Vinterträning?

Eftersom det inte publiceras så himla mycket här kanske detta kan bli en i raden av alla träningsbloggar? Jag har ju trots allt anmält mig till den där alldeles för långa löptävlingen i maj...

Träningen har gått lite sisådär på sistone och fimbulvinterns ankomst har inte underlättat det hela. Hur ska man då klara vintern utan att dega ner sig totalt eller frysa öronen av sig och bryta lårbenshalsen? Min naturliga instinkt är att stanna inomhus och titta på sport på TV men det är kanske inte den bästa taktiken. Att helt sonika fortsätta träna som om inget hade hänt är svårt.

I söndags lufsade jag runt 8:an i Skatås i snöslask och mörker, förutom att man blir lätt mörkrädd så har snöslasket numera frusit till is och gjort alternativet än mindre tilltalande.

Alternativ två är att krypa in i ett svettigt gym vilket testades i tisdags. Eftersom alla löpband var upptagna (plus att jag inte riktigt säker på hur jag ska hantera ett löpband) blev det en timme på motionscykel. Visserligen får man lite puls men det är inte samma sak som löpning. Bör man kanske lägga sig i bakhåll och lägga rabarber på ett band när ett blir ledigt och sen inte släppa det ifrån sig?

Idag försökte jag att leta upp den mest lättsprungna utomhussträcka jag kunde hitta vilket fick bli cykelvägen längs Delsjövägen. Underlaget var klart löpbart och det funkade tämligen bra förutom att mina en-kilometersintervaller gick alldeles för fort i början och jag blev jättetrött. Nackdelen är att det nog blir tråkigt att köra långpass längs Delsjövägen plus att man måste hålla utkik för bilar.

Det hela kommer nog sluta med att vinterträningen blir en mix av ovan nämnda alternativ. Med fokus på TV-soffan.

Eye openers

Jag gillar oftast inte bloggar som bara länkar vidare till andra ställen på nätet men det kanske är bättre än ingenting alls så här kommer några länkar från Dark Roasted Blend.

Ryssar är hårda. En av Rysslands mest skräckinjagande städer måste vara Norilsk. En gruvstad byggd av straffångar i norra Sibiren, på evig permafrost. Världens nordligaste stad med invånarantal över 100000 och tyvärr en av världens tio mest förorenade städer. Kolla in var den ligger på kartan och kolla samtidigt bilderna på Panoramio och DRB. I all sin misär finns det ändå något vackert med staden. Är det något ryssar kan så är det att lida.

Via Panoramio.

Något det inte finns något vackert i är kartan över Irak där Irak-krigets alla dokumenterade dödsoffer är markerade. Icke desto mindre är den viktig som en "eye opener".

Bjällerklang

Jaha, då har man satt glögg då. Jag testar GP:s Dunderglögg, och halva Göteborg verkar göra samma sak med tanke på hur svårt det var att få tag ingredienserna. Nejlikor hittades i affär nummer två, kanelstång i affär nummer tre och svagdricka i affär nummer fem. Ska resten av glöggprocessen vara lika krånglig så kommer det här bli en rätt miserabel dryck. Förhoppningsvis handlar det dock bara om att vänta de närmaste sex veckorna. Det tror jag att jag skall klara av...

Veckans berg: Jbel Toubkal

Veckans berg, månadens berg, ja, förmodligen årets enda berg, är Jbel Toubkal. Toubkal ligger i Höga Atlas i Marocko och är norra Afrikas högsta berg med sina 4167 meter över havet. Toppturen var en del i en vandringsresa i Marocko som förhoppningsvis kommer behandlas i en separat bloggpost.

Vi utgick 06:00 från refugen (Toubkal basecamp) på 3200 m.ö.h. Vägen upp är förhållandevis enkel med konstant stigning och efter två timmar och 45 min stod vid (och många andra) på toppen och kunde blicka ut över Atlasbergen.

Toppmarkeringen sedd från den södra kammen.

Vi tog en alternativ väg ned på toppens norra sida. Där passerar man vrakrester från ett flygplan som kraschade 1973 och där 7 portugisiska affärsmän omkom. En bit längre ned på berget passerade vi också den plats där de är begravda (en helt omarkerad stenhög där man kan se ben inne bland stenarna om man vill kika efter det). Nedstigningen tog ca 2 timmar och en kvart.

Jbel Toubkal i moln sett från passet i Aguelzim.

Vill man bestiga Toubkal fort och lätt så tar man sig till byn Imlil och därifrån vandrar man 1500 höjdmeter till refugen där man kan tälta eller bo i ett kallt rum. Dagen efter kan man sedan ta toppen och vandra tillbaka till Imlil på eftermiddagen (som vi gjorde). Man är ganska trött när man kommer till Imlil och eventuellt kan man känna av höjden om man tar den så snabbt. Vi hade spenderat fyra dagar på 1500 till 3200 meter och det var bara två personer som kände av en lättare yrsel.

Fler foton kommer dyka på Picasa.

Oj då

Jag råkade visst anmäla mig till Göteborgsvarvet 2011 idag. 21 km känns rätt långt...

Efter att ha sett detta TED-föredraget tänker jag inte avslöja vilken tid jag siktar på.

Å. Fy. Fan.

Jag är en motståndare till ofoget frukt-i-mat (tänk Fläskfilé Africana, Flygande Jacob och Tropisk Fläskpannkaka*). Efter en diskussion under fikarasten på jobbet så blev jag tvungen att kolla upp 70-talsrätten Flygande Jacob lite närmare och då får man en aning om vilken gastronomisk golgatavandring 70-talet förmodligen var. Enligt Wikipedia så dök rätten upp för första gången i Allt om Mat 1976 och innehåller kyckling, bacon, chilisås, vispad grädde, italiensk salladskrydda, banan och salta jordnötter. Till detta rekommenderas man tydligen att dricka det finska(!) rosévinet Perlerose. Drycken existerar fortfarande och recenserades av GP i somras:

Uselt vin som trots allt smakar himmelskt vid en jämförelse med Gredos. Men inte räcker det till att tända första fyren.

Såsom tillhörande den ironiska generationen är det inte utan att man funderar på att bjuda in till 70-talsfest där vi kalasar på Flygande Jacob och avnjuter några ironiska glas Perlerose.

*Fläskpannkaka med ananas. Har enligt Berglins serverats på en skola i Gävle.

Samhällsinformation

I veckan damp det ner ett nytt nummer av Amos (som finansieras av Svenska Kyrkan) på min hallmatta. Varför får jag den? Jag har en "Ingen reklam, tack"-lapp på brevlådan. Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Den är inte direktadresserad utan är en gruppförsändelse. Efter lite googlande så verkar det som om Amos räknas som samhällsinformation. Hur tusan kan den göra det? Såvitt jag vet så är kyrkan numera skild från staten. Om den lokala muslimska församlingen skulle vilja prångla på de som bor i deras distrikt en tidskrift, skulle den också räknas som samhällsinformation? Hur är det med Church of the flying spaghetti monster's publikationer?

På Amos websida får man reda på hur man skall göra om man vill ha ett ex. Tala istället om för mig hur man skall gå till väga om man inte vill ha det.