slog han huvudet i stolen framför utan att vakna. Hans kompis försökte utan framgång väcka honom genom att nypa honom i näsan. Ett rejält knytnävsslag på låret löste till slut situationen. God morgon.

Gubbgnäll

Okej, jag är väl gammal och gnällig men nu är det baske mig dags klaga en del på dagens ungdom och deras språkbruk. Det handlar inte om någorlunda allvarliga saker som ohängda sketungar som kallar tjejer för horor och har en allmänt osund självbild. Gnället begränsas inte ens till ungdomar, det handlar nämligen om att folk av någon anledning inte kan använda orden "de" och "dem" på rätt sätt. Alltför ofta ser man fraser i stil med "dem kan inte använda orden korrekt". Ser folk inte att detta är helt uppåt väggarna? För mig dök fenomenet upp för ca 5 år sedan, främst på internetforum men nu har det spridit sig t.o.m. till dagstidningar. Man kan ju tycka att journalister som har skrivande som yrke borde kunna skilja på de och dem men de kanske inte lär sig så mycket svenska på journalisthögskolan nuförtiden utan kanske mer hur man hittar på scoop och skriver självupptagna bloggar. Om man nu har svårt att skilja på när man bör använda formen de respektive dem så finns alltid ordet dom som funkar i alla sammanhang. Det är inte lika snyggt som de eller dem men det är bra mycket snyggare än dem använt felaktigt. En annan tumregel fjortisar och lata journalister kan använda sig av är att om "dom" kan bytas ut mot "vi" skall man använda "de", om "dom" kan bytas ut mot "oss" skall man använda "dem". Lätt som en plätt.

I övrigt så bör man undvika forum på internet med alltför unga skribenter eftersom de har en tendens att uttrycka sig i en slags SMS-svenska som är helt oläslig. När någon påpekar deras språkliga brister bemöts de ofta av argument som "orka bry sig" och ".....d blir lättare att läsa juh". Nej mina kära ungdomar, det blir inte lättare att läsa. Snart kommer vi ha en generation som inte kan kommunicera alls med oss gamla stofiler skriftligt eftersom vi helt enkelt inte begriper vad det är de försöker säga. Fotbollsspelaren Josefin Öqvists kortlivade blogg hos Expressen var ett lysande exempel på detta, jag fattade knappt alls vad hon skrev.

När jag ändå har ångan uppe kan vi ta upp ett ord som användes flitigt i Radiosporten häromdagen i samband med Erik Edmans skada, nämligen magnetröntgen. Den undersökning fotbollsspelare Edman genomgick för att bestämma arten av hans skada hade med största sannolikhet ingenting alls att göra med röntgenstrålar. Jag erkänner att det är lite lurigt att hitta ett bra ord för en NMR-undersökning och jag förstår att röntgen är ett väl inarbetat begrepp men magnetröntgen är fortfarande ett felaktigt begrepp. Kanske man försöka lansera "resonansavbildning" eller "NMR-undersökning"? Någon som har fler och bättre förslag?

Sopor

Det har framkommit synpunkter på den mediokra uppdateringsfrekvensen här så jag får väl slänga något åt monstren under sängen.

Har jag jobb eller inte, det är frågan. Om jag har ett, är jag kapabel att utföra det? Kommer jag få jobb i Uppsala? Vill jag flytta dit? Varför kan det inte vara smooth sailing?

Förra årets plåga Basshunter klättrar tydligen på listorna i Storbritannien med en engelsk version av Boten Anna. Viss hjälp har han av en "lättklädd" video med norska skandalmodellen Aylar Lie. Ännu märkligare är att han redan förra sommaren toppade listorna i Holland med den svenska versionen. Holländare är inte kloka.

Under avdelningen värdelöst vetande sorterar vi in att [cmh] består till 9,5% av fett och har en impedans på 477 Ohm.

How to dismantle a German laser

Som det tidigare gnällts om så bränner min dyelaser säkringar. Inte bra. Det är alltså något fel på elektroniken (som inte är särskilt avancerad i en dyelaser, det är i princip två stegmotorer och lite datastyrning). Vår elektroniksnubbe tror att det är spänningsagget som är trasigt och att ett nytt sådant inte är särskilt svårt att få tag i. Problemet är dock hur man skall komma åt det trasiga agget så att man kan byta det. Elektroniken sitter under den stålplatta som optiken är monterad på och man kan se den genom att skruva loss en liten panel på framsidan av lasern. Det är dock alldeles för trångt för att man skall kunna plocka ut någonting den vägen. Det visar sig att man måste skruva loss bottenplattan. För att kunna göra det placerar man lasern med de två högra benen på ett bord och de två vänstra på ett annat bord så att man kan komma åt undersidan. Detta innebär att man måste linjera om lasern när man ställer tillbaks den för att få pumplasern att gå rätt väg. Hurra. Lasern har fyra små ben med "fötter" på. Bottenplattan täcker hela botten och har skåror för benen. Fötterna är dock för stora för att passera genom dessa skåror, man kan alltså inte bara skruva loss plattan, lyfta på lasern och ta bort plattan. Nej, man måste skruva bort två ben också innan man kan få bort plattuslingen! Det är mer än illa att man måste flytta lasern för att komma åt elektroniken men konstruktionen av bottenplattan är ju nästan fånig. Tysk ingenjörskonst visar sig från en inte alltför smickrande sida. Fortfarande återstår dessutom den inte helt triviala uppgiften att få eländet att lasra igen. Håll tummarna.

Forskning...

Skriv LabVIEW-program. Funkade bra.
Gör spektroskopi på silacyclobutane. Funkade inget vidare. Molekylen går i bitar när man gör fler-foton-jonisation.
Fixa VUV laserljus som går att ändra våglängd på. Steg 1: designa och låt verkstaden bygga en gascell som skall monteras på vakuumkammaren.
Konstatera läcka i vakuumkammaren.
Lokalisera läcka till den pulsade gasventilen.
Jaga LiF-optik till gascellen.
Konstatera att gascellen är felbyggd.
Konstatera att Nd:YAG-lasern inte ger stabil effekt.
Konstatera att färgämneslaserns våglängd har ett överlagrat fel som beror på att en skruv i motorn inte är perfekt rund.
Linjera lasrar.
Försök göra spektroskopi på furan.
Bli förolämpad av bitter och vresig farbror i verkstaden.
Byt till att göra spektroskopi på aceton^*.
Konstatera läcka i gascellen.
Observera att våglängdsmetern som kostar 200 kkr ger ett fel i avläsningen som ökar i diskreta steg med längre våglängd.
Ena dye lasern vill inte starta utan bränner säkringar istället. Varför?

^*Ja, aceton. Hur sexigt är det på en skala?

Det är ju för fan april

Okej, jag vet att det kan snöa alla månader i Calgary men nu har jag tröttnat på snö och fem minusgrader. Bring on the spring!