Fint till jul

Nordamerikaner gillar att julpynta, åtminstone exteriört. Det innebär inte nödvändigtvis att de är särskilt bra på det. Saker som lyser är fint tycker de. Det tycker jag också, om belysningen sker på ett effektfullt och smakfullt sätt. Det är nog när det gäller effekt- och smakfullt som våra åsikter går isär. I nordamerika ska det vara många färger på lamporna och de får gärna blinka. Enfärgade och kulörta lampor om varannat. Det står lysande tomtar i plast på gräsmattorna och en för mig ny bekantskap är jättelika, lysande snögubbar som hålls uppblåsta av en fläkt. När man går hem från bussen om kvällen känns det som om man gick på ett tivoli. Var kommer denna svaghet för kulörta lampor ifrån? Jag tror vi ska lägga skulden på det brittiska imperiet. Kanadas statsöverhuvud är fortfarande drottning Elisabeth och såvitt jag vet är amerikanerna söder om gränsen inte ett dugg bättre. Rapporter från Australien skvallrar om att de gillar plast och lampor till jul där också. De första att hänga upp julbelysningen på vår gata var indierna i huset bredvid. Här har vi alltså ytterligare en variant av brittisk imperialism som gör sig gällande (utöver indiers naturliga fallenhet för kitsch). De läsare som är mer permanent stationerade i Australien, Nya Zealand och Storbritannien (jag vet att ni finns) får gärna rapportera om lokal smaklöshet på pyntfronten.

Blame the British!

PS
Här hade det givetvis varit på sin plats med några foton på fenomenet men att fota kulörta lampor i mörker är lite lurigt utan stativ. Möjligen om man tvingar kameran att ha kortare slutartid?