Ateljé AW

Bjöd in mig själv till after work i fredags kväll och hamnade i en konstateljé i Majorna. Auto Ateljé ligger i en gammal fabrikslokal och huserar diverse konstnärer som verkar syssla med allt från textilkonst till musik. Jag som i normala fall i stort sett bara umgås med fysiker eller på sin höjd ingenjörer kände mig något malplacerad i min vita smårutiga skjorta. Hornbågade glasögon och ett glest skägg hade varit mer på sin plats. Lite trygghet gav dock det faktum att det såldes öl, dåligt vin och varma mackor till självkostnadspris. Det, tillsammans med den slitna inredningen, gav en stark känsla av studentpub och i sådana har jag ju spenderat ansenlig tid så där känner jag mig hemma. Bandet som spelade verkade vara influerade av Björk och Dolores O'Riordan, uppbackade med saxofon. Räkna inte med att de får ett lukurativt skivkontrakt inom den närmaste framtiden.

Förövrigt började jag, tillsammans med Don Fanucci med flickvän smida planer på en gemensam framtida ateljé/fysiklab. Någonstans måste jag ju ställa vakuumkammaren och lasern när jag köpt dem...

Gratis är gott

I serien [cmh] på exkursion i nöjesvärlden har vi idag nått fram till delen som behandlar "stå-upp-komiker som passerat sitt bäst-före-datum uppträder inför en 50+ publik". Genom mina kontakter i restaurangbranchen fick jag i fredags utan att betala en spänn möjlighet att se Lennie Norman, Babben Larsson och Adde Malmberg uppträda under parollen "Gammal är äldst". Det bjöds inte på några överraskningar över huvud taget, man fick precis det man förväntade sig av deras deras soloakter. Vid de två tillfällen när alla tre stod på scenen samtidigt och uppträdadet blev lite mer improviserat sjönk kvalitén. Visst skrattade man på sina ställen men bra stand up idag kräver lite mer. Mest underhållande var nästan de två vänninor i 40-årsåldern som satt bredvid mig där den ena fick ständigt förklara skämten för den andra. Betyget blir två kolbollar.

En, två eller åtta

Besökte Bishops Arms på Västra Hamngatan med Don Fanucci igår för en hamburgare och två öl. Don Fanucci är en klok och sansad man så såg han till att vårt ölintag stannade vid just två öl eftersom han känner till att man antingen dricker en, två eller åtta öl på krogen*. Öl nummer tre har nämligen en synnerligen god övertalningsförmåga och är mycket bra på att snacka in öl nummer fyra. Efter fyra öl är det en självklarhet att man behöver några till och vips så har man druckit åtta öl och ångrar sig dagen efter, både när man vaknar med kopparslagare och när man ser kontouttdraget. Har man druckit sina åtta öl på Bishops Arms svider det lite extra i plånboken eftersom de gladeligen tar 63 kr för en öl. Trots priserna brukar undertecknad och hans entourage ändå hamna på Bishops Arms tack vare deras digra ölutbud samt det faktum att det faktiskt går att att sitta ner och föra en konversation utan behöva skrika för att överrösta musiken. Gårdagens sena eftermiddag/tidiga kväll var dock ett undantag eftersom källarlokalen på Västra Hamngatan var i det närmaste proppfull och den allmäna ljudnivån gjorde att man ändock fick höja rösten för att göra sig hörd. Det hela blev inte bättre av att käcka gänget något bord bort hade druckit någon öl för mycket och sjöng La Cucaracha. Överförfriskade människor har en tendens att bli pinsamma (cmh undantagen givetvis, han blir bara snyggare och trevligare). Vart skall man gå i Göteborg för att hitta god öl, bra stämmning och slippa fulla fjortisar och fulla 40:isar? Läsekretsen får gärna tipsa. Bishops Arms brukar funka hyfsat. Don Fanucci lanserade teorin om en svindyr pianobar, frågan är bara var man hittar en sådan. Heaven 23 borde vara en kandidat men drabbas ofta av konferensfylla, vilket är smått outhärdligt. The Rover funkar om man lyckas ta sig in. Delirium faller på eget grepp, de skryter om sin gigantiska öllista men jag tycker inte det är så imponerande om man inte också faktiskt kan servera den öl man har på listan. En ny favorit bland Göteborgs ölhak är Tre små rum. De erbjuder god öl, cool jazzmusik och Hilbert-känsla. Om de bara kunde lära sig att servera god mat också... Apropå mat så tycker jag att en pub som förmodligen delar kök med Svea Hof och tar 145:- för en hamburgare skulle kunna leverera lite mer.


*En öl är mycket ovanligt men det har förekommit, se http://anjocity.wordpress.com/2008/08/03/vi-gjorde-det-vi-gjorde-det/

Exkursion i racing-land

Det har varit biltävlingar i stan, på frihamnspiren närmare bestämt. Normalt sett så är detta något som bara noteras i förbifarten av er motorointresserade bloggare men denna gång tog jag mig en närmare titt på spektaklet. Anledningen var att stora konsultföretaget som betalar min lön hade ett rekryteringstält på evenemangsområdet och eftersom jag hjälpte till i tältet hade jag biljett till tävlingarna. Själva racingen, som jag kunde kika på under eftermiddagen, var lite roligare än jag förväntat mig. Redan i första kurvan under huvudracet krockade två bilar varav en fick lyftas av banan.


Det var också ganska facinerande att se hur fort det faktiskt går samt hur ruggigt nära järnräcket de ligger. Inte undra på prins Carl-Philip bangade ur. Dock så var det ingen som lyckades mangla räcket och köra ner i vattnet som jag hade vissa förhoppningar på. Mitt i racet blir det plötsligt svårare att hänga med då det obligatoriska depå-stoppet skall göras och det är lurigt att hålla koll på vem som egentligen leder. Summa summarum: roligare än jag trott men jag kommer inte att köpa biljetter nästa år.

Bonus: på kvällen hade konsultföretaget fest och klädstilen gick ifrån kostym och skjorta via blågula Sverige-tröjor till skinnväst. En brokig skara.

Exkursion i arty cykelland

Ett besök på Röda Sten borde innebära små-arty wannabes och rödvin. Igår kombinerades det med cykelnördar och film ackompanjerat av punkjazz. Göteborgs cykelfilmfestival arrangerat av Komet Club Rouleur hade invigningsfest med film, roller race (dvs cykla 500 m så fort du kan), öl och Jack Brothers på scen. En smått bisarr blandning som toppades med blodsmak i munnen och mjölksyra eftersom undertecknad lurades att ställa upp i roller racet. Jack Brothers punkjazz funkar f.ö. förvånansvärt bra till vansinninga cykelrace.

Uppdatering:
YouTube-klipp från stolligheterna

Exkursion i Homoland

Del tre i serien där [cmh] utforskar nöjeshak beger vi oss återigen ut på okänd mark och kollar denna gången in gay-klubb (nåja), dvs Gretas. I mångt och mycket var stället som man kan förvänta sig dvs melodifestivalmusik, självutnämnda go-go-dansare och en tämligen färgstark publik. Det är klientelet som frekventerar dylika inrättningar som är den stora behållningen; allt i från de förväntade manhaftiga kvinnorna, de inte särskilt manhaftiga männen och de mer, eh, obestämbara, till den något oväntade manlige hårdrockaren med obligatorisk svarthårig flickvän. Gästerna var generellt sett tämligen unga (nej, det är inte jag som är gammal) och i många fall var det svårt att avgöra om pojkarna var gay eller om det bara är så kidsen ser ut nuförtiden.

I övrigt kan tilläggas att jag var alldeles för nykter för att gå på klubb överhuvudtaget.

Del ett och två i serien.

Exkursion i Bimboland

I den otroligt infrekventa serien där [cmh] utforskar nöjestillställningar kommer här del två (del ett kom 2005). För att fira att skridskosäsongen är slut så ordnandes ett partaj på ökända Cowboys i Calgary. Holländaren var vänlig nog att fixa biljett åt mig också. Countrymusik, St. Patricks Day, skrinnare, studenter och bimbos var en ganska bisarr blandning. Man kan nog slå fast att jag inte tillhör Cowboys omedelbara målgrupp, jag är nog för gammal och elitistisk, man bör vara yngre och partysugen. Stället var dock inte så illa som befarat. En detalj som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om egentligen är att serveringspersonalen till stor del var silikonbaserade kvinnliga varelser med kjolar som var både för lågt och för högt skurna. Världens äldsta försäljningsknep?

I övrigt så hoppas jag att nästa arbetsmiljöfråga för restauranganställda efter succén med rökförbud (vilket vi har i Alberta också numera) blir ljudvolymen. Jag skulle inte vilja arbeta fem dagar i veckan i en sådan ljudmiljö. Anställda på countrybarer borde dessutom få lönetillägg som kompensation för den extra obehagliga ljudbild de utsätts för.

Några siffror:
Antal holländare: >10
Antal norrmän: >10
Antal fysiker: >1
Antal trefaldiga OS-guldmedaljörer: >0
Antal silikonbröst: >10

Exkursion i Svenneland

Blev ivägsläpad till kalasfryntliga Packhuskajen häromdagen. Dansbandspubliken visade sig vara en märklig blandning av lulliga 50-åringar och tonåringar med ZTV-frisyr och vit kavaj. Man känner sig lätt främmande och elitistisk bland langos, Barbados, skinnvästar, dansbandsbasgång och DJ Peter Siepen som lägger mer fokus på sig själv än musiken. Efter ett tag upptäcker man dock folk har ju faktiskt roligt. Låt Packhuskajen fortsätta i samma stil nästa kalas också, även om jag nog går någon annanstans. Mustasch spelar väl på lördag?

Btw, är alla rumänskor tokiga?