2007/03/04
I'll say
Inspirerad av Biggus Piggus har jag kommit över några säsonger av TV-serien Jeeves & Wooster, baserad på P. G. Wodehouse noveller. Senast jag såg dem var väl typ 1993. Givetvis är Hugh Laurie och Stephen Fry lysande i sina roller och serien är mycket underhållande även om strukturen i varje avsnitt är lika tydlig som i Love Boat. Bertie Wooster kommer på någon korkad plan för att hålla sig eller någon av sina kompisar från Drönarklubben utanför trubbel (dvs giftemål, arbete, såna saker). Planen går åt pepparn. Jeeves fixar till det hela utan att Bertie riktigt fattar hur det går till. (Strukturen är lika tydlig novellerna också.) En annan observation man kan göra är att brats beter sig ungefär likadant nu som de gjorde på Wodehouse tid (1920-talet?). En väsentlig skillnad är dock att de klädde sig tusan så mycket bättre då.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
4 comments:
Jeeves & Wooster är en lysande serie. Går att se om många gånger, även om handlingen är snarlik i de flesta avsnitten. Kul att lära sig lite om salamandrar också. :)
Vad gör det att det är lite förutsägbart ibland? Språket, musiken och skådespeleriet är ju lysande. Och det är inte alltid man kan räkna ut hela storyn:
Spode, I know your secret!
I know all about... Uh... Euphimol! Uh, uh... Eucalyptus! Euripedes! Eucharist! Europe! Euphonium? Uh, eu-, eu-, eu... Eulalie!
Jo, självklart är det en lysande serie. Som sagt, språket, miljöerna, kläderna och inte minst signaturmelodin. 21 avsnitt kvar att se :)
Jag är nästan lite avundsjuk på dig som fortfarande har några osedda kvar :)
J&W är kanske det bästa.
Post a Comment