Fler fysiker åt folket

Fysiker, ett framtidsyrke. Jag tror det när jag ser det.

Livstecken

Jodå, jag är vid liv.

Har flyttat in i min gamla lägenhet igen och konstaterat att jag äger en helsickes massa skräp. Flera av flyttlådorna får nog stanna på vinden. Det känns lite märkligt att andra människor har bott i lägenheten och använt mina möbler, särskilt som deras uppfattning av flyttstädning verkar innebära lättare dammsugning och inget annat.

Arbetsförmedlingen betalade resa till Stollholm för jobbintervju utan att gnälla. Kors. De verkar dessutom ha en ny rutin där någon möter dig direkt när du kommer in och frågar vad de kan hjälpa till med. Även om det inte har någon reell effekt så känns det trevligt. Fighten med AEA fortsätter och snart skall jag också kontakta Trygghetsstiftelsen igen (som ju var väldigt vettiga förra gången). Så småningom skall även Akademikerförmedling få sig ett besök.

Och om någon nu till äventyrs missat det:
Vi är Blåvitt - Bäst i Sverige!

Så är det...

www.phdcomics.com

Ett steg i rätt riktning

Sveriges Ingenjörer, Civilekonomerna, Jusek, Naturvetareförbundet, Manpower och SalusAnsvar startar en Akademikerförmedling för att stödja arbetssökande akademiker. Tanken är att man ska få lite hjälp av en "rekryterare, som är specialiserad på den arbetssökandens yrkesområde". S.k. arbetsförmedlare som inte har någon som helst kunskap om den arbetssökandes speciella yrkesområde har jag gnällt om tidigare och välkomnar därför detta initiativet med öppna armar. Vi får vänta och se hur det går, men det är ett steg i rätt riktning. Tyvärr togs det inte av Arbetsförmedlingen...

Söker du inte fler jobb får du böta

Den svenska regeringen tycks tro att arbetslösheten beror på att folk är lata. De redan ineffektiva arbetsförmedlarna skall alltså ägna ännu mer tid åt att jaga folk istället för att hjälpa dem. Great...

Arbetsförmedlingen briljerar - igen

Fick ett brev från den lokala arbetsförmedlingen i veckan. Det enda det innehöll var några utskrifter av jobbannonser från platsbanken som de uppenbarligen tyckte passade mig. Jag kan förstå att att sökmotorn gav de träffarna men man kan kanske tycka att arbetsförmedlaren borde reagerat över att annonserna kanske inte var så klockrena som de verkar vid första anblick. Bl.a. var det en doktorandtjänst i atomfysik i Lund samt en tjänst som 1:e sjukhusfysiker vid Karolinska. Hade nu arbetsförmedlaren bemödat sig med att visa det minsta intresse för mitt CV så borde han förstått att jag nog inte är så intresserad av en doktorandtjänst inom atomfysik när jag redan har en doktorstitel inom experimentell fysik. Dessutom kan man tycka att en insatt person borde veta att sjukhusfysiker numera kräver legitimering, något som jag inte har.

Jag förväntar mig inte att arbetsförmedlaren skall veta sådana saker men jag kan tycka att det är bättre att han istället lägger sin tid på sådana personer som faktiskt blir behjälpta av hans tjänster. Söka i platsbanken klarar jag helt på egen hand. Som jag tidigare uttryckt så kan mitt AMS-kontor säkert hjälpa de arbetssökande som har språkförbistringar, inte är vana vid det svenska systemet eller som har datorskräck men jag har lite andra saker jag skulle vilja ha hjälp med. Återigen, dela in AMS-kontoren efter yrke och inriktning istället för geografi. Låt arbetsförmedlarna bli mer professionella!

No shit?

Rikrevisionen har granskat Arbetsförmedlingen (se t.ex. artikel hos DN) och kommit fram till att de är ineffektiva när det gäller att förmedla jobb, det åtagande som borde vara deras huvuduppgift. Inom detta gebit har de bl.a. blivit akterseglade av bemanningsföretag. Känns det igen? Hoppas bara att de tar åt sig av kritiken och börjar uppträda lite mer professionellt...

Guide för arbetslösa doktorer

OK, du har lyckats bli doktor inom naturvetenskap. Grattis. Det var den lätta delen, nu blir det svårare, du ska nämligen skaffa ett vettigt jobb. En post doc är nog inte så svårt att få, frågan är om det faller under kategorin vettigt jobb. Möjligen kan man få bra jobb om man doktorerat på något användbart. Nu har jag ju inte lyckats hitta ett jobb men jag har lärt mig ett och annat om att vara arbetslös. Så här gör man:

Arbetsförmedligen: Anmäl dig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen så fort du blivit arbetslös. Försök vara dem till lags och håll dem på gott humör. Förvänta dig dock ingen hjälp med från dem, förutom att de kan betala resor till ev. jobbintervjuer (inom Sverige) samt ge dig flyttbidrag om du flyttar till ett jobb. Den flitige läsaren känner till mina övriga åsikter kring denna instans.

Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa: Förutsatt att du varit medlem i AEA tillräckligt länge är det nu dags att anmäla att du blivit arbetslös och vill ha a-kassa. Deras hemsida ger rätt bra info om vilka papper som ska skickas var. Se till att ha ett arbetsgivarintyg (ta några kopior av detta också). Du måste också få blanketten "Forskarutbildning" påskriven av din gamla arbetsgivare. Blanketterna "Anmälan om arbetslöshet" och "Insättning på konto" kan du fylla i själv.

Trygghetsstiftelsen: Har du doktorerat så har du förmodligen varit statligt anställd. Då har du rätt att bli anmäld till Trygghetsstiftelsen (man har numera bestämt sig för att detta även gäller doktorander). Anmälan hit skall göras av fakulteten men det är inte alls säkert att de gör det per default, kolla upp och tjöta om det inte blir gjort. Stiftelsen boostar upp din a-kassa till 80% av din lön, alltså även den del som överstiger 20075 kr/mån, i 300 dagar. Givetvis krävs lite pappersarbete. (Update: de behöver bl.a. en kopia på din första utbetalningsspecifikation från a-kassan så släng inte den) Om du får ett tillfälligt jobb kan de tydligen också boosta din lön upp till det du hade innan du fick kicken. De kan även hjälpa till med lite annat smått och gott. En bonus är att tanten man fick prata med i Göteborg verkade väldigt vettig.

Facket: Blir man accepterad av Trygghetsstiftelsen ser jag väldigt få skäl till att betala ca 200 kr i månaden till ett fackförbund. Funderar man på att göra en post doc som är längre än ett år så kan man överväga att vara med i CF. Är man borta mer än ett år blir man nämligen utförsäkrad från a-kassan men CF har en fond där man kan söka pengar motsvarande a-kassa när man kommit hem.

Karriärcentrum: De som varit vid GU kan med fördel vända sig till Karriärcentrum för CV-granskning, seminarier och fejkade jobbintervjuer.

Övrigt: Första månaden som arbetslös är rätt okej. Med tiden blir man uppgiven och bitter. Bästa kuren är givetvis att skaffa ett jobb (enligt arbetsgivare så är även okvalificerade skitjobb att föredra). I övrigt så måste man givetvis aktivera sig, läs en kurs (men glöm inte att söka tillstånd från AEA), träna, bli lärare, skriv en bok, starta ett företag eller ta den lätta vägen ut och bli galen...

Dags för kvalitetshöjning hos AMS?

Debatten kring den höga svenska arbetslösheten går vidare. På DN Debatt har två författare tittat på reformer som Australien gjort där de i princip lagt ut arbetsförmedlingen på entreprenad. De förmedlare som inte är tillräckligt effektiva får inga förlängda kontrakt. Jag tror att svenska AMS är alltför stereotypt, alla behandlas mer eller mindre lika. Den känsla jag har är att AMS (förutom att vara en kontrollorganisation) är till för lågutbildade och t.ex. invandrare som har svårt med språket. Detta är självklart eftersom det är de grupperna som behöver mest stöd men landet skulle säkert tjäna på att ge profesionellt stöd även till högutbildade. Även om jag talar i egen sak så har vi idag en väldigt hög arbetslöshet inom den gruppen. Låt några arbetsförmedlare specialisera sig inom olika högteknologiska nischer, plocka dem från folk som känner det lokala näringslivet, från rekryteringsfirmor och större företag, låt dem vara dynamiska och effektiva istället för stöpta i den statliga mallen. Inspireras av Australien.

Tipstack till Kent Brockman.

För en gångs skull...

...håller jag delvis med småpåvarna i Göteborgs studentkårer. I en debattartikel i dagens GP skriver de att företagare (och universitet) borde visa ett större intresse för hur studenter från universitet och högskola kan bidra till att stärka regionen. Det borde finnas en klarare dialog kring detta. Sedan tidigare vet jag att Svenskt Näringsliv försökt få Göteborgs småföretagare att våga ta hjälp av universitetsstudenter, något som företag på mindre högskoleorter är mycket bra på, men att resultatet av dessa ansträningar var magert. Hur dialog och samverkan skall ske är ingen lätt nöt att knäcka och artikelförfattarna försöker inte ge en lösning. Låt debatten gå vidare (eller vakna?) men låt det inte bara stanna vid debatt.

Bra - och inte så bra

Ny teknik skriver om en rapport från Högskoleverket som visar att 4 av 5 doktorer har fått ett riktigt jobb efter tre år. För "teknikforskare" är siffran 9 av 10. Vad som menas med teknikforskare redovisas dock inte i Ny Teknik. Det är bara en tredjedel som av forskarna som beger sig ut i näringslivet, resten stannar inom akademin. Det är väl troligt att det mest är teknikforskarna som flyttar från universiteten. Av forskarutbildade från KTH, Linköping och Luleå så har 92% jobb efter tre år medan motsvarande siffra för gudabenådade Chalmers är 84%.

Jag har inte orkat läsa Högskoleverkets 25-sidiga rapport.

Akademisk arbetsförmedling

En ny "arbetsförmedling" startas enlig en debattartikel i GP. Fackförbund, bemanningsföretag och försäkringsbolag försöker ge arbetslösa akademiker det stöd som arbetsförmedlingen inte kan ge. Jag hade gärna sett specialiserade handläggare inom AMS, dvs folk dom hade koll på en särskild sektor, bygg, ingenjörer, IT, sekreterare etc, och visste hur landet låg bland de lokala företagen. Nu har tydligen sådana specialförmedlingar nyss tagits bort. Bra då att initiativ tas från annat håll och framförallt hålls debatten om akademisk arbetslöshet vid liv.

Utbildning igen

Ämnet för min förra post, att lång akademisk utbildning ofta slutar i arbetslöshet, diskuterades i radioprogrammet Karlavagnen igår. Nu pallar jag ju inte att lyssna på program där nationens stolpskott ringer in till riksradion och vädrar sina åsikter så jag vet inte vad som sades men det är väl bra att det blir en diskussion.

Utbildning - ett självändamål?

Ett inslag i Aktuellt 21:00 igår fick mig att lämna OS-hockeyn en stund efter en snabb-zappning. Inslaget handlar om att vi idag har en brist på hantverkare medan högutbildade har svårt att få jobb. Som exempel tas en disputerad mikrobiolog som hankat sig fram på tillfälliga jobb i tre år. Han identifierar IT-kraschen som ett av problemen eftersom forskningsbranschen är beroende av riskkapital, något som försvann i kraschen. Arbetslösheten hos disputerade biologer och miljövetare ligger på 14,9% medan motsvarande siffra för fysiker och kemister är 8,7%. Inslaget kritiserar givetvis "trögheten" i utbildningssystemet, det går för långsamt att anpassa antalet utbildningsplatser i gymnasiet till marknadens behov. En annan fråga värd att beakta är universitetens roll. Har de ett ansvar för vad som händer med studenterna efter examen eller behöver de enbart bry sig om att locka så många studenter som möjligt till sina utbildningar? Vid ett kort gästspel i en kommitté för grundutbildningen i fysik vid Göteborgs universitet försökte jag en gång hävda att man kanske borde tänka mer på att utbilda studenter som faktiskt får jobb och inte enbart utbilda fysiker. Reaktionerna var lite "asch, det är bara för att du söker jobb nu" samt "jag tror visst studenterna får jobb". Det var uppenbarligen ingen stor fråga. Jag var dessutom där för att informera om alumniuppföljning så jag var nog den som hade bäst koll på vad som händer med studenterna efter examen. Mina siffror var ca tre år gamla och inte särskilt betryggande. En annan frapperande sak var att av alla oss som satt med på mötet hade ingen haft ett "riktigt" jobb, alla var lektorer, professorer eller studenter. Skall man bli vetenskapsman inom akademin är utbildningen bra men är kommittén kompetent att bedöma vad som krävs av näringslivet? Vart hade näringslivsrepresentanten tagit vägen? Är det inte dags för universiteten att inte bara utbilda akademiker utan också personer som kan bidra till samhället?

Ett av tre Arbetsförmedlingen

Vid mitt första möte med Arbetsförmedlingen fick jag tre saker. En tid för introduktionsseminarium, en tid för upprättande av handlingsplan och ett lösenord så att jag kunde påbörja min handlingsplan på nätet. Seminariet gick av stapeln när det skulle, lösenordet gav mig inte alls den behörighet jag skulle ha och tiden för handlingsplan var en halvtimma fel. Ett rätt av tre.